Här ska vi inte berätta om något båtvarv utan om den legendariske båtkonstruktören CG Pettersson som hamnade ute på djupt vatten. CG P har signerat över 1 000 ritningar till olika fritidsbåtar, en förmodligen oöverträffad siffra än idag. Han har ritat mest motorbåtar, men även segelbåtar, roddbåtar och jollar. Nu blev han övertalad att även ge sig på flygplan!
Frestaren var fabrikören Carl Rikard Nyberg, (1858–1939) känd uppfinnare, entreprenör och flygpionjär. Han uppfann bland annat en blåslampa som han fick patent på 1881. Blåslampan var vid denna tid en viktig tingest för att bland annat få igång råoljemotorer och även vid lödning av metaller. Tidigare varianter av blåslampor hade varit högst osäkra att hantera och kunnat explodera. Men Nybergs blåslampa var säker. Han tillverkade också fotogenkök, med namnet Svea, i egen fabrik i Sundbyberg med 200 anställda.
”Mot flygproblemets lösning”
Nyberg hade ända sedan sin ungdom, då han såg några ballonguppstigningar, varit väldigt intresserad av flygplan och flygning. Redan vid 16 års ålder hade han byggt en modell av en helikopter, som drevs av ett urverk och kunde lyfta två meter.
1898 har han ett förslag klart till ett sjöflygplan, men planerna realiserades aldrig. År 1899 började han göra experiment ”för flygproblemets lösning”, men nu var det ”vanliga” flygplan som gällde.
Nyberg var en verklig pionjär inom aerodynamiken med att fastställa hur flygplanets vingar skulle vara konstruerade. Sambanden mellan dragkraft, lyftkraft, strömningsmotstånd och stabilitet löste han genom att konstruera en egen vindtunnel. Det stora problemet för Nyberg var att han vid sina utprovningar av flygplan i full skala inte hade tillgång till små effektstarka förbränningsmotorer, som kunde uppvisa avsevärt högre effekt i förhållande till vikt, än vad den mest kompakta ångmaskinen skulle kunna komma upp till.
I december 1903 kunde bröderna Wright i USA för första gången få ett flygplan med en pilot att hålla sig i luften ett par hundra meter med hjälp av en liten 16 hk bensindriven förbränningsmotor där planet, av typen dubbeldäckare med 12 meters vingbredd, hade en vikt inklusive pilot på cirka 300 kilo.
Med sitt egenkonstruerade lilla plan ”Flugan” gjorde han ständiga prov på dels en rundbana av trä i trädgården på Täcka Udden vid Grönstaviken och dels ute på Grönstavikens is. 1908 byggde han den flyghangar med sitt karaktäristiska utseende som fortfarande finns kvar. Där kunde han via en räls få ut Flugan på isen. Taket hade fått sin form för att ge maximala luftströmmar till ett vindkraftverk han monterat på taket. Vindkraftverket försåg hangaren med egenproducerad elström.
Flugan var fem meter mellan vingspetsarna och hade en sammanlagd vingyta på hela 13 kvm. Drivkällan fick bli en egenkonstruerad ångpanna som vägde 38 kg och eldades med vad? – jo, ett antal blåslampor, naturligtvis! Även om förbrännings-motorn var uppfunnen framhöll Nyberg under alla år att det var en ångmaskin som gällde, även om det blev tungt.
Flugan var egentligen inte avsedd att flygas med bemanning, utan skulle vara tjudrad i ett långt rep på isen eller på rundbanan i trädgården.
Men trots tidsödande vindtunnelexperiment och otaliga provturer uteblev framgångarna. Nyberg kontaktade då den kände båtkonstruktören CG Pettersson för att få hjälp.
Båtkonstruktören CG Petterson i fel element
Pettersson lät sig övertalas och började konstruera något som han aldrig gjort förut – ett flygplan. 1909 presenterade han ett förslag med en knubbig flygplanskropp med, för flygförmågans skull, dubbla vingpar och fyra propellrar. Av viktbesparande skäl skulle flygplanskroppen kläs med vaxduk och det förekom ingen inredning, piloten skulle sitta direkt på durken. Flygplanet skulle vila på två pontoner byggda i mahogny på askspant. (Där kom båtkonstruktören till sin rätt.) Flygplanet döptes till Hydran.
Projektet medförde att Hydran byggdes, men man kom aldrig så långt att man monterade några vingar. Efter provturer visade det sig att, trots fyra propellrar, kom aldrig Hydran upp i de farter som skulle ha krävts för att lyfta.
I och med att projektet med Hydran misslyckats upphörde Nyberg med sina flygexperiment – och CG Pettersson svalde förtreten och återgick till sitt båtkonstruerande. Nyberg fortsatte, som den tekniska begåvning han var, att experimentera kring hållfasthetsproblem vid lödningar mm och arbetar också med att utveckla propellrar för framför allt marint bruk. Han hann även skriva en bok med sina minnen innan han vid 81 år ålder går ur tiden.
Vid ett provtillfälle med Flugan ute på rundbanan på isen havererade planet och fick omfattande skador. Nyberg klarade sig dock helskinnad. En kommentar om detta finns i hans minnesanteckningar till försvar för det inträffade; "Vid experiment kunna genom förbiseende av en eller annan sak missöden inträffa, det hade både jag och Gustaf Dalén erfarenhet av, om också hans var av betydligt mera tragisk natur än min".
Källor: Lidingö Stadsarkiv. Rodret/www.museihuset.se.