Nu är det dags igen för föryngring av björkarna i Olympialunden i Brevik. Flera träd är gamla och har dött eller är i dåligt skick. Därför byter staden successivt ut dem. Lidingö Trädgårdscenter gör jobbet och de fäller nu tio träd och planterar 60 nya. För några år sedan gjordes en tredjedel, nu är det dags för en andra tredjedel.
Björkdungen vid Löparstigen/Västra Allén i Brevik har anor sedan olympiaden i Stockholm 1912 och var från början en fotbollsplan. Den anlades som träningsplan för framför allt det nordamerikanska laget. På platsen fanns också en höjd- och längdhoppsgrop.
När olympiaden var över föll planen i glömska. Men det visade sig att matjorden som planen anlades på innehöll stora mängder björkfrön som grodde och på så sätt uppstod en björkdunge spontant. Lunden har internationella mått för dåtidens träningsplan, 25x50 meter.
Björkar har en relativt begränsad livslängd, i regel runt 100 år, därför följer vi noga de äldre björkarnas hälsotillstånd i Olympialunden. Nu har de uppnått en ansenlig ålder, men nu bevaras dungen genom föryngring. Högberga-Breviks villaägareförening har varit delaktiga i detta projekt.
Läs ”Trädens hemliga liv” av Peter Wohlleben. Då förstår ni att förvaltningens resonemang som beskrivs artikeln inte håller. Vi tror att vi människor kan mäta och avgöra trädens liv och ser det hela som en plantering. Det är skillnad på plantering och skog. Det bästa vore om platsen fick förvildas utan vår inverkan. Vi behöver mer skog. En tät härlig skog. Det är det vi behöver massor av om vi ska klara av klimatmålen.
Träd har tyvärr, liksom människor, en begränsad livslängd. En björk blir i allmänhet bara runt 100 år gammal. Dessa björkar är nu alltså drygt 110 år, och de flesta är döende vilket man kan se på deras döda toppar och innanruttna stammar. De utgör då också en säkerhetsrisk för människor och djur som strövar i området.
Björkarna utgör definitivt ingen naturlig ”skog”, utan är ett resultat av att man lämnat en anlagd fotbollsplan utan skötsel. Däremot har man nu på senare år ökat den biologiska mångfalden i området genom att lämna självsådda bärande träd och buskar, såsom körsbär, hassel, hagtorn och ek. Kvar på marken ligger också s k faunadepåer, i det här fallet gamla ruttnande björkstammar. De är intressanta för många insekter och därmed gynnas fågellivet. Området har, anser jag, genom de åtgärder som genomförts fått en kraftigt ökad biologisk mångfald – samtidigt som det blivit mer tillgängligt för allmänheten!