Lilla Nassa skärgård – ytterligare en okänd utskärgård

LidingÖar   artikel 10

Sedan ett par hundra år ägs både Björkskärs skärgård och Lilla Nassa skärgårdarna av Lidingö stad. Båda skärgårdarna var under medeltiden ”kronohamnsfisken”, det vill säga öar i kronans ägo men skärgårdsborna tilläts fiska mot att man erlade en del av fångsten i skatt.

År 1648 avslutades kronans månghundraåriga ägande och öarna såldes av drottning Kristina till en adelsman, Anders Gyllenklou. Under de följande hundra åren såldes öarna vidare och 1746 köptes de av Johan Betulin, som var krögare på Fjäderholmarna (se artikel om Björkskär) och Södergarn. Genom Betulins testamente kom senare Lilla Nassa, likväl som Björkskär, i Lidingö stads ägo.

Karg natur – vänliga klippor
Lilla Nassa består av flera öar, kobbar och skär som är bevuxna med enstaka träd, låga enbuskar, ljung och grästuvor. Även om växtligheten är karg och mager är de isslipade berghällarna desto vänligare. I gamla tider var Storskäret, eller Nasen som huvudön heter på skärgårdsmål, den största ön. Där fanns fiskebodar och där höll man till med fisket. Nu har landhöjningen ändrat förhållandena så att grannön Sprickopp är större.

Till Nasen kom man förr säsongsvis för att fiska, här fanns en bra hamn, fiskebodar och på de flata hällarna redde man sina nät och skötar. På ön finns en kompassros från 1600-talet inristad i berget.

Efterhand gjorde landhöjningen att öns hamn blev för grund och idag finns ögruppens bästa hamn på ön Sprickopp, som är en av ytterskärgårdens mest skyddade hamnar. Här finns också ett antal äldre fiskebodar, bryggor, toalett och sophämtning. Bodarna är privatägda och innehas av fiskare eller fiskarättlingar från trakten.

Västerö – okänt Lidingö-innehav i Möja-skärgården

På Västerö i Möja-skärgården har Lidingö stad ett för många okänt markinnehav. Detta är ännu mer okänt för Lidingöborna än ägandet av Björkskär och Lilla Nassa.

Västerö i Möja-skärgården. Foto Johan Ahlbom

Lidingö stad köpte in områdena på 1950- och -60-talen, de omfattar totalt 23 hektar fördelade på ett skifte vid södra udden och ett på öns norra del. Även småöarna Stora Dalö och Gårdskobbarna ingår. All mark är obebyggd.

Tänkt utveckling för båtlivet
Avsikten med de inköpta markerna var att skapa en möjlighet för en hamn och övernattningsplats för Lidingös båtliv. Dåvarande Fritidskontoret utredde dessa förslag till hamn- och övernattningsplats för båtlivet, men ”utvecklingen på båtområdet blev så snabb att behovet av sådana anläggningar och arrangemang blev inaktuella”. Projektet lades ner.

Trivsamma utflykter till Västerö
Ända sedan 1964 har Lidingö stad anordnat båtresor för sina anställda och intresserade Lidingöbor till Björkskär, Lilla Nassa och Västerö. Det var väldigt trivsamma och intressanta resor som gav en bra inblick i Lidingö stads skärgårdsinnehav.

Vid en sådan resa 1971 med m/s Havsörnen gjordes ett strandhugg på Västerö, där reseledaren, intendenten vid stadens fastighetskontor Eric Spångberg, underhöll med dragspelsmusik till kaffet.

Resan fortsatte sedan till Bodskär och Västerskäret i Björkskäs skärgård och ön Sprickopp i Lilla Nassa.

Resorna, som hade lite varierande upplägg, gick samtliga till Västerö, Björkskär och Lilla Nassa. 1995 var till exempel programmet att: ”efter strandhugg för morgonkaffet på Gårdskobbarna (Västerö) fortsätter vi färden förbi det vackra Sandhamn ut mot Björkskärs skärgård. Där gör vi först ett strandhugg på Bodskär för att titta på den lilla vackra insjön. Efter lunchpaus på Björkskärs Västerskär går vi ombord igen och båten går mot Lilla Nassa, där går vi iland på Sprickopp som är en karg och vindpinad utpost mot havet”.

Västerö präglas vid stränderna av släta, isslipade berghällar och inne på ön av tät tallskog avbruten av små dalgångar – ”drogar” på Möja mål – med starr, vass, älgört och hjortron mm. Här och var i dalgångarna kan man skönja rester efter Möjabornas jordgubbsodlingar. Kvar kan finnas upplagda odlingsrösen, grävda diken och rester av gamla stängsel. I myrmarkerna kan man hitta hjortron och vid stränderna styvmorsviol.

Källor: Lidingö Stadsarkiv, Eget arkiv