Sjöexpress varv – ödesdiger brand stoppade 50 års båtbyggande

Lidingös stränder var under stora delar av 1900-talet kantade av småbåtsvarv som byggde vackra träbåtar. Många av båtarna byggdes med så god kvalité att de fortfarande lever kvar än idag. Ett av de mest kända och välrenommerade varven var Sjöexpress varv i Katrinelund. Varvet kom att bli ett av landets absolut främsta motorbåtsvarv!
 
Varvet etablerades redan 1898 på en strandtomt i Djurgårdsbrunnsviken. Men man hade börjat bygga båtar redan året innan. Efter en konkurs 1907 ombildades företaget till Nya Bolaget Sjöexpress, nu med Henning Forslund som chef. Forslund köpte en stor tomt i Gåshaga och då han kände varvets stora potential lät han uppföra en 125 meter lång varvsbyggnad, med kapacitet att bygga motoryachter på upp till 20 meter. Här började Sjöexpress sin verksamhet år 1913. Fastigheten och byggnaden såldes dock efter några år till grannen AB Kol och Koks som behövde expandera.
 
Henning Forslund köpte då i stället familjen Heckschers sommarvilla i Katrinelund, ett stycke längre in i Hustegafjärden och flyttade sin verksamhet till den platsen. Där byggde man en stor varvshall, uppläggningsskjul, garage och bryggor mm.

Varvet expanderade och gjorde sig känd över hela landet för att bygga snabba och vackra motorbåtar av högsta kvalité. Affärerna gick bra och fram till slutet av 1947 hade man byggt över 500 båtar!  Det är en mycket imponerande siffra när man betänker att det inte var fråga om några seriebyggen, utan alla byggen var olika och byggdes på beställning.
 

Varvets legendariske chef Henning Forslund var känd som en ytterst jovialisk herre med sirliga manér, som gav honom smeknamnet ”Sir Henning”. Men han var också som företagsledare van att bestämma, och då kunde han säga ifrån rejält. Det var nu något med den nya varvsplatsen som han var missnöjd med. – Det var vägarna! I april 1925 skriver han ett sirligt brev till Lidingö köping, där köpingen erbjuds att köpa hela varvet med ”båtbyggeri, mekanisk verkstad, båtskjul, magasin osv.” För det facila priset av 250 000 kronor, idag drygt 6 miljoner kronor. Men köpingen avböjer.

Efter ytterligare några år, i september 1928, gör Forslund ett nytt försök att sälja varvet till köpingen. Men nu är tongångarna betydligt hårdare, på grund av ”köpingens ständiga vanskötsel av vägarna.” Men inte heller denna gång nappade köpingen på erbjudandet.
 

Katter bland hermelinerna
Sjöexpress byggde nästan bara motorbåtar. Men under andra världskriget gick det knappast att sälja motorbåtar på grund av bränslebristen. Vikingarnas Segelsällskap sökte då ett välrenommerat båtbyggeri för att bygga en mindre segelbåt som lottbåt till våren 1943. Alla varv man kontaktade var fulltecknade, men inte Sjöexpress – som normalt bara byggde motorbåtar. På så vis kom Sjöexpress att bygga ett par vackra små mahognysegelbåtar, ett par katter bland hermelinerna. Det blev en 4:a och en 5:a som Arvid Laurin ritade. Bägge båtarna ägs idag av ”träbåtsamlaren” Bo Berg. 4:an Skum har måtten 6,89 x 1,61 meter och 5:an Gullmar III har måtten 8,5 x 1,8 meter.

Katastrofal brand
Den 8 oktober 1947 kl 19.15, då varvsarbetarna hade hunnit gå hem för dagen, utbröt en explosionsartad brand i varvslokalerna. Man tror att den förorsakades av en kortslutning i elanslutningen till en bandsåg.
 
”– Klockan 19.15 sköt plötsligt en väldig rökpelare upp mot den mörka oktoberhimlen följd av tjock vällande oljerök och gnistregn, skriver Lidingö Tidning. Vid Ekholmsnäs gård möttes vi av en syn, vacker som en tavla, men med en hemsk och skrämmande orsak. Det var varvet nere vid Hustegafjärden, Sjöexpress, som stod i ljusan låga och kastade ett fantastiskt och overkligt sken över viken och belyste de höstfärgade lövmassorna på andra sidan.”
 
De 35 brandmännen från Lidingö brandkår var snabbt på plats och lyckades under ledning av brandchefen Nils Bergstrand begränsa elden till själva varvsbyggnaden. Denna blev dock totalt ödelagd. Allt i varvshallen som båtar, motorer, maskiner och ritningar mm blev lågornas rov. Taket var nytjärat och hallen innehöll stora mängder torrt trävirke, oljor och färger. Hettan var kolossal och eldslågorna syntes runt större delen av Lidingö. I ett närliggande skjul vinterförvarades ett 40-tal träbåtar, vilka dock kunde räddas genom brandkårens snabba insats.

Snabbt brandförlopp
Fru Ingegerd Karlsson, maka till en av de varvsanställda, berättade för Lidingö Tidning:
 
– Min man gick ner till varvet klockan 19 då det elektriska lyset flammade oroligt inne i våra rum, men han fann dock ingen förklaring till fenomenet. Han märkte ingen brandrök eller något som skulle kunna vara början till eldsvådan. Efter en kvart, bara några minuter efter det att min man hade återkommit, slog en eldkvast med explosionsartad kraft upp ur verkstadsbyggnaden. Den var snart övertänd, liksom kontorslokalerna och garagen i anslutning till själva verkstaden.

– Det var tur, säger brandchefen Nils Bergstrand, att det var vindstilla. Det skapades ändå en olidlig hetta mot den lodräta bergväggen bakom det stora båtskjulet. Det var som en veritabel bakugn. Hade det blåst hade det blivit mångdubbelt värre. Brandförmannen Erik Skånberg uppträdde mycket rådigt och modigt då han trängde in i den brinnande varvsbygganden och fick ut två syrgastuber, som kunde ha åstadkommit en kraftig explosion.
 

Åtta nybyggda båtar till spillo
– Det är åtta nybyggda båtar som har blivit lågornas rov, bekräftade varvets tidigare ägare, ingenjören Henning Forslund. Värdet av det brunna uppskattas, till en halv miljon kronor. Flera dyrbara maskiner och motorer hade just inköpts.
 
Varvet hade nyligen sålts av Forslund till byggmästaren Gideon Håkansson från Kragenäs. Varvet var inte försäkrat till fulla värdet och det är den troliga anledningen till att det aldrig kom helt på fötter igen.
 
I samband med branden på Sjöexpress var en ännu större katastrof nära att inträffa. På Svenska Shell, vid det närbelägna Rasta i Gåshaga, höll man på att lasta en tankbåt. Arbetet fick avbrytas i all hast och de automatiska eldsläckarna trädde i funktion varvid samtliga oljecisterner vattenbegöts ovanifrån.
 
Båtar byggs trots branden
Bara fyra månader efter branden, i februari 1948 rapporterade Lidingö Tidning att ”Vårrushen börjar vid Lidingövarven – Sjöexpress åter igång.” Tidningen berättar att på Sjöexpress arbetade man i full fart med inte mindre än tre nybyggen, två av dessa på över 11 meter. Arbetstakten var hög, men varvsarbetarna klagade över bristen på material. Dock bedömde man att byggena skulle vara klara till den 1 maj, den första officiella vårdagen.
 
Auktion på varvet
Optimismen skulle dock bli kortvarig, ett år senare hade den ekonomiska verkligheten kommit i kapp, troligen till stor del beroende på försäkringsfrågan. Till den 29 juni 1948 utlystes en stor auktion på varvet med anledning av dess nedläggning. Vid auktionen lyckades man inte sälja någon av de utauktionerade båtarna, men däremot maskiner, möbler, tavlor och diverse husgeråd. Markområdet såldes till Svenska Shell. De osålda båtarna bedömde byggmästare Håkansson ”att dom går i alla fall åt vad det lider.” Byggmästaren verkade vara nöjd med dagen.
 
Varvet blir tvättstuga?
 Byggmästare Håkansson fick av tidningen frågan vad han skulle göra nu?
– Jag har ju min tvättinrättning i Ulvsunda, så fortsättningen blir nog en utvidgning av den rörelsen. Kanske finns det plats för ytterligare en tvättinrättning här på Lidingö.
 
”Förnämligt varv blir prima tvättstuga?” skrev Lidingö Tidning efter auktionen.
 
Men någon tvättstuga i Katrinelund blev det inte – och idag finns inget kvar av Sjöexpress verksamhet på platsen. Buskar och träd har helt tagit över. Så slutade 50 års framgångsrik varvsverksamhet!

Även gamla varvshallen i Gåshaga brinner
Den gamla, 125 meter långa träbyggnaden i Gåshaga, där Sjöexpress börjat sin verksamhet på Lidingö, brann under hösten 1951 ner till grunden. Branden omtalas än idag och räknades som den största i Lidingös historia. Eldslågorna nådde stundtals en höjd av 30 meter och syntes ända in till Stockholm. Den gamla varvsplatsen där byggnaden stod har fortfarande en viss marin anknytning, då Talluddens Båtsällskap använder en del av området som vinteruppläggningsplats.

   Johan Ahlbom

 
Källor: Lidingö Stadsarkiv. Lidingö Museum/Lidingö Tidning 1947, -48 o -49. C-H Ankarberg. Iwanowski & Vaerneus, Pettersonbåten 2003. Lars G Lindström, Hållplats Gåshaga. Sail Yacht Society.