Vid kommunfullmäktiges sammanträde den 24 april blev det debatt under behandlingen av Lidingö stads årsredovisning för 2022.
Vi Socialdemokrater har återkommande kritiserat och lyft fram brister i stadens målstyrning, med en uttrycklig strävan att uppnå kostnadssänkningar. Dessa relateras till en handfull utvalda nordostkommuner inom Stockholmsregionen, som sinsemellan verkar tävla om vem som kan sänka skatten mest. I urvalet av jämförelsekommuner och hur arbetet bedrivs, kopplat till dessa jämförelser kommunerna emellan, blottläggs avsaknad av underlag gällande vad som skiljer i kvalitet, förutsättningar, utmaningar och demografi.
Lidingöbornas skattemedel ska självklart användas så effektivt som möjligt. Stadens målstyrning borde därför på ett tydligare sätt utgå från politiskt fattade beslut om ambitionsnivå, med Lidingöbornas bästa i fokus. I det arbetet skulle verksamhetsmålen behöva bli uppföljningsbara, på ett bättre sätt än idag.
Målstyrningen behöver justeras för att kunna redovisa stadens verksamheter på ett sådant sätt att den bättre kan syfta och användas till att utveckla och effektivisera organisationen för att på ett hållbart och långsiktigt sätt säkra och tillgodose Lidingöbornas rätt till kommunal verksamhet och service med hög kvalitet. Vi har under de senaste åren kunnat följa effekterna av den förda politiken där skattesänkningar har finansierats med större barngrupper och nedskärningar inom äldreomsorgen. Stadens verksamheter bedöms, jämförs och redovisas i årliga externa rankningar. Som exempel kan nämnas Sveriges Pensionärsförbunds Hemtjänstindex. Vid jämförelsen av landets 290 kommuners hemtjänst under 2022 hamnar Lidingö stad sammantaget på plats 141. Liknande jämförelser redovisas bland annat kring stadens klimatarbete, upphandlingar och Lidingös näringslivsklimat.
I stället för höjda ambitioner för en långsiktigt hållbar utveckling av Lidingö, inte minst kring en nödvändig omställning och klimatanpassning, har den styrande koalitionen med en axelryckning konstaterat att närmare 24 miljoner kr hittills dragits bort från det utlovade bidraget i stadsmiljöavtalet för finansiering av bygget av Lilla Lidingöbron. I koalitionens program går även att läsa om kommande utförsäljningar av stadens fastigheter och bostadsrätter, med syfte att undvika skuldsättning.
Dessutom bekräftas nu återigen den från Moderaterna och Lidingöpartiet aviserade ytterligare skattesänkningen på 50 öre inför år 2025, med en förespegling om bevarad kvalitet inom stadens verksamheter.
Eller som kommunstyrelsens ordförande uttrycker det i förordet till årsredovisningen: ”- Innevarande mandatperiod ger möjligheter att ytterligare utveckla och effektivisera. Det här bokslutet visar, exempelvis, att staden fortfarande har några sektorer där kostnadsläget är omotiverat högt, jämfört med liknande kommuner. Där går det att vässa med bibehållen servicenivå” och Daniel Källenfors (M) fortsätter: ”- I kombination med bibehållen kostnadskontroll ges goda förutsättningar att förverkliga målsättningen att ytterligare sänka kommunalskatten med bevarad kvalitet”.
I en tid med mycket osäkra prognoser, skenande inflation och historiska kostnadsökningar är det som i årsredovisningen uttrycks från den styrande minoriteten anmärkningsvärt.
Hur blev det med saltsopningen som drogs in för 3 år sedan? Enda kommunen i Sverige som dragit in den gissar jag. Helt fantastiskt dåligt för att vara en storstadskommun. Bibehållen kvalitet låter skrattretande. Argumentet som då kom ifrån den så internt hyllade Göran Tegnér visade en uträkning att det var för dyrt. Hur kan det vara för dyrt om vi sänker skatten?!
Svar till Anders Karlsson
Tack Anders Karlsson för dina vänliga ord! Jag ska försöka reda ut begreppen för dig:
1) Saltsopningen var ett försök som pågick ett par år.
2) Saltsopningen skedde tidigare på ca 1,1 mil av öns ca 12 mil cykelvägar. Under förra året tillkom ca 1 km gång-och cykelbanor (6 körfält) på den nya Lilla Lidingöbron.
3) Denna dryga mil kostar en normal vintersäsong ca 2,4 Mkr att saltsopa. Denna kostnad ska ställas i relation till att hela öns snöröjning på sammanlagt ca 33 mil vägar och gång- och cykelvägar en genomsnittsvinter kostar ca 18 Mkr per år.
4) Sopsaltningen av enbart 3 % av Lidingös totala väg-, gång- och cykelnät kostar således ca 13 % av hela vintervägunderhållet.
5) Vad som är dyrt eller billigt är en subjektiv fråga. Den lämnar jag åsido här och nu.
6) Vad som är fakta är att jag och den dåvarande majoriteten – i vilken jag och liberalerna ingick – anser det är ineffektivt att satsa 13 procent av vinterunderhållets budget på bara 3 procent av trafiknätet. Vi ansåg därför att det var bättre att prioritera hela öns gång-och cykelvägnät; inte bara på delar av öns två huvudleder. Vi utökade samtidigt anslaget till vintervägunderhållet.
7) Enligt den senaste resvaneundersökningen på Lidingö (från år 2021) är det mer än 5 gånger fler som går hela vägen eller till och från kollektivtrafikens hållplatser, än som cyklar (47 % jämfört med 9 %).
8) Oavsett nivån på de kommunala skatteintäkterna är det därför i regel rimligt att prioritera trafiksäkerheten för fotgängare eftersom de är fem gånger fler.
9) Trots den dåvarande majoritetens tidigare års skattesänkningar har vi rustat upp och byggt ett 25-tal nya gång- och cykelbanor under de senaste 20 åren.
10) Enligt Sveriges Kommuners och Regioners (SKR:s) s.k. Kolada-statistik är 94 % av Lidingöborna nöjda med stadens gång- och cykelbanor. Motsvarande siffra för alla kommuner i landet är 55 %. Hela 83 % av Lidingöborna är nöjda med säkerheten på gång- och cykelbanorna och 79 % är nöjda med skötseln av dessa. Det är 9 % bättre än i Stockholms län.
Det är bara i Utopia som resurserna är oändliga och där alla kan få mer av allt.
När det gäller kvalité så blir det skevt (vilseledande?) att enbart jämföra stadens verksamheter med lågskattekommuner runt Stockholm – goda och efterföljansvärda exempel (s k Best practice) finns gällande olika verksamheter runt om i kommunsverige!
Hur vill Socialdemokrater, som har som vision att kollektivet skall vara lika för alla = staten, regionen och kommunen skall bestämma allt för invånarna eftersom Socialdemokrater anser sig veta bäst (vilket verkligen går att ifrågasätta), då göra? jo det är allt från höjda kapital skatter, införande av vinstbegränsning (ny skatt på allt ovanför x kronor eller y% av vinsten), införa fastighetsskatt (igen), höjd inkomstskatt både på lokal och central nivå, och allmänt då höja det kompletta skatteuttaget så mycket det bara går och gärna sedan lite till?