Öppet brev till Lidingös politiker angående synen på flyktingar

Kommentarer

1. På Lidingö har vi en tydlig linje där alla behandlas lika oavsett härkomst. Vi har en tydlig tvåårsregel för nyanlända vilket gör att vi hittills har lyckats bättre än många andra kommuner att få nyanlända i arbete. Under den tiden hjälper kommunen till med boende, vi gör vårt bästa för att nyanlända ska lära sig svenska och vi erbjuder olika utbildningar. Efter de två åren är det upp till varje individ att hitta sin plats i samhället och göra sig anställningsbar, precis på samma sätt som för övriga Lidingöbor. Stadens riktlinjer kommuniceras tydligt och på det hela taget fungerar det väl på Lidingö. Efter tvåårsperioden hanteras alla Lidingöbor lika med möjlighet till stöd av socialförvaltningen om det skulle vara påkallat.

   Daniel Källenfors (M)
   Anders Paulsen (LP)

   Svara

2. Rätt, humant och ansvarsfullt!

   Svara

3. Till Daniel Källenfors och Anders Paulsen

   Då vi i november 2022 sände ett öppet brev till Lidingös politiker angående synen på flyktingar, fick vi flera kommentarer av såväl politiker som andra men inget svar från er. När vi påpekade det den 1 februari i år, svarade ni redan samma dag. Vi tackar för det. Dock fick vi inte svar på alla våra frågor.

   Ni framhåller att Lidingö har ”en tydlig linje där alla behandlas lika oavsett härkomst”. Det ser bra ut i skrift, men ”oavsett” betyder också ”utan hänsyn” och kan alltså, i allra värsta fall, vara detsamma som ”hänsynslöst”. En kvotflykting som är analfabet, kanske ensamstående mamma med flera barn, kan inte behandlas på samma sätt som en person med utbildning och yrkeserfarenhet.
   Ni skriver också att ”vi gör vårt bästa för att nyanlända ska lära sig svenska och vi erbjuder olika utbildningar”. För några år sedan kunde vi inbjuda till våra språkcaféer i god samverkan med SFI i Lidingö. Beslutet att lägga ner SFI i kommunen och hänvisa flyktingar och invandrare till SFI i Stockholm försvårar påtagligt för våra SFI-elever att lära sig svenska. Som det nu ser ut går alldeles för mycket dyrbar tid från invandrares språkundervisning till resor.

   Ni skriver: ”Efter de två åren är det upp till varje individ att hitta sin plats i samhället och göra sig anställningsbar, precis på samma sätt som för övriga Lidingöbor.” Det är inte enkelt ens för den som har växt upp på ön och har svenska som modersmål, har föräldrar och kontakter här och känner till såväl oskrivna som skrivna regler. Men för den som kommit traumatiserad av krig och förföljelse, kanske som ensam mor med ansvar för minderåriga barn, är det en ännu svårare uppgift att klara.

   Bosättningslagen har gällt i mer än fem år. Lidingö stad torde ha statistik över hur många av de nyanlända som efter två år har lyckats bli ”anställningsbara” och i stånd att försörja sig själva och sin familj. Hur ser den statistiken ut?
   ”Efter tvåårsperioden hanteras alla Lidingöbor lika med möjlighet till stöd av socialförvaltningen om det skulle vara påkallat”, skriver ni också. Om nu den eller de det gäller tvingas bort från Lidingö på grund av tvåårsregeln, på vad sätt kan socialförvaltningen då vara till stöd?

   Vi hoppas ni har tid och möjlighet att möta oss, representanter för fem organisationer, så att vi från ömse håll kan utveckla bakgrunden till våra ställningstaganden i frågorna kring tvåårsregelns tillämpning.

   Med tack och hälsningar
   Rune Forsbeck, Calle Svensson och Marita Önneby Eliasson, medlemmar i Ansgarskyrkan, Lidingö
   Malin Samzelius och Maria Widås, diakon resp. diakoniassistent i Lidingö församling
   Marianne Gattberg, Louise Jorsell, Elisabet Lundvall, Inger Pålsson, Emma Rönström, Emil Dalén och Inger Ågren, aktiva i Vänverksamheten Lidingö
   Styrelsen för Rädda Barnens lokalförening, Lidingö
   Eva Rundgren Forsberg, Lidingö Rödakorskrets

   Svara