Kottla stationshus idag, men tidigare hörde det till Norra banan. Foto: Bengt Jansson.
Bara du som prenumererar får:
• Över 5000 artiklar i arkivet
• Alla reportage
• Alla tester (kräftor, semlor, restauranger)
• Bildrebusjakten 1 gång/månad
• Dryckesguiden 1 gång/månad
• Bopriser 1 gång/månad
• Nyhetsbrev 1 gång/månad
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning
med oberoende journalistik
Läs denna artikel gratis!
... och du får 5000 andra artiklar också!
... och du får 5000 andra artiklar också!
Prenumerera från
29 kr/månad
29 kr/månad
Första månaden gratis!
Ingen bidningstid
Klicka här
Du stödjer Lidingös lokala dagstidning med oberoende journalistik
En månad i taget
29 kr/månad
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
Årsprenumeration
295 kr/år
(24:50/månad)
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
(Ord pris 345 kr/år)
Ingen bindningstid
Första månaden gratis!
En dag
49 kr/dag
Engångsbetalning (kort eller Swish)
Carl-Henrik Ankarberg och Gunnar Friberg
För en gammal Lidingöbo är detta en högintressant artikerlserie. Tack för den! Ett sidospår. På bilden av Kvarnens stationshus på 1910-talet ser man t v vägen upp till kyrkan. Till vänster om vägen finns ett mycket högt staket. Jag har sett bilden förut men alltid undrat vad som döljer sig bakom staketet. Någon som vet?
Vintern 1917, med rådande bränsleransoneringar av brännolja, var mycket katastrofal för Lidingö villastads del. Både belysningsnätet där, och Norra Lidingöbanan gick på elektricitet skapad av dieselgeneratorer i Lidingö villastads elverk vid Stockholmsvägen. Nu var oljan på väg att ta slut. Lidingö Tidning förutspår en mörk julhelg 1917. I alla hast tog köpingen upp förhandlingar med Älvkarleby eldistributör och våren 1918 byggdes högspänningsledningen med Älvkarlebyström till Lidingö villastad. Det är de stora järnstolparna som alltjämt står kvar nära Elverket vid Stockholmsvägen, Kaptensstugan och Lidingö kyrkogård. Både stolpar, och inte minst kopparledningarna var värdefullt gods. Och stölder omtalas i Lidingö Tidning. Med största sannolikhet inhägnades området på bilden in just för att förvara elverkets materiel där.
Det kan tilläggas att elbristen bara var akut för Lidingö Villastad och norra trafikbolaget. På ”södra ön” hade Gustaf Dalén 1912 förhandlat med Stockholms Elverk och sett till att södra ön (inklusive AGA och Södra Lidingöbanan) tillgodosågs med elkraft därifrån. Gissar att det fanns lokala intressemotsättningar inom den unga köpingen …
Den pågående serien om stationer och hållplatser är är ju väldigt intressant då jag blir påmind om minnen då jag växte upp. Det vore roligt om någon kunde beskriva de olika biljetterna (konduktören hade ju en pärm med olika) beroende på var man steg på och var man skulle kliv av. Jag minns att skulle man till Humlegården så kunde man betala på en gång även för SS (Stockholms spårvägar) eftersom det var ett annat trafikområde. Min farfar lä ha haft någon form av beredskapsarbete att köra hissen vid Foresta strax innan den avvecklades.