Under den gångna helgen iakttogs minkar vid ett par tillfällen längst in i Brevikshamnen. Det var minst två minkar, troligen ett par, som helt orädda simmade och lekte i vattnet intill en pontonbrygga, den så kallade D-bryggan. I ett par hål i betongen, avsedda för kabeldragning, sågs minkarna krypa in och ut.
Minken, som egentligen heter amerikansk flodiller, härstammar från Nordamerika. Den har inplanterats av människan i Sverige, och räknas fortfarande som en främmande art i landet. Ursprungligen togs de hit för uppfödning för den vackra pälsens skull. Många minkar har under åren rymt från minkfarmerna, och nu går spridningen i det vilda inte att stoppa. Minken påverkar negativt på flera sätt många inhemska arter, till exempel sjöfågel.
Minken är en snabb och skicklig jägare och tar ägg, fågelungar och till och med vuxna sjöfåglar. Den lever också mycket av groddjur och fisk. En vuxen mink blir 35 – 40 cm lång, plus svansen på 13 – 23 cm. Honan får 4 – 6 ungar i en kull. Förutom människan har den inte särskilt många fiender, vilket är vanligt när det gäller inplanterade arter. Havsörn har dock setts fånga en och annan mink.
Ute i skärgården har de slagit ut många viktiga sjöfågelkolonier, med bland annat tordmular, grisslor och skräntärnor. Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen arbetar regelbundet med skyddsjakt, för att åtminstone försöka skydda de mest värdefulla fågelkolonierna. Minken får jagas året runt.
I Brevikshamnen kan man känna en viss oro för att de tar sig den korta sträckan över Seglarvägen till Svandammarna. Där finns (eller har funnits) häckande sothöns och ett grodbestånd.
Jag hoppas att Lidingös viltvårdare kan få bort dom så fort det går. Minkar är väldigt effektivta jägare och dödar allt som är byten, även om dom nyss har ätit.
Lasse Heins vid Lidingö stad har bekräftat att stadens viltvårdare ska ta sig an uppgiften.