Storholmen – från slott till koja

Historia29 december 2019 kl 07.402

LidingÖar artikel 6

Torpet Storholmen

Storholmen, som ligger strax utanför Sticklinge, tillhörde ursprungligen Frösviks säteri på Bogesundslandet. Ön var på 1700-talet bebodd av säteriets torpare som livnärde sig på ett litet jordbruk och fiske. Storholmen kom tidigt att ingå i Vaxholms kommun – och först 2011 tillhöra Lidingö stad. Resterna av ett dagsverkstorp, troligen från 1780-talet, finns på Villa Kassmans tomt och är förklarat som fornminne.

Generalens tillflyktsort

Storholmen blev på 1700-talet omtalad som tillflyktsort och gömställe för generalen Charles Emil Lewenhaupt (1691–1743),som 1743 hade dömts till döden genom halshuggning i Stockholm. Han flydde, enligt sägnen, från fängelset och tog sig till Storholmen, där han gömde sig i en underjordisk håla, ”i en källarlik grop af omkring halvannan famns bredd och längd, samt så hög att man kunde stå upprätt”. Generalen blev senare, utklädd till sjöman, ertappad på ett fartyg utanför Fjäderholmarna som hade destination Danzig i Tyskland. Redan dagen därpå faller hans huvud för bödelns bila.

Karta över Storholmen och omkringliggande öar 1875. Stora delar av ön är uppodlade, gul färg markerar åkermark och grön färg utgör trädgård.

PunschCederlund köper Storholmen

Den kände punschfabrikören Edward Cederlund köpte Storholmen år 1881 med kringliggande öar för 20 000 riksdaler av Nils Albrecht Stephan von Höpken, som då ägde Frösviks och Bogesunds säterier.

Två år senare lät Cederlund, mitt på Storholmen, uppföra en knuttimrad sommarvilla i tidstypisk schweizerstil. Den var ritad av arkitekten och professorn Magnus Isaeus och arkitekturen var också rysk-inspirerad.

Punschfabrikören Edward Cederlund lät 1883 bygga en rikt utsmyckad Schweitzervilla på Storholmen.

Samtidigt med den magnifika trävillan lät Cederlund också uppföra olika ekonomibyggnader på ön. Den började nu så smått att omvandlas från orörd skärgårdsnatur till park med stensatta strandskoningar och anlagda grusvägar.

Livet på Storholmen var mycket isolerat, de enda som vistades där var Cederlunds familj, tjänstefolk och besökande vänner. Båttrafik var ovanlig och seglare som lade till på Storholmen kördes iväg.

När PunschCederlund dog ärvdes villan av sonen med samma namn, Edward Cederlund j:r, som också var punschfabrikör. Han rev trävillan runt 1910 och ersatte den med en mindre stenvilla, ritad av arkitekten Thorén.

Epoken Gunnar Kassman

Vid denna tid var det vanligt att välbeställda personer skaffade sig en egen ö i skärgården och där lät uppföra monumentala sommarvillor. Som exempel kan nämnas Ivar Kreugers stora sommarvilla Ängsholmen vid Kanholmsfjärden, Wilhelm Rönströms villa på Finnhamn, Kurt Heineckes Lökholmen vid Sandhamn, Ragnar Bruzelius Villa Högudden på Lidingö med flera.

Bankiren Gunnar Kassman förvärvade Storholmen från Cederlund j:r 1917 och ville inte vara sämre. Han byggde om och till villan. Arkitekterna Josef Östlin och Albin Stark anlitades för att rita den nya byggnaden och anpassa den till svenska klassicistiska förebilder där målsättningen var ”en monumental slottsliknande herrgård”. Huvudbyggnaden hade 24 rum och i flyglarna, som var förenade med huvudbyggnaden via loggior med platta tak, inrymdes gästvåning, teater, danssalong och bostadsutrymmen för tjänstefolket.

Åt konstnären Knut Landström uppdrogs att måla tak- och väggdekorationer och även formge ett flertal keruber för dörrspeglar i huset. Skulptören Carl Fagerberg uppförde en monumental öppen spis i kolmårdsmarmor som pryder ett av rummen.

Den kände trädgårdsdirektören Enoch Cederpalm anlitades för att skapa en slottsträdgård med kungliga Sofiero som förebild. Den överdådiga trädgården hade tre dammar med vattenspel, terrasser och pergolor med rosor, klematis och kaprifol. Skogen röjdes för fri utsikt ända ner mot sjön. Enligt en beskrivning från 1921 fanns också förvaltarbostad, båthus, lekstuga, växthus med orangeri, påfågels- och hönshus, elverk, stall, vedbod och en stor iskällare.

Hemmet var överdådigt möblerat med antika möbler, dyrbara äkta mattor och etsningar av bland andra Rembrandt, Liljefors och Zorn. Kassman hade ett stort intresse för rysk konst och ryska antikviteter vilket avspeglade sig i hela inredningen.

Slottet var i sin glans dagar en magnifik representant för den klassicistiska stilen. Foto ur Villasamhällen och Sportstugeområden i Stockholmstrakten, 1930.

