Stationshus på Lidingöbanan: Kottla

Kottla stationshus idag, men tidigare hörde det till Norra banan. Foto: Bengt Jansson.
Historia26 juli 2020 kl 05.523

I vår serie med stationshus utmed Lidingöbanan, som publiceras varje söndag hela sommaren, har har vi nu kommit till Kottla station. Vi började i Ropsten i juni på väg mot Gåshaga brygga och tar en station i taget. Vill du läsa om de andra husen; sök på ”Stationshus” i sökrutan uppe till höger.

Kottla station har sitt namn efter Kottla gård vid nuvarande Storgårdsvägen, norr om Kottlasjön. Namnets bakgrund är inte känt, men finns belagt som torp under 1700-talet. Kring Kottlasjön uppfördes vid 1800-talets slut ett stort antal sommarställen, av vilka många revs under 1980-talet för att bli ersatta av villaområdet Kottla strand. Några tidigare sommarvillor är dock pietetsfullt bevarade, såsom den byggnadsminnesförklarade Apelsinvillan på Vinkelvägen och vissa hus i Trasthagen vid sjöns norra strand, dit man förr rodde över Kottlasjön från stationen.

Kottla hållplats, som numera betecknas station genom det nya dubbelspåret från Skärsätra, öppnades för trafik den 6 juli 1914, samtidigt som banans vagnar började trafikera sträckan Herseruds färjeläge-Brevik.

Trafikunderlaget vid Kottla var ursprungligen litet och säsongsartat. Större betydelse fick stationen sedan en anslutande busslinje, nr 1 (dagens 201) öppnats 1937 mellan Kottla, Lidingö Villastad och Ropsten. Kottla var den första anhalten på Södra banan med bytesmöjligheter till buss, och en första ansats till senare tiders tvärförbindelser över Lidingö. Det ursprungliga stationshuset från 1914 revs sommaren 1973 och ersattes med ett enkelt vindskydd.

Nuvarande byggnad flyttades till Kottla hösten 1995. Den är från början Kvarnens stationsbyggnad vid den i juni 1971 nedlagda Norra Lidingöbanan. Huset uppfördes redan 1907 och ritades av arkitekt Axel Forsberg, som även skapat bostadshus i Lidingö Villastad, Storängen och Enskede. Typiska stildrag för hans hus är höga valmade tak, liksom utsmyckningen med synliga takfotskonsoler. Som bilden visar, var stationshuset från början öppet mot plattformen, och var utvändigt färgat rödbrunt.

Vid invigningen av Norra Lidingöbanan år 1907 hade Kvarnens stationshus ingen kiosk eller uppvärmd väntsal, men väl rikstelefon och en rättvisande stationsklocka, inramad av påkostade träsniderier. Till vänster om stationshuset leder vägen upp till Lidingö kyrka. Foto från 1910-talet.

I slutet av 1940-talet fick huset sitt nuvarande utseende med delad väntsal och kiosk, vilket bilden med en vagn på spåret mot Kyrkviken visar. Denna, jämte Hersbyholms stationshus, är de enda kvarvarande stationshusen från Norra Lidingöbanan.

Många lidingöbor minns Kottla stationshus då den alltjämt stod vid Kvarnen nära Lidingö kyrka. Bilden är från juni 1971 då tågen bara hade några dagar kvar att rulla på Norra Lidingöbanan. Foto: Gunnar Friberg.  

Sedan Kvarnens stationshus tjänat ut som kiosk i slutet av 70-talet, har Lidingö stad behållit byggnaden i förråd, med tanke på dess kulturhistoriska värde. När möjligheten uppenbarade sig att på nytt låta huset göra tjänst som väntsal på Lidingö, överlämnades den vintern 1995 av staden till SL. I samverkan med dåvarande Lidingöbanans Vänner renoverades byggnaden för sin nya uppgift vid Kottla.

Kvarnens stationshus anländer till Kottla för sin nya uppgift vid Södra Lidingöbanan år 1995. Foto: Gunnar Friberg.
Carl-Henrik Ankarberg och Gunnar Friberg

Kommentarer

  1. För en gammal Lidingöbo är detta en högintressant artikerlserie. Tack för den! Ett sidospår. På bilden av Kvarnens stationshus på 1910-talet ser man t v vägen upp till kyrkan. Till vänster om vägen finns ett mycket högt staket. Jag har sett bilden förut men alltid undrat vad som döljer sig bakom staketet. Någon som vet?

    1. Vintern 1917, med rådande bränsleransoneringar av brännolja, var mycket katastrofal för Lidingö villastads del. Både belysningsnätet där, och Norra Lidingöbanan gick på elektricitet skapad av dieselgeneratorer i Lidingö villastads elverk vid Stockholmsvägen. Nu var oljan på väg att ta slut. Lidingö Tidning förutspår en mörk julhelg 1917. I alla hast tog köpingen upp förhandlingar med Älvkarleby eldistributör och våren 1918 byggdes högspänningsledningen med Älvkarlebyström till Lidingö villastad. Det är de stora järnstolparna som alltjämt står kvar nära Elverket vid Stockholmsvägen, Kaptensstugan och Lidingö kyrkogård. Både stolpar, och inte minst kopparledningarna var värdefullt gods. Och stölder omtalas i Lidingö Tidning. Med största sannolikhet inhägnades området på bilden in just för att förvara elverkets materiel där.
      Det kan tilläggas att elbristen bara var akut för Lidingö Villastad och norra trafikbolaget. På ”södra ön” hade Gustaf Dalén 1912 förhandlat med Stockholms Elverk och sett till att södra ön (inklusive AGA och Södra Lidingöbanan) tillgodosågs med elkraft därifrån. Gissar att det fanns lokala intressemotsättningar inom den unga köpingen …

  2. Den pågående serien om stationer och hållplatser är är ju väldigt intressant då jag blir påmind om minnen då jag växte upp. Det vore roligt om någon kunde beskriva de olika biljetterna (konduktören hade ju en pärm med olika) beroende på var man steg på och var man skulle kliv av. Jag minns att skulle man till Humlegården så kunde man betala på en gång även för SS (Stockholms spårvägar) eftersom det var ett annat trafikområde. Min farfar lä ha haft någon form av beredskapsarbete att köra hissen vid Foresta strax innan den avvecklades.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *