Jag och min kära sambo satt på balkongen i solen förra helgen och vi dök ner i följande, spännande ämne. Det började med att Peps Persson spelades för Näsets höjder. Den skånska själen inlindades i en filt och blev alldeles varm och stolt. Det landade i att vi ställde oss frågan, ”Om vi skulle skicka upp ett paket i rymden, eller lämna något kvar för någon annan där ute i universum som berättar vilka vi var att finna, vad skulle det då vara?”
Det här är bara en bråkdel. Kanske blir det en del två i framtiden.
Först och främst: en bild som fångar en solnedgång eller ett leende barn, blommorna i trädgården eller nykläckt kyckling. För att visa att vi uppskattar vår vackra jord med djur, natur och människor och vill bevara de fina stunderna och glädjas åt dem så länge vi lever. För att människan innehar förståelsen för att livet en dag ska ta slut.
Den förmågan slår jag vad om att inte många varelser har.
Vi har också en burk med jord, som symboliserar vår koppling till marken. Även om många av oss ibland glömmer att vattna den, påminner den oss om att vi är ett jordnära släkte. Eller en del av oss i alla fall.
En plastpåse fylld med plastbitar som symboliserar vår förmåga att skapa nya material som kan hålla i hundra år, men också vår oförmåga att hantera det skräp vi ger upphov till. ”Se vad vi kan åstadkomma genom återvinning. . . eller kanske inte…”
Ett förhistoriskt ben från dinosaurierna. Ett bevis på att vi värdesätter vår historia, och att människan förstår att den gör oss både klokare och tacksamma.
En kopia av en Netflix-serie som ingen längre följer, en påminnelse om vår förmåga att skapa underhållning men också vår tendens att fastna i gamla vanor. Utomjordingarna kanske undrar: "Är detta en form av ”återkommande trygghet” eller bara ett stort kollektivt beroende?"
Ett par trasiga skor och en bok med titeln; ”Hur man lagar trasiga skor”. Ett bra bevis på att vi stöter på många problem, men att vi ofta hittar lösningen på dem.
En märklig samling saker: ett gammalt USB-minne, ett gosedjur och en tom läskburk. Teknologi, barndomsminnen och en konsumtionskultur, allt samlat i ett paket som säger mycket om vad vi värdesätter, för stunden.
Sedan: en liten samling av våra mest ikoniska konstverk;
En bild på Mona Lisa. ”Ler hon eller ej?”. Kanske utomjordingarna skulle förstå komplexiteten hos oss människor, att saker inte alltid är som det verkar och också kan tolkas olika av alla. Vilket visar sig ofta vara både bra och dåligt.
En Spotify-spellista! “Mänsklighetens soundtrack”.
Den här spellistan ger utomjordingarna en känsla för vår musikaliska smak, våra känslor och vad som får oss att dansa och gråta. En fin påminnelse om att vi är ett känslosamt släkte helt enkelt. Och ganska begåvade. Vissa av oss.
Ett urval av våra största bedrifter;
En liten modell av en bro, en medicinsk apparat eller en solcell – för att illustrera att vi är både innovativa och kreativa.
Kanske ett papper som förklarar vilket orättvist helvete karensdagen är för alla som arbetar i byggbranschen, sjukvården och skolorna. Om inte vi kan så kanske utomjordingarna kan göra slag i saken. Bara en tanke.
Och nu när vi närmar oss slutet:
En liten lapp med texten; “Förlåt för alla konflikter, miljöproblem och extremism åt alla möjliga håll”. Detta för att visa att vi människor är medvetna om våra brister men att vi gärna vill bli bättre medmänniskor, se varandras utmaningar men samtidigt se inåt och vara både sårbara och förstående.
Slutligen, en liten korg fylld med maskrosblommor, en grön Tuborg och Peps Perssons ”Oboy” spelande, i ett uråldrigt kassettband.
Där har vi det!