Riv inte Rudboda kyrka!

Kommentarer

1. Lidingö Vänner har inte förstått att vi lever i nya tider. Rudboda och Bodal har haft sina kyrkor men underlaget har tyvärr försvunnit. Varför blev det ingenting i Bodal ? Den tid är över då man skulle ha gångavstånd. Man vill inte prata om att tomterna står oanvända sedan många år trots oerhört attraktiva lägen. Hur stort är det sammanlagda tomtvärdet ?

   Coronanedstängningen har varit fruktansvärd för kyrklig verksamhet som nog har halverats i Sverige . Det går inte att bygga vidare på begravningar. Nu gäller det att samla all kraft på att samla verksamheterna kring Lidingö kyrka och Breviks kyrka. Det är VERKSAMHETERNA som är viktiga. Använd pengarna från försäljning av tomter och hus till att dessa två centra. Bygg ut S:ta Annagården. Lidingö Församling har lokaler som bara kostar pengar , framför allt Grönsta.

   Svara

   1. Anders Bergstedt, jag instämmer i dina tankar kring Lidingö församlings fastigheter. Det är verksamheten som är viktigt och som ska prioriteras. Fria liberaler i Svenska kyrkan skriver i sitt program inför kommande kyrkoval följande:
      FiSK vill att verksamheten ska stå i fokus. Lidingö församling bedriver ett fantastiskt arbete inom många olika områden och till olika grupper. FiSK vill därför att Lidingö församling ska koncentrera sitt ägande och förvaltande av fastigheter till kyrkobyggnader och de lokaler som det bedöms finnas ett långsiktigt behov av.
      FiSK vill att Grönsta prästgård läggs ut till försäljning. Detta möjliggör att någon annan aktör får möjlighet att använda den vackra prästgården och att den får komma till sin rätt. Den omgivande marken bör behållas i församlingens ägo.

      Annika Persson
      Fria liberaler i Svenska kyrkan

      Svara

2. Jag delar Anders och Annikas uppfattning att det är kyrkans verksamheter som ska prioriteras framför obehövliga lokaler. Men det går inte att komma ifrån att för viss kyrklig verksamhet behövs lokaler. När Bodals kyrka måste rivas pga mögel och fuktskador uttryckte Lidingöbor förhoppningar om en ny kyrka. Många deltog också i gudstjänsten när kyrkan togs ur bruk.
   När nu möjligheterna öppnas för att flytta Rudboda lilla kyrka från Rudboda till Bodal är det en lycklig lösning. Kyrkan är en s.k. vandringskyrka med stort kulturhistoriskt värde. Den är tänkt att kunna flyttas till olika områden.
   Lidingö Vänner vill att kyrkorummet ska få en flexibel användning för olika ändamål. Den ska också kunna fungera som en gemensam samlingsplats för Bodalsborna och andra Lidingöbor.

   Svara

   1. Kul att vi är i stort sett överens. Att sätta upp Rudboda kyrka på tomten i Bodal är bara nostalgi utan praktisk förankring. Efter att stått utan underhåll i 10 år är det en omöjlighet. Dessutom behövs anslutande lokaler och det splittrar resurser som kan användas bättre.

      Tomten i Bodal var guld värd då arkitekten Wiberg ritade ett höghus med bostäder vilket skulle ge gratis kyrka. Det skulle ju harmoniera med höghusen på Fregattvägen-Bodalsvägen och var genialt. Som vanligt på Lidingö lyckades närboende som själva bor i höghusen och andra ”Lidingövänner” stoppa det liksom man lyckats stoppa Södra Huvudleden och lyckas med satsningen på Lidingöbanan som orsakade 30 år med strider och tvingade fram dåliga lösningar .

      Nu får man bara bygga två våningar och naturligtvis rasar då tomtvärdet. Hur skall man få ekonomi i ett sådant bygge? Jag vill veta hur mycket man fick för kyrktomten i Rudboda, hur mycket Bodalstomten var värd då höghuset planerades och hur mycket den är värd nu och om den går att sälja?!