”Svenska Hem i ord och bild” sammanfattade intrycken 1921: Betraktar man uppmärksammare det moderniserade chateauets eleganta linjer, hvilka tyckas liksom växa upp ur terrassernas renässansgrund och spegla sig i de klassiskt kopierade dammarna, förstår man att ägaren drömt en dröm, hvars bilder kretsat kring hans älsklingstema – en sammansmältning af den klassiska romartidens förnäma kyla, renässansens heta, färgstarka yppighet och det sena 1700-talets graciösa men dock åtstramade elegans¨.

I början av 1920-talet kom dock Gunnar Kassmans bankirfirma på obestånd och gick i konkurs. Storholmen togs då över av Aktiebolaget Kreditinstitutet, där Kassman var en av delägarna. Det blev startskottet för omvandlingen av Storholmen från en privat ö med enstaka invånare till en ö med många fritidshus. 1924 upprättades en styckningskarta för hela egendomen och året därpå började Kreditinstitutet avsöndra tomter.

Vid avsöndringen av tomter från Villa Kassman ingick i allmänhet inget vattenområde, utan äganderätten låg kvar på stamfastigheten Slottet, vilket sedan dess har varit föremål för en del osämja på ön.

Pensionatstiden

1930 börjar hustrun Emmy driva pensionat i Villa Kassman. När andra världskriget bröt ut hyrdes huset ut till Sovjets ambassad och användes som sommarnöje för ryske ambassadören i Stockholm Aleksandra Kollontaj. Kollontaj var övertygad socialist och feminist och hon förespråkade äkta arbetarmakt, kvinnors frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande. Kollontaj var en av många kommunister som var kritiska till det tilltagande auktoritära styret i Sovjetunionen. Hon var medlem i oppositionsrörelsen ”Arbetaroppositionen” inom kommunistpartiet, som ställde krav på decentralisering, arbetarmakt, lika löner, fri sjukvård, fri utbildning mm. Hon deltog i Oktoberrevolutionen och ingick sedan i den nya regeringen.

Under denna tid vansköttes både själva villan och trädgården och år 1949 sålde Gunnar Kassman fastigheten till apotekaren Tesch. Köpet gick dock tillbaka redan samma år efter det att en läkare hade bedömt Tesch som sinnesförvirrad. På 1950-talet stod villan mestadels tom och både huset och trädgården förföll ytterligare. 1955 tvingas paret Kassman sälja fastigheten på exekutiv auktion. Köpare är tre herrar från Norrköping, som är kusiner till Emmy.

1961 säljs fastigheten vidare till Maja Frithiof. Familjen ville inte använda den då redan fuktskadade villan som sommarbostad utan bodde i ett av strandhusen. Maken Ingvar Frithiof hade storstilade planer på att göra villan till kasino, men därav blev intet. Under åren 1975 – 1993 hyrs villan ut till ett kollektiv. Här ingår många journalister och vänsteranhängare på Sveriges Radio och TV. Festerna som ordnades var många och minnesrika, men villan saknade fortfarande underhåll. 1993 avled Ingvar Frithiof och kollektivboendet upphörde. Flera i kärntruppen köpte andra bostäder på Storholmen och 1997 fick Slottet åter nya ägare, Nils Andersson och Leif R Carlsson. De har på många sätt försökt att finansiera en renovering av fastigheten, såsom försäljning av vattenområden, andelslägenheter i flyglarna, hus på slottstomten osv. Men såväl på ön som bland myndigheter överallt har man stött på motstånd och svaret har blivit ”nej”. Och villan har fortsatt att förfalla.

Förfallet tilltar

Idag kallas byggnaden, med tillhörande dammar och trädgård, av Storholmsborna för ”Slottet”. Huset är mycket förfallet, men enligt en Kulturhistorisk byggnadsinventering från 2006, anses byggnaden som ”särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Byggnaden har kulturhistoriska värden som bedöms motsvara fordringarna för byggnadsminnen.”

Idag är underhållet på ”Slottet” kraftigt eftersatt.

Den vackra park- och dammanläggningen saknar också underhåll. Foto SvD/Magnus Hjalmarson Neideman

Avstyckningar och sportstugor

Under en tioårsperiod, från 1925 till -35, förändrades Storholmens utseende på ett avgörande sätt. Från att ha varit ett exklusivt sommarparadis för en välbärgad familj och deras vänner fylldes nu öarna av sportstugor i olika modeller. Öarna uppstyckades i tomter och ett nytt nät av parkvägar drogs upp. Detta hände i samtidigt som folkhemmet började ta form i Sverige med lagstadgad semester och liknande. Inom medelklassen blev fritiden viktig att fylla med meningsfulla och gärna sportanknutna aktiviteter. Många familjer började se en möjlighet att skaffa en sportstuga ”ute på landet”. En initiativtagare till sportstugerörelsen i Sverige var Stig Milles, bror till Carl Milles. Sportstugeområdet Trolldalen på Lidingö kom till på Stig Milles initiativ, och även sportstugebebyggelsen på Storholmen samlade inspiration därifrån.

