Öppet brev till Lidingös politiker angående synen på flyktingar

Debatt11 november 2022 kl 05.0015
Bara du som prenumererar får:
• Över 5000 artiklar i arkivet
• Alla reportage
• Alla tester (kräftor, semlor, restauranger)
• Bildrebusjakten 1 gång/månad
• Dryckesguiden 1 gång/månad
• Bopriser 1 gång/månad
• Nyhetsbrev 1 gång/månad
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning med oberoende journalistik
Läs denna artikel gratis!
... och du får 5000 andra artiklar också!
Prenumerera från
29 kr/månad
Första månaden gratis!
Ingen bidningstid
Klicka här
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning med oberoende journalistik
En månad i taget
29 kr/månad
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
Årsprenumeration
295 kr/år
(24:50/månad)
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
En dag
49 kr/dag
Engångsbetalning (kort eller Swish)
Har du redan ett konto?
Rune Forsbeck, Calle Svensson och Marita Önneby Eliasson, medlemmar i Ansgarskyrkan, Lidingö
Malin Samzelius och Kristina Sohlberg samt Maria Widås, diakoner resp. diakoniassistent i Lidingö församling
Marianne Gattberg, Louise Jorsell, Elisabet Lundvall, Inger Pålsson, Emma Rönström och Inger Ågren, aktiva i Vänverksamheten Lidingö
Marianne Adolfsson Bohman, Shokoufa Amiri, Cecilia Kusoffsky, Christina Pihl, Barbro Wanhainen och Eva Wingsell, Rädda Barnens lokalförening, Lidingö
Eva Rundgren Forsberg, Lidingö Rödakorskrets

Kommentarer

  1. När en flykting, i ordets rätta bemärkelse, har fått en möjlighet till den trygghet de tidigare saknat, är det inte minst för de fortsatta tryggheten, av högsta vikt att de även fortsättningsvis kan känna sig trygga. Av de mänskliga behoven, är känslan av att vara behövd, ett bland de viktigaste. Att komma in i samhället och känna gemenskap där, inte bara i en liten grupp, är också av högsta vikt. Att kunna kommunicera och förstå vad som sägs och skrivs är högst elementärt, inte minst om man behöver hjälp i fara. Jag har arbetat i många år i polisens växel och svarat på miljontals samtal, varav dessvärre många på nätter och helger har varit en person i andra sidan luren som har gråtit, skrikit help, men helt utan möjligheter att göra sig förstådd eller förklara vad som händer. Det är ett stort bekymmer och jag påtalar därför vikten av att lära sig svenska så fort det bara går, speciellt för de som inte heller behärskar engelska.
    Att arbeta är också ett utmärkt sätt att komma in i gemenskap och verkligen att känna sig behövd. Få nya vänner och bekanta, lära sig hur samhället fungerar och väcka nyfikenhet och intresse för att lära sig mer. Det påverkar också flyktingarnas barn att vilja göra det bästa möjliga av sin skolgång. Att se sina föräldrar gå till arbete, prata om dagen som varit, lära varandra om saker de fått veta. Allt detta gemensamt är så viktigt för ett bra mottagande och flyktingarnas väg in i samhällsgemenskapen. De som får möjligheten till ett nytt tryggare liv, bör också ta ansvar för att förvalta den möjligheten på bästa sätt.

    Iréne Borgenvik Gruppledare SD Lidingö

    1. Hej allihop!

      Meningarna som upprör er kommer delvis från mig… eftersom jag har varit ansvarig för processen med framtagandet av LidingöModeraternas lokala handlingsprogram, som är en viktig del av det något omformulerade programmet för Lidingökoalitionen (M+Lp).

      Jag kan såklart inte fullt ut sätta mig in i en flyktings situation. Men det stämmer inte att det inte skulle finnas någon vilja att försöka. Det känns också hårt att av er alla bli sorterad som oförstående och med sviktande medkänsla.

      -För hur skulle det vara så fel att ”Målet med integrationsarbetet på Lidingö är att nyanlända så snart som möjligt ska kunna försörja sig själva och sina familjer”? Har ni någon information om att de nyanlända önskar något annat?

      -Vad är det som är så problematiskt med att ”Nyanlända måste få lära sig och förstå att med etablering i Sverige följer skyldigheter och inte enbart rättigheter”? Är detta egentligen inte rätt självklart, såsom också andra städer eller länder skulle se på saken?

