Jag är en elev på Källängens skola. Jag trivs otroligt bra här, och det är mycket tack vare våra fantastiska lärare, särskilt Djibril.
Redan från början märkte man att han brydde sig, att han såg oss, och att han verkligen ville vårt bästa. Och jag vet att han också blev glad över att få börja lära känna oss sjuor när vi började i höstas.
Djibril är en sån lärare man aldrig glömmer. Han är tydlig när han förklarar, rolig och alltid full av energi. Han har hjälpt mig massor. Matte har inte alltid varit mitt bästa ämne, men Djibril har fått det att kännas enkelt som att öppna en dörr. Han har peppat mig, hjälpt mig, och tack vare honom tycker jag att matte är kul nu. Därför kändes det som ett slag i magen när vi i måndags fick höra att han måste sluta. Det blev alldeles tyst i klassrummet. Vi trodde att det var något skämt.
Djibril som är så pigg, som 70 år gammal. Djibril själv såg också ledsen ut- han ville stanna tills vi 7:or går ut nian sa han. Han sa till oss att han så gärna hade velat följa oss hela vägen till nian. Det gjorde ont att höra.
Det känns så orättvist. Djibril må vara gammal man ändå cyklar han till jobbet varje dag, även när det är snöstorm. Han ger allt, varje dag. Han har blivit en viktig del av vår skolvardag, inte bara som lärare, utan som person. Vi kommer att sakna hans energi, hans skämt, och den känslan av trygghet han skapade i klassrummet. Varje högtid så var han utklädd. Och på vardagar har han sin helt egna stil. Skjorta.
Att ni inte låter honom vara kvar, fast han och alla elever vill känns fel. Det är som om ni väljer bort det som verkligen betyder något för oss.
Bara för pengar. Vi är många som är besvikna och ledsna. Jag hoppas att ni tänker om. Vi vill ha kvar Djibril.
Hur skulle du känna om din favorit lärare blev tvingad att sluta när du gick i skolan?
Håller tummarna att ni får ha kvar er lärare för allas skull.
Det verkar vara den typen av lärare som ger lycka och framgång till en hel klass.