      Svara

3. Jag har tidigare under några år arbetat som antikvarie på Lidingö stadsbyggnadskontor. Jag är tillsammans med en kollega också ansvarig för stadens kulturmiljöprogram. Kulturmiljöprogrammet har av några politiker setts som kontroversiellt då också byggnader och miljöer från efterkrigstiden tagits med och i vissa delar identifierats som kulturhistoriskt särskilt värdefulla. Självklart finns det byggnader och miljöer från vår egen tid som av olika skäl måste anses som kulturhistoriskt värdefulla. Oförmågan att förstå bottnar säkerligen främst i okunskap. Alla tider har frambringat mer eller mindre intressant arkitektur; så också vår egen tid.
   När Lidingö stad övertog ägandet av Rudboda kyrka skrev jag ett tjänsteutlåtande eftersom en ev. rivning diskuterades. Jag konstaterade då att kyrkobyggnaden var i utmärkt skick och att byggnaden hade stort kulturhistoriskt värde. Samtal fördes mellan mig och representanter för BRF Lojohöjden om att flytta kyrkan till parkeringen på Lojo där den skulle få nytt liv som föreningslokal. Planerna strandade tyvärr av olika skäl bl a pga av kostnadsskäl.
   Rudboda kyrka är också av annan sakkunnig expertis kulturhistoriskt värdefull och en rivning vore ett flagrant övergrepp. Tidigare i somras väckte jag fråga om byggnadsminne, alltså om kyrkan kan komma ifråga som byggnadsminne. Det gjorde jag för att jag månar om Lidingös nittonhundratalsbebyggelse, en bebyggelse som i stora delar är unikt högkvalitativ också i ett nationellt perspektiv.
   Men det är viktigt att förstå att Rudboda kyrka också är en del i en större helhet – Rudboda centrum. Rudboda centrum med kyrka, bostadshus och lokaler för kommersiell service och samhällsservice är en intressant, välgestaltad och kulturhistoriskt värdefull bebyggelsemiljö och ett mycket fint exempel på tidens samhällsplanering. Stadens planer på att utveckla Rudboda centrum och att riva kyrkan gjorde mig bekymrad. Jag skrev en litet ”inlägg” i förhoppning om att det skulle publiceras i ”Mitt Lidingö” och kanske i någon mån bidra till väcka intresse och engagemang hos allmänheten. Tyvärr blev av detta bara en misslyckad intervju. Här följer den text jag hoppats få publicerad.
   Stadsdelen Rudboda växte fram under 1960-talet. Till rad- och kedjehus planerades en mindre centrumanläggning – tre byggnadskroppar kring ett torg och strax intill en kyrkobyggnad som sedan några år är avhelgad och i stadens ägo. Den står nu tom och oanvänd. Rudboda centrumbebyggelse är en mycket tidstypisk och helgjuten anläggning av hög arkitektonisk kvalitet. Den är en betydelsefull del i den bebyggelsehistoria som beskriver Lidingös utveckling under 1900-talet. En rivning av en eller flera delar som ingår i anläggningen vore från kulturhistorisk synpunkt därför ett stort och okänsligt misstag. En rivning är inte heller ekonomiskt försvarbar – man river inte fullt funktionsdugliga byggnader! Dessutom rimmar onödiga rivningar illa med stadens gröna miljöpolitik.

   Att riva god bebyggelse och ”börja om från noll”, som tyvärr varit ett vanligt förhållningssätt i Sverige, är inte längre en framkomlig väg i svensk samhällsplanering. Man måste använda och bygga vidare på befintliga miljöer, se befintliga miljöer som värdefulla tillgångar vid framtida planering. Ett samhälle med bebyggelse från olika tid är upplevelserik och spännande och ger vår historia djup.

   Även om det finns äldre bebyggelse på Lidingö som till exempel Elfviks gård och praktfulla sommarvillor från sent 1800-tal så är den ojämförligt största delen av Lidingös byggnadsbestånd tillkommen efter 1940-talet. 1940 hade Lidingö ca 11000 invånare att jämföra med dagens ca 44000. Denna stora befolkningsökning har givetvis satt tydliga fysiska spår – bebyggelsen från den här tiden speglar stadens expansiva utveckling, berättar stadens historia. Kvaliteten på bebyggelsen är dessutom genomgående mycket hög. Rivningar, som bottnar i okunskap, riskerar att sudda ut denna viktig del av stadens historia, det senare 1900-talets.

   De tre byggnaderna runt Rudboda torg ritades under sent 1960-tal av en av tidens mest framgångsrika svenska arkitekter – Sten Samuelsson – som f.ö. ritat ett flertal bostadshus här på Lidingö liksom stadshuset och det spektakulära huvudkontoret för IBM på Näset.
   Arkitektoniskt har bebyggelsen kring torget givetvis sina rötter i den klassiska europeiska arkitekturen. Skalan är lågmäld och sympatisk. Elegant horisontalitet kännetecknar flerbostadshuset. Med byggnadernas symmetriska gestaltning och goda proportioner och inte minst med ICA-hallens kraftigt utskjutande tak får torget nästan karaktär av italiensk piazza.
   Den vackra lilla kyrkobyggnaden ritades av Rolf Bergh och är en av landets få bevarade så kallade vandringskyrkor. Den är dessutom möjligen en av de bäst bevarade. Det stiliga, ljusa kyrkorummet har med sina limträbalkar nästan gotisk karaktär.

   Framtiden? I stället för rivning kan ett framtida scenario se ut så här: Kyrkobyggnaden kan mycket väl återanvändas för olika verksamheter; t.ex för föreningslivet, privata fester och bröllop, konserter eller som komplementbyggnad till skola och fritidsverksamhet. Flerbostadshuset blir utmärkta studentbostäder (byggnaden innehåller i huvudsak smålägenheter). ICA-hallen kan enkelt byggas till för att efterkomma behovet av större butiksyta. Den låga muren på torget rivs för att öppna upp torgrummet. Den västra längan, som tidigare rymt bl.a. förskola, skulle kunna ersättas med eleganta stadsradhus eller ett lägre flerbostadshus och mot Norra Kungsvägen skulle ett flerbostadshus få plats. Man skulle då få ett slutet torgrum som skulle kunna bli ett efterfrågat, vackert, trivsamt och funktionellt stadsdelscentrum.

   Svara