Bävrarna i Kottlasjön verkar nu vara mer aktiva än nånsin och dessa bilder visar vad de har åstadkommit nu i dagarna, eller rättare sagt om nätterna. Det unika med detta tillfälle är att de har givit sig på en stor ek (!) Det är mycket ovanligt, då bävrar oftast brukar föredra asp och björk och andra mer smakliga lövträd. Ek är surt av garvsyra.
Ett par dagar efter att de första bilderna togs på trädet har det mycket följdriktigt fallit! Precis som bävrarna avsåg. Ett tunt snötäcke har lagt sig över brottytorna.
Bävern är Sveriges största gnagare och kan bli ända upp till 100 cm lång. Den förekommer i alla typer av inlandsvatten, men det krävs att vattnet inte bottenfryser på vintern eller är för strömt. Gärna söker sig bävern till stränder med olika lövträd, till exempel björk eller asp. Man kan se rikliga spår efter dem runt Kottlasjön, inte minst vid Stockbyån och i Mölnaån. Det är dock svårt att få se bävrarna ”live”, då de är mest aktiva nattetid.
Men man kan tydligt se spåren av bävrarnas idoga gallringsarbete i skogen. Det är oftast positivt för naturen, då det skapar död ved för insekter och fåglar. Sly och buskar som kommer upp gynnar andra växtätande djur. Det kan dock vara vanskligt när träd riskerar att falla över gångstigar och andra passager, men då brukar staden se till att åtgärda problemet.
Anledningen till att bävrarna fäller träd är att de är ute efter trädtopparnas späda skott och kvistar som vinterföda. Under sommaren består födan främst av vattenväxter och örter, men på hösten arbetar de med att samla grenar och kvistar och lagrar dem till vinterförråd i hyddan. Bävrarna bor i hyddor som de bygger av ris och tätar med lera eller i hålor som de gräver i strandkanten. Hyddans ingång ligger vanligtvis under vattenytan.
Ungarna är normalt 2–3 stycken och föds i maj–juni. De stannar vanligtvis i reviret till två års ålder.
Bäverns fällningsteknik
En vuxen bäver kan under en enda natt gnaga av ett träd med upp till 50 centimeters diameter! När bävern fäller stora träd är den enbart ute efter de tunna kvistarna högst upp. Den gnager av så mycket att trädet står kvar, men vid nästa kraftiga oväder garanterat ska falla. Fenomenet att invänta blåsigt väder har kunnat studeras under många år vid Kottlasjön. Förfarandet är troligen ett sätt för bävern att inte riskera att skadas när trädet faller. Vid tunna stammar gnager bävern helt igenom det och släpar sedan ner trädet till sitt bo.
Bävrarnas hyddor och dammar
Bävern bygger gärna dammar i små, relativt grunda strömvatten. Dammarna kan berika landskapet genom att skapa våtmarker som ofta förbättrar livsbetingelserna för många växt- och djurarter. Men när bävrarna bygger sina dammar kan det uppstå problem om värdefull skog översvämmas och dödas. Problem kan också skapas med översvämning av vägar och jordbruksmark.
Bäverjakt
Under århundraden har bävern jagats intensivt över hela landet för sin värdefulla päls och sitt ”bävergäll”. Hos båda könen lagras ett speciellt sekret i två bävergällpungar på buken. Detta användes redan tidigt i medicinskt syfte. Från 1700-talet finns recept på över 200 användningsområden för bävergället. Några exempel är mot feber, tandvärk, magproblem, kramplösande och epilepsi. Man kan förstå jaktens stora betydelse då man på 1830-talet för 15,5 gram bävergäll fick betalt med 4–7 riksdaler, vilket motsvarade två årslöner för en bonddräng.
Genom intensiv jakt utrotades bävern i slutet av 1800-talet helt i Sverige, men 1922 återinplanterades den och har sedan dess spridit sig över stora delar av landet.
Bäverns utveckling
Man kan räkna med att bävern kommer att fortsätta att sprida sig. Finns det bara lämpliga miljöer, slår de sig ner. Bävern har inte något problem med bräckt vatten, så jag tror att i framtiden kommer vi att få se mer bäver ute i skärgården. Likaså kan man räkna med mer bäver också inne i Stockholm. Bävrar är inte särskilt störningskänsliga. Vid Norr Mälarstrand kan man se deras framfart i form av gnagmärken på träd. Bävrar har setts också i Hammarby Sjöstad och i Sickla sjö finns en grupp bävrar som har funnit sig väl till rätta. Troligen är det dessa djur som har tagit sig ner till Saltsjön och simmat ut till bland annat Sveriges Holme.
Vid Kottlasjöns norra strand ligger den populära rastplatsen Bäverhyddan där man kan utnyttja vindskydd, grill och även se spår av bävrar.