I mars–april etablerar fasantuppen sitt spelrevir. Han är kaxig och stridslysten när han försvarar sin plats, och han kan till och med i slagsmål jaga iväg kringstrykande katter. Emellanåt markerar tuppen sin närvaro med ett skrälligt tvåstavigt galande följt av hastiga bullrande vingslag. Hanarna lever i månggifte och samlar ibland ett helt harem hönor kring sig. När speltiden är över går tupparna för sig själva, medan honorna sköter ägg och ungar.
Fasanen har inplanterats i olika omgångar i Sverige, i början till slottsmiljöer på 1700-talet. Den blev en del av vår vilda fauna först för ungefär 100 år sedan. Fasanen är en stannfågel men får ofta matproblem under snöiga vintrar. Det händer därför att fasaner dyker upp vid fågelmatningar vintertid. De lever av insekter, maskar, bär och frön.
Skyddande täta buskage och lundar, som omges av öppna fält och ängar, är favoritbiotopen. Dagtid lever fasanerna ett undanskymt liv på marken i dessa miljöer, där de också hittar födan.Beståndet har varierat under åren. Från 1960-talet har fasanen minskat i antal, en bidragande orsak är sannolikt jordbrukets rationalisering. Idag uppskattas vinterbeståndet till 25 000 –100 000 par.
Vi har en del naturtomt och så klart lite fasaner. De brukar bada i våra rabatter där det finns bar jord. Det blir rätt stora gropar efter deras framfart.
I år har de ätit upp våra nyplanterade blommor, ätit av all förgätmigejblommor och nästan all trift. Så trist… Jag kan inte säga att vi är intresserade av att ha dem kvar här, även de är häftiga till sitt utseende.
Alla verkar rekommendera att man ska mata och vara glad att det finns fasaner.