      Lidingömoderaternas politiska handlingsprogram har utgått ifrån en omfattande enkät, vintern 2019/2020, med över 1200 respondenter. Vi har tillsammans med förtroendevalda och medlemmar arbetat under 2020 och 2021 för att mejsla ut vår lokala politik inom skola/förskola, trygghet, omsorg, miljö, kultur, idrott, väg och trafik, byggnation, integration, företagande och ekonomi.

      Programmet antogs i mars 2022. Era spekulationer om koppling till Tidöavtalet är helt grundlösa.

      Även om mitt eget fokus ligger på skola/förskola, så vet jag att många av våra aktiva politiker är engagerade med praktiskt hjälp för nyanlända. Även för människor som har bott på Lidingö under en lite längre tid. Men det går säkert att lära sig mer, så er inbjudan är noterad.

      Länk till vårt fullständiga politiska program: https://lidingomoderaterna.se/wp-content/uploads/2022/04/Handlingsprogram_klubbat_13mars2022.pdf

      1. ”Nu torde Lidingökoalitionens program ha sin rot i Tidöavtalet” skrev vi. Tidsmässigt förhåller det sig tydligen inte så. OK. Men innehållsmässigt är sambandet alldeles klart, och det vi kritiserar är den anda som såväl programmet som avtalet står för.
        Tack att du tar fasta på vår inbjudan.
        Rune Forsbeck

    2. Ja precis Irene, du har helt rätt; svenskakunskaper och arbete är det självklara målet för integrationen. Tyvärr uppnås inte det målet med Lidingö stads nuvarande politik.

  2. Kärnan i ”Öppet brev till Lidingö politiker..” verkar vara att:
    ”Som samhälle måste vi ta hänsyn till deras egna förutsättningar om integrationsarbetet ska lyckas”.
    Vilket kan bara tolkas att det svenska samhället måste anpassa sig till
    den kultur, sedvänjor, religion, klädsel och språket som flyktingar bär med sig för att integrationen skall lyckas.
    Jag har själv varit flykting 1969 och har börjat arbeta heltid inom en månad efter att jag anlände till Sverige med en handväska i handen och 100 kronor i fickan. Språkkursen det var på kvällstid, efter jobbet.

    1. Hej Igor och alla andra!
      Vårt budskap i det öppna brevet är INTE att det svenska samhället ska anpassas efter de nyanländas kultur och sedvänjor. När vi pratar om att ta hänsyn till invandrares förutsättningar så pratar vi bland annat om utbildningsbakgrund. Vi kan inte ställa samma krav på akademiker som på analfabeter. De flesta av oss som arbetar i Sverige har gått minst 12 år i skola innan vi kom ut på arbetsmarknaden. Många av de som kommer till Lidingö som flyktingar har inte gått en dag i skolan. När de kommer hit ska de lära sig räkna, läsa och skriva på ett främmande språk plus allt annat som vi lärde oss i skolan. Två år är för kort tid. Ingen av oss skulle klara det.

      Det är en självklarhet att de som kommer till Sverige ska lära sig och anpassa sig till svenska värderingar. Under etableringen finns kurser som lär ut hur det svenska samhället fungerar. Det är bra och nödvändigt men inte tillräckligt. För att verkligen omfatta svenska värderingar måste man lära känna svenskar. Det är därför jag och mina kamrater i Vänverksamheten lägger åtskilliga timmar i veckan på att umgås med de nyanlända. Och det ger effekt! Vi ser varje dag att verklig integration uppnås först genom kontakt med grannar, vänner och arbetskamrater som är etablerade i Sverige. Tvåårsregeln tvingar dock de flesta att flytta till invandrartäta områden och därmed ökar segregationen. När våra nyanlända lämnar Lidingö kan det för många vara sista gången de har nära kontakt med svenskar.

      1. Är det verkligen så att många som kommer som flyktingar till Lidingö inte har gått en dag i skolan? Det är ordet många jag reagerar på. Många som de flesta eller många som några? Man ska vara varlig med orden i dessa sammanhang.

  3. Tack, medlemmar i Ansgarskyrkan, diakonerna i Lidingö församling, Vänverksamheten och Röda Korset både för allt bra arbete ni gör och för en välbehövlig insändare. Vi ser nu hur Tidöavtalets partier talar om personer födda i andra länder som ett problem, trots att invandrare i mer än sextio års tid tillfört och fortfarande tillför vårt land så mycket. Vår äldreomsorg skulle haverera direkt om inte invandrarna fanns och gjorde ett utmärkt arbete för våra äldre, bara för att ta ett exempel.
    I vår kommun har den styrande majoriteten bidragit till att försvåra en bra integration genom att inte ens barnfamiljer får bo kvar när den tvååriga etableringsfasen är slut. Barn drivs bort från den trygghet de äntligen fått efter ett liv på flykt, bort från förskola, skola och nya kamrater. Stadens beslut är mil från vad barnkonventionen kräver av oss. Läs gärna Sociala Missionens lilla skrift Dumpad med berättelser om vad det innebär när den kommun man bor i ”hjälper” familjer arr flytta till före detta bruksorter där det inte finns varken arbete eller möjlighet till utbildning.
    Irene Borgenvik pekar på värdet av att lära sig svenska, något som försvårades när staden la ner sin SFI-utbildning och SFI-elever nu hänvisas till bland annat Sollentuna, vilket försvårar samordning med yrkespraktik. Irene verkar inte heller reflektera över att hon representerar det parti som mer än alla andra driver en främlingsfientlig politik där vissa svenskar helst ska lämna landet och där människor ställs mot varandra på grund av var man är född. Ovärdigt och inhumant!
    Sven Erik Wånell, kommunfullmäktigeledamot V

  4. Iréne,

    Trygghet är av högsta vikt som du säger. Vad är då trygghet? Jag tror att vi kan vara överens om att trygghet i allra högsta grad handlar om att veta att man har någonstans att bo och att veta vad man ska göra i morgon. Om man är trygg så betyder det både att man kan planera för framtiden och att man kan fokusera sin energi på väsentligheter. Därför bör tvåårsregeln avskaffas eller i vart fall göras mer flexibel.

    Det tar lite tid att bli konversant på ett främmande språk även om man verkligen försöker, det vet jag som har försökt i mogen ålder. Detta trots att jag verkligen vill och försöker. Och då har jag inte behövt lägga någon tid alls på att oroa mig över om jag kommer att ha någonstans att bo eller om jag kommer att behöva söka arbete i en annan stad eftersom jag inte får stanna här.

    Trots många gånger otroligt tuffa omständigheter träffar vi som är aktiva i Vänverksamheten en massa nyanlända som anstränger sig enormt för att lära sig språket och försöka bygga ett nätverk som kan ge ingångar till det svenska samhället. Påfallande ofta börjar det lossna ordentligt med språket efter ca 1,5 år i Sverige, men då är det dags för uppbrott pga. tvåårsregeln och vi tappar ofta kontakten med dem som flyttar.

    Om man verkligen vill integration så är tvåårsregeln kontraproduktiv. Jag är fullt medveten om att det finns mängder av svenskar, både vuxna och barn, som flyttar runt, både inom och utom landet, och som inte har problem med det. Men de har något som våra nyanlända inte har: en grundtrygghet i form av ordnad bostad och ordnat arbete.

    Låt våra nyanlända stanna längre och ge dem och oss en chans till integration! Och välkommen till språkcafé, det är mycket stimulerande och intressant!

    Emil Dalén, aktiv i Vänverksamheten Lidingö

  5. Först och främst vill jag tacka var och en som skrev detta öppna brev för att förnimma på invandrarna på ön. Jag vill också tacka Lidingö kommun för allt de har gjort och fortfarande gör för invandrare som jag. Jag och min familj kom till Sverige och Lidingö för tjugoen månader sedan av UNHCR. Under denna period har jag avslutat mina svenska studier, börjat arbeta i en skola på ön. Jag menar att jag gjorde mitt bästa och försökte allt för att integreras i det svenska samhället och livet. Mina fyra barn går till skolor på ön och nästan alla har lärt sig svenska på väldigt kort tid. Särskilt min dotter, som studerar på Hershby gymnasium, gör en stor ansträngning genom att ta fler lektioner än sina klasskamrater för att komma ikapp andra ungdomar.
    Vi har aldrig tänkt på att vara en del till svensk gemenskap och jag känner mig i skuld och tacksam mot ER. Däremot känner vi som invandrare på ön att Lidingö kommun är tvärare på att söka regler mot oss. Tidigare kände vi empati från Lidingö Kommun, men nu ser vi att de har börjat prata med oss med regelverkets kalla ansikte istället för med ett varmt hjärtas empati.
    Det har varit en del av den dagliga kommunikationen mellan kommunarbetare och invandrare att höra frasen: ”Det här är förordningen, vi måste tillämpa den”.
    Även om vi försöker hålla våra barn borta från vår oro som att hitta ett fast jobb eller att behöva hitta en annan bostad efter två år, vet vi hur de kommer att påverkas negativt när de får veta att vi måste flytta mitt i integrationen process, eller mitt i läsåret.
    Tidigare kände jag mig tryggare på Lidingö men nu kan jag inte säga det så lätt. Tvåårsperioden har aldrig varit tillräckligt lång för anpassning och integration. Om människor får längre tid kommer de att känna sig säkrare och deras oro kommer inte att vara ett handikapp i deras liv.
    Sist att nämna, istället för att försöka tillämpa reglerna på alla, bör varje invandrarfamilj även individer beaktas individuellt av kommunen.
    En gång till vill jag tacka alla personer som har skrivit under detta brev och jag bevittnar alla deras otroliga ansträngningar för att hjälpa oss att vara en del av det svenska samhället.
    Och Lidingö kommun måste veta att våra dörrar alltid står öppna för dem att se och diskutera och välkomna dem i vår familjemiljö.
    Vänliga hälsningar.