Försäljningen av tomter på Storholmen var ett sätt att frigöra kapital i Aktiebolaget Kreditinstitutet. I mars 1925 registreras de första 125 avstyckningarna av tomter och 1930 fanns det 130 bebyggda fastigheter, främst sommarnöjen. Ägarna skänkte viss mark för allmänna platser såsom vägar, bryggor och väntpaviljonger, men i regel gick tomterna ända ner till vattnet. Därmed blev nästan hela ön privat mark där allmänheten inte kunde lägga till med båt eller bada. Detta förfarande har senare visat sig leda till motsättningar inom ön.

Då den privata ekonomin hos många inte alltid var lika storstilad som de hägrande sommarstugedrömmarna fick man rätta mun efter matsäcken. Ett populärt sätt för de nyblivna tomtägarna var att införskaffa ”billådor” från Nacka, dvs stora trälådor som importerade bilar eller bildelar levererats i. Här fanns grundstommen till många stugor. Från Dalarna hämtade man ofta förebilden för de nya sportstugorna. Flera stugor inköptes också från Dalarna och transporterades ut till ön.

Allmogeinspirerad sommarstuga på Tistelholmen, med liggande stockpanel, tegeltak och öppen veranda. Foto Villasamhällen och Sportstugeområden i Stockholmstrakten, 1930.

Storholmens tomter och vägar. Kommunkarta Vaxholms stad, 2004

Storstilade planer på 1960- och -70-talen

Redan i Regionplanen från 1956 hade politiker och tjänstemän i Stockholm börjat att skissa på en stor motortrafikled, Bogesundsleden, som via Tranholmen, Sticklinge och Storholmen skulle gå till Bogesundslandet.

Bakgrunden var att en helt ny stad för 75 000 personer skulle byggas på Bogesundslandet. Senare växte även planerna på att dra en tunnelbana på bro över Storholmen till Bogesund.

I ett förslag från 1956 skulle den storslagna ”Bogesundsleden” passera Tranholmen för att sedan gå över södra Sticklinge, korsa golfbanan, gå vidare mot Sättsjö brygga och därefter fortsätta på en bro över Askrikefjärden och Storholmen till Bogesund. Karta i Lidingö Tidning.

I mitten av 1960-talet aktualiseras planerna igen. I det storstilade regionplaneförslaget från 1966 ingick en motortrafikled från Ropsten, via Tranholmen, Sticklinge och Storholmen till Bogesundslandet. Lidingö skulle också förses med tunnelbana som sen skulle gå vidare över Storholmen till Bogesundslandet. Tunnelbanelinjen skulle dras vidare ända till Vaxholm.

I regionplaneförslaget från 1966 ingick att en motorväg skulle dras över Tranholmen och Sticklinge, vidare över Storholmen till Bogesundslandet. Tunnelbanan skulle passera Storholmen och gå vidare till Vaxholm.

– Gamla Storholmsbor skojar i dag om hur de skulle tvingas leva mitt i en askkopp, berättar Storholmbon Eric Erfors, då det skulle regna cigaretter från bilisterna i köerna ovanför deras huvuden.

Planerna på en Bogesundsled fanns kvar i Lidingös generalplan ända fram till 1990. Därefter har planerna på den jättelika motorvägen skrinlagts.

Så sent som i generalplaneförslaget för Lidingö 1990 lever förslaget kvar om att en motorled skulle byggas över Sticklinge och Storholmen. Tunnelbanan skulle gå till Lidingö centrum.

Detaljplanen och Slottet

Medan Storholmen fortfarande hörde till Vaxholms kommun utarbetades en ny detaljplan, som fastställdes i februari 2011. I den planen ingår regler för utveckling av all bebyggelse på ön, bryggor med mera. Men planen innebär också en möjlighet att få riva Slottet, på grund av dess dåliga skick, och ersätta det med ny bebyggelse. Denna skulle kunna användas användas för bostäder, hotell, konferens, vandrarhem eller kontor.

Formuleringen om rivning står i skarp kontrast till den kulturhistoriska inventeringen som klassar Slottet och dess park för ”oersättlig”. Den nuvarande ägare av Slottet har önskat bygga ett antal nya bostäder på den egna marken för att på så vis finansiera en renovering av Slottet och parken. Men Lidingö kommun, som nu är beslutande i frågan, har motsatt sig detta. Slutsatsen utgör något av en logisk kullerbytta – att det är tillåtet att riva det kulturhistoriskt oersättliga slottet.

Länsstyrelsen är den myndighet som hade kunnat förklara byggnaden som byggnadsminne. Men det har man inte gjort, vilket tolkats som att man är rädd för att då ta på sig ett visst ekonomiskt ansvar för fastigheten med till exempel bidrag till renoveringar. ”Länsstyrelsen anser att Villa Kassman med tillhörande parkanläggning har mycket höga kulturhistoriska värden, såväl ur arkitektoniskt som socialhistoriskt perspektiv. Anläggningen belyser särskilt etableringen av högