MP: Majoriteten argumenterar ohederligt om kamerors effekt

I Mitt i Lidingö den 10 mars hävdar Lidingös politiska majoritet (M, LP, L och KD) att kameror ökar tryggheten och hänvisar till forskning från BRÅ, Brottsförebyggande rådet. Läser man dessa rapporter är det tydligt att urvalet är selektivt gjort för att stärka den egna åsikten. Miljöpartiet vill stärka arbetet med trygghet, i samverkan med polisen och med åtgärder som ger verklig effekt.

Lidingöbornas trygghet är en mycket viktig fråga för Miljöpartiet. Alla invånare ska kunna känna sig trygga när de vistas i offentliga miljöer. Vi vill därför fortsätta att stärka trygghetsarbetet, i samverkan med polisen, i stadsplaneringen och i arbetet med unga. I det arbetet kan kameror vara en del, men det ska ske på forskningsmässig grund. I samverkan ska även boende, fastighetsägare och handlare i området bjudas in. BRÅs studier visar tydligt att kamerabevakning på egen hand har liten eller ingen effekt. Den behöver kombineras med andra åtgärder.

Vi konstaterar att valet av platser där majoriteten vill sätta ut kameror på Lidingö grundar sig på statistik över främst våldsbrott. Ser man på forskningen så finns dock inget stöd för att kameror på offentliga platser minskar dessa typer av brott. BRÅ (2018) sammanfattar forskningsläget så här:

"Resultaten visar ... att kamerabevakning sammantaget inte gett våldsförebyggande effekter. Underlaget är ett stort antal primärstudier och den sammanvägda effekten är nära noll. Sett i ljuset av de starkaste studierna i världen sammantaget har kamerabevakning alltså inte varit framgångsrik när det gäller att förebygga våldsbrott”.

Den moderatledda majoriteten lyfter fram Medborgarplatsen som ett positivt exempel där brottsligheten ska ha minskat tack vare kameror. Låt oss återigen citera BRÅs analys (2015):

"Brås utvärdering ger … inget stöd för att kameraövervakningen har haft någon effekt på vare sig brottsligheten eller tryggheten [på Medborgarplatsen] … Andelen som kände sig otrygga på platserna och oroliga för att utsättas för våld, hade inte minskat när projektet varit i gång ett år”.

BRÅ förklarar det med att minskningen för vissa typer av anmälda brott vid Medborgarplatsen hade påbörjats före införandet av kamerorna, medan den för vissa andra brott skedde långt efter att kamerorna varit igång. Antalet brott minskade även samtidigt på andra ställen i Stockholm.

BRÅs slutsats är att det helt enkelt inte går att hävda ett samband mellan kameraövervakning och minskning av antalet brott vid Medborgarplatsen.

Sammantaget visar forskningen att kamerabevakning kan ge positiva brottsförebyggande effekter på vissa brott, med aktiv kameraövervakning och i kombination med en eller fler andra kompletterande åtgärder: mot fordon, egendomsbrott och narkotikabrott, men inte på våldsbrott och ordningsstörningar; på bilparkeringar och i bostadsområden, men inte i centrumkärnor, kollektivtrafik eller särskilda bostadsområden med flerfamiljshus.

Miljöpartiet delar majoritetens ansats att Lidingö stad ska fortsätta det trygghetsskapande arbetet. Problemet kvarstår dock att majoriteten grundat sitt beslut av lokalisering av kamerorna enbart på statistik över våldsbrott på offentlig plats. De kameror som man vill sätta upp på Lidingö kommer inte att bevakas aktivt och polisen deltar inte i arbetet. Denna sorts passiva bevakning, utan kompletterande åtgärder, har enligt BRÅ inte någon positiv brottsförebyggande effekt. Brottsstatistiken bör också kompletteras med statistik över upplevd trygghet.

Vi anser det klarlagt att den moderatledda majoritetens förslag inte vilar på solid grund. Vi vill därför se ett mer genomtänkt förslag som får effekt.