  6. Apropå det som skrivs om tvåårsregeln, vore det väl ett drömsamhälle om alla fick exakt som de ville i allt, med andra ord en utopi. De hårda orden från Sven-Erik Wånell om att mitt parti är främlingsfientligt och att vi ställer människor mot varandra, är typisk hatretorik från vänstern. Att ställa människor mot varandra, blir väl ett praktexempel när man vill kräva att flyktingar inte behöver skaffa eget boende efter två år, medan föräldrar som skiljer sig eller separerar har det kravet, trots att deras barn i synnerhet behöver stöd från kamrater, skola etc. Eller kvinnor som tar sig ur ett förhållande med våld och verkligen behöver stöd från sina nära. Det är väl verkligen att ställa människor mot varandra. Eget ansvar, vilja att få det bättre, bli självförsörjande etc, är det som människan mår bäst av. Att behöva resa en bit för SFI, är väl inget konstigt, dessutom är det ett bra sätt att lära sig omgivningarna och kommunikationerna i länet. Apropå Sven-Erik Wånells kommentarer, föreslår jag att du tar reda på mer fakta, t.ex. om alla dessa miljarder som har kastats ut från vänsterregeringen till läxhjälp som inte fanns, förtäckta bidrag för mångkultur som gått direkt till islamistiska organisationer. Miljarder som skulle ha kunnat användas till att förbättra för pensionärer, ensamstående föräldrar, sjukvård, skola m.m. m.m.
    Sluta godhetsknarka och hjälp folk att vilja hjälpa sig själva i stället. Vi har fantastiska människor i landet som flytt och kommit från andra länder och gör enorm nytta i samhället. De är en förebild för alla och har själva kämpat för de de har uppnått. Och det stämmer att vårt parti inte tycker att vi ska försörja kriminella nätverk, låta våldsverkare och våldtäktsmän stanna i Sverige och jag ser inte något fel med det. Har någon dessutom flytt från våld i sitt hemland, ska de inte riskera att möta dessa våldsverkare här, dit de flytt.

    1. Jag tror att det för denna diskussion kan vara en god idé att göra en tydlig åtskillnad mellan invandring och integration.

      Jag är medveten om att ditt parti är starkt kritiskt mot invandring. Däremot har jag uppfattat att ditt parti, när folk faktiskt har invandrat, är den starkaste förespråkaren av integration av samtliga partier; betonandet av att personer från främmande länder ska integrera sig i, eller kanske till och med assimileras av, det svenska samhället är ett återkommande budskap.

      För mig blir obegripligt hur man resonerar när man å ena sidan kräver integration och å andra sidan gör minsta möjliga för att åstadkomma rimliga förutsättningar för att detta ska kunna åstadkommas. I fallet med tvåårsregeln så handlar det ju inte heller om något annat än att personer tvingas flytta vid en för samtliga inblandade olämplig tidpunkt. Det är ju inte så att dessa människor ”försvinner”, de hamnar bara på en annan plats där de i vissa avseenden får börja från noll. Det borde, logiskt sett, ligga särskilt mycket i Sverigedemokraternas intresse att avskaffa tvåårsregeln.

  7. Om det går att lösa på ett rättvist sätt, vilket är en svår balansgång, är vi inte emot att göra individuella prövningar på att rucka på tvåårsregeln. Vi välkomnar de flyktingar som visar vilja och ansträngning att lära sig svenska språket och arbeta, tar föräldraansvaret på sig till fullo och lever efter svenska lagar och värderingar. Däremot är jag inte för att generellt avskaffa tvåårsregeln, gynna passivitet eller heja på offermentalitet, det skadar mer än hjälper. Det är bra med föreningar som hjälper till att komma in i samhället, dock skulle vi önska lite mer upplysning om skyldigheter och vilka lagar som gäller. Det visar sig alltför tydligt i t.ex. förvaltningsrätten, där många säger att de inte visste att man t.ex. inte får jobba när man är sjukskriven, el.dyl. Det har varit en alldeles för lång tid i Sverige där flyktingar och asylsökande har proppats fulla med vilka rättigheter de har, men skyldigheterna har förbisetts. För allas skulle är det viktigt att det ges relevant information om vad som gäller i Sverige och att detta också förstås och tas till sig.

    1. Det låter fantastiskt att du öppnar för att göra tvåårsregeln mer flexibel och jag tror dessutom att du skulle kunna se fördelarna med att förlänga den generellt!

      Nu till saken.

      Rättvisa är subjektivt. Till exempel föreställer jag mig att alla de kommuner som inte tillämpar en tvåårsregel tycker att det är orättvist att Lidingö tillämpar en sådan. Ur andra kommuners perspektiv vore det alltså rättvist att Lidingö upphör med sin ”sociala dumpning”. Finns det ens något motstående intresse mot vilket det vore orättvist att ändra tvåårsregeln?

      Jag tror det är viktigt att inte gömma sig bakom rättviseresonemang eftersom sådana skymmer sikten för vad saken egentligen rör. Att två år är en för kort tid för en mycket stor del av de nyanlända att på allvar få en chans att lära sig tillräckligt bra svenska och kunna få ett arbete som gör att de kan få ett eget hyreskontrakt är ett faktum (att det finns en hel del som klarar det och att långt fler arbetar i olika inslussningsjobb förändrar inte detta grundläggande faktum). Om de inte kan stanna på Lidingö får de i stället flytta någon annanstans, med den konsekvensen att deras anpassning till Sverige försenas ytterligare och därmed blir bidragsberoende längre än nödvändigt.

      Att ett avskaffande/en modifiering av tvåårsregeln skulle leda till passivitet och offermentalitet framstår som kontraintuitivt och jag utgår ifrån att några belägg att så skulle vara fallet inte finns att uppvisa? Men givetvis ska passivitet etc. motverkas, frågan är väl mest om piskan är den bästa moroten när det kommer till människor som redan har det knepigt.

      När det gäller Förvaltningsrätten kan noteras att där återfinns inte endast nyanlända bland de klagande som anför bristande regelförstående som skäl för att ha gjort fel. Där hittar vi, i synnerhet om vi lyfter blicken något och inte endast tittar på bidragsmålen utan även sådant som t.ex. betalningsanmärkningar och skattemål, en underbar blandning av alla sorter.

      Även jag är varm anhängare av ordning och reda och ogillar bidragsfusk och andra olater, men de människor vi har tagit emot i Sverige måste först och främst få en ärlig chans att visa vad de går för innan vi dömer ut dem som odugliga latmaskar. I det perspektivet utgör tvåårsregeln ett onödigt hinder som till råga på allt utgör en del av orsaken till det som du vill förhindra.

  8. Stort tack för detta öppna brev!

    Viktigt att civilsamhället reagerar och protesterar. Centerpartiet skulle vilja ha en annan inriktning på integrationsarbetet på ön där vi skulle arbeta mer långsiktigt och med mer stöd till – och i närmare samarbete med – civilsamhällesinsatser. Vi ser att nyckel till bra integration är när nyanlända möter etablerade Lidingöbor, vilket kan vara dels inom arbete men minst lika viktigt inom föreningslivet, idrotten och civilsamhällets insatser så som språkkafé.

    Vi skulle vilja ha en mer individuell prövning för boendet efter två år där man framförallt tar större hänsyn till barnfamiljer samt integrationen (t ex om man har pågående utbildning som riskerar att avbrytas om man tvingas flytta).

    Vi delar bilden av att tonen i Moderaternas och Lidingöpartiets program för mandatperioden (som har stöd av SD) inte ger goda förutsättningar för en verklig integration och ger en helt felaktig bild av nyanländas motivation och inställning.

Lämna ett svar till Emma Rönström, Vänverksamheten Avbryt svar

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *