Debatt: Jag vill ha en saklig debatt

Debatt27 februari 2019 kl 07.222

För ungefär två år sedan tog jag steget från att vara en allmänpolitiskt intresserad medborgare till att bli partipolitisk aktiv. Efter valet i höstas fick jag förtroendet att representera Liberalerna i kommunfullmäktige.

Det första som hände var att det blåste upp till storm. En folkstorm som, vad jag har hört, saknar motstycke. Jag följde visserligen debatten om den numera famösa snabbcykelbanan men den var en ljum västanfläkt i jämförelse med debatten om politikernas arvoden. 

Det bästa vore om dessa folkstormar inte skulle behövas. Det bästa vore om politikerna alltid fattade rätt beslut. Men politiker är människor och människor felar.
Det är i grunden bra att Lidingöborna bevakar politiken och reagerar när politikerna hamnar snett. Lidingöbornas engagemang är en ovärderlig tillgång för oss politiker. Det ökar intresset för politiken och vitaliserar demokratin. Det leder också, som jag tycker bägge dessa fallen visar, till bättre beslut.

Personligen tar jag mycket hellre den övergående känslan av misslyckande att riva upp ett felaktigt beslut än det bestående lidandet att leva med ett genomfört dito.
Jag hoppas att många av de som har engagerat sig i dessa frågor tar chansen att kanalisera sitt engagemang i ett politiskt parti. Det är roligare än vad man kanske kan tro. Jag har fått ett varmt välkomnande i Liberalerna men det finns många partier att välja bland. 

Även om vi nu verkar hamna rätt i arvodesfrågan så är jag besviken på hur debatten förts i sociala medier. Jag har full förståelse för att den enskilde kommunmedborgaren, i affekt, kan snudda vid gränsen för vad som är acceptabelt i ett sansat demokratiskt samtal men jag hade inte förväntat mig att företrädare för politiska partier skulle göra det.

Jag hoppas att vi framöver kan föra en debatt där vi skiljer på sak och person, på politik och person och med vetskapen att de åsikter som förs fram av våra partiföreträde i första hand är partiernas ställningstagande och inte nödvändigtvis individens.

Jag vill ha en debatt som präglas av respekt för meningsmotståndaren, saklighet och intellektuell hederlighet. Kort sagt, vi borde ha samma goda debattklimat på nätet som vi har i kommunfullmäktige.

Man brukar tala om ett ökat politikerförakt. Visst kan det öka av att vi fattar felaktiga beslut men jag tror att det i ännu högre grad späs på av hur vi bemöter medborgarna och varandra.

Jag kanske är naiv, men jag tror faktiskt att alla de som är politiskt aktiva här på Lidingö är det för att tjäna allmännyttan, inte egennyttan. Man gör det för att man vill bidra till att göra Lidingö ännu lite bättre.  Sen har vi, helt naturligt, olika syn på hur vi uppnår det målet.

Jag ser många politiker lägga ner enormt mycket tid och kraft på sina uppdrag och har själv börjat inse att det är tufft och att kombinera politik med förvärvsarbete, familjeliv och övriga aktiviteter. 

Hur tufft det är avspeglar sig också i statistiken. Var fjärde kommunpolitiker, 23 procent, lämnade sitt uppdrag under förra mandatperioden. De flesta var fritidspolitiker. Avhopp är vanligare bland kvinnor och bland yngre politiker. Vid senaste kommunfullmäktigemötet entledigade vi inte mindre än tolv stycken förtroendevalda här på Lidingö. Detta redan sex månader efter valet.

Jag hoppas att arvodesfrågan inte kommer att förhindra en mer generell diskussion om politikernas villkor. Frågan är större än antalet kommunalråd och de enskilda kommunalrådens ersättningsnivåer.

Själv är jag av åsikten att demokrati och medborgarinflytande måste få kosta. Vi behöver fler politiker inte färre. För ju färre politiker vi har desto fler beslut kommer att tas av tjänstemän som inte på samma sätt är påverkade av folkstormar som politiker med ambitioner att bli omvalda.

Att vara politiker är inte, och skall inte vara, ett nio till fem jobb. Man måste ständigt vara redo att möta sina uppdragsgivare, d.v.s. väljarna, på jobbet i skolan, i matvaruaffären och på fritidsaktiviteter. 

Därför vill jag rikta ett tack till alla er, oavsett partibeteckning, som är politiker. Jag vet att ni försakar tid med familj och nära och kära för att verka i demokratins tjänst. Ni förtjänar inte förakt. Ni har min fulla respekt och aktning.


Erik Öberg (L)

Kommentarer

  1. Man blir förtvivlad då det ena problemet efter det andra uppdagas och politiker och tjänstemän står handlingsförlamade och inte samarbetar: Arvodeskonflikten, Söderås, Stadshusets ombyggnad till kontorslandskap med otrivsel, MSK, Samarbetsavtalet med polisen, stölder och ungdomsbrott, splittring i partierna och avhopp, lokalpolitik som inte harmonierar med Riks och man inte vet vad som är vänster och höger, bygglådor och höghus, Rudboda, rika Lidingö som servas av de som inte har råd att bo här !

    Jag undrar om de som arbetar politiskt verkligen försöker lösa problemen. Då man lyssnar på kommunalfullmäktige får man uppfattningen att det är ett antal äldre och pratglada som trivs i sammanhanget och där kapaciteten och resultaten är under all kritik.

  2. Väldigt intressanta tankar du framför här!

    Jag har själv funderat både på varför många lämnar sina förtroendeuppdrag, men även över mitt eget engagemang, där jag hållit mig på ersättarnivå en en nämnd sedan 1994 och inte gjort någon politisk karriär. Vilka gör politisk karriär och vilka gör inte det? Vilka egenskaper belönas i vår kommunala demokrati?

    Vissa personer tycker att det är viktigt att jag sätter en etikett på mig som centerpartist, medan andra kan se att jag är samma individ oavsett partibeteckning eller annan etikett jag klistrat på mig.

    Många som är nyvalda blir besvikna över nämndordförandes eller gruppledares makt och hur olika uppgörelser kan begränsa den individuella makten. Det finns nog två saker man kan göra för att förbättra demokratin.

    Först och främst behöver alla partier jobba med sin interna kultur så att alla medlemmar känner sig delaktiga i partilinjen.

    Sen finns det väldigt många människor som brinner för sin lokala förskola eller en planskild korsning, men som absolut inte vill köpa något ”åsiktspaket” som ett partimedlemskap för med sig. Den lokala demokratin måste kunna kanalisera kloka inspel från Hembygdsföreningen, Rotary eller Friidrottsföreningen. Detta var bara tre exempel på föreningar på Lidingö som engagerar betydligt fler än vad alla våra lokala partier gör tillsammans. Här tror jag att demokratin behöver vidareutvecklas så att fler människors tankar kommer in i politiken.

    Du får supergärna motionera om detta internt i din partiförening och om en demokratiberedning i kommunfullmäktige. Då tar vi ett första steg från tanke till förändring.

Lämna ett svar till Gabor Sebastiani Avbryt svar

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *