Kvinnor på Lidingö går miste om lagstadgat stöd

Debatt23 februari 2022 kl 04.575

"Vi är inte vatten värda i kommunens ögon." Det är ett citat från en av flera stödsökande kvinnor som vänt sig till Lidingö Kvinnojour. Att inte få kontakt med handläggare i socialtjänsten, att bollas runt, att bemötas på ett tondövt sätt och inte få korrekt vägledning: det är några av de hinder som drabbar utsatta kvinnor på Lidingö. Det finns anledning att misstänka att kommunen åsidosätter sina skyldigheter att arbeta mot våld i nära relationer och för skydd av utsatta kvinnor.

Idag finns legala krav på svenska kommuner, att arbeta systematiskt mot mäns våld mot kvinnor. När det gäller Lidingö finns en god ambition att öka kunskapen om våld i nära relationer, men dessvärre fungerar det inte i praktiken. Kvinnor och barn får inte sina rättigheter tillgodosedda.

Några av de problem som Lidingö Kvinnojour har uppmärksammat och som pågått under längre tid:

  • Bristande tillgänglighet. Det råder hög personalomsättning inom berörd förvaltning. Det saknas direktnummer för stödsökande.
  • Samordning. Olika enheter inom staden behöver finna arbetssätt som möjliggör en helhetssyn för en utsatt kvinnas livssituation. 
  • Handläggning. Utdragna handläggningstider och brist på kontinuerlig kontakt.
  • Praktiskt stöd. När läget är akut måste insatser sättas in mycket snabbare.

Lidingö Kvinnojour är en ideell verksamhet som i första hand erbjuder medmänskligt samtalsstöd. Frivilligt engagemang behövs, men det kan aldrig ersätta det lagstadgade kravet för kommunen att erbjuda konkret stöd till kvinnor och barn i utsatta situationer. En del av jourens roll är att lyfta fram de missförhållanden vi ser och peka på att en förändring är nödvändig. Det gjordes i januari 2022 då vi träffade ansvariga tjänstemän och politiker för att förmedla våra erfarenheter. Mötet kommer att följas upp. 

För Lidingö Kvinnojour
Caroline Kostyal
Kerstin Frisk
Ingegerd Smedensjö
Ingrid Jarnryd

Kommentarer

  1. https://www.lidingonyheter.se/polisens-information-och-trygghetsundersokning/
    Huvudorsaken till Kommunens ointresse är att man inte driver den lagstadgade skyldigheten att satsa kraftigt på den brottsförebyggande verksamheten. I två år har polisledningen förhalat det kompakta kravet från samtliga partier på två områdespoliser. Politikerna har då vägrat att skriva på samarbetsavtalet. Så är det fortfarande och polisledningen ger inget besked.

    Det som kommunpolisen ägnar sig åt är att åter skicka ut statistik och en Trygghetsundersökning som är en ren bluff. Polisen vet genom anmälningar och händelserapporter precis vad som behövs och vad Lidingöborna och politikerna kräver. Trygghet är en känsla grundad på upplevelser och kan inte ligga till grund för polisverksamhet.

    Den direkta kopplingen till artikeln ovan är att Daniel Källenfors inte tar på sig ledartröjan och engagerar säkerhetschefen Anna Sundin, som i grunden är erfaren polis, att ta på sig chefsrollen för att följa upp och driva kraven och att ge socialförvaltningen kraft och inspiration. Nu är Moderaterna splittrade och ingen tar initiativ.

  2. Det är bedrövligt när inte skyddet för våldsutsatta fungerar. Det kanske är på plats med en ny lag, där våldsverkare direkt efter omhändertagandet av polis, skickas till behandling för sitt våld, i stället för att släppas i väntan på rättegång. Kanske kan man göra behandlingen sjukpenningsgrundande. De utsatta får då möjlighet i lugn och ro bestämma hur de vill agera fortsättningsvis, t.ex. packa och ordna med flytt alternativt i samråd med behandlingsansvarig där våldsverkaren befinner sig på behandling, ta nästa steg. Ingen ska behöva utsättas för våld.
    Iréne Borgenvik, gruppledare SD Lidingö

  3. Tack för en väldigt viktig och bra debattartikel. Jag har idag, med bakgrund av vad som framkommer i artikeln ställt en interpellation till omsorgs- och socialnämndens ordförande för att pressa på för att få tydligare besked om hur den politiska majoriteten tänker sig vägen framåt i dessa frågor.

    Vänligen
    /Jonas Lundgren (V)
    Gruppledare i kommunfullmäktige
    Ledamot i kommunstyrelsen

  4. Var tredje vecka dödas en kvinna av en man. 2021 anmäldes 38 300 misshandelsbrott och 8 600 våldtäkter mot kvinnor eller flickor. Det är mer än en våldtäkt i timmen, dygnet runt, året om. Detta måste få ett slut!

    Jag undrar hur det nya styret på Lidingö tänker möta upp de krav som representanterna från Lidingö kvinnojour framför.
    Jag undrar även om M och LP inkl SD kommer ta ett tydligt ledarskap och visa att kvinnors liv är tillräckligt viktiga för att prioriteras, resurssättas och skyddas och därmed se till att Lidingö stad börjar arbeta systematiskt mot mäns våld mot kvinnor?

  5. Vi på SD har ett förslag när våldet eller hoten blir kända. Antingen när kvinnan själv eller annan anmäler. Ta bort mannen direkt, till förhör, sedan till behandling utan möjlighet att komma hem emellan. Då får kvinnan lite respit att besluta hur hon vill göra framledes. Om hon sedan vill fortsätta försöka ha ett liv med mannen, ska det ske i samråd med behandlande enhet och med ständig kommunikation. En annan sak är faktiskt hur män agerar mot kvinnor generellt och mot varandra. Jag tror många får en magkänsla när något inte står rätt till, men då måste det också reageras. Många är för fega och tänker att ”det är inte min sak” men det kan rädda många, så våga agera! Det finns samtalsgrupper för kvinnor, men det kanske är dags att bilda grupper för båda könen tillsammans för att öppna upp för problematiken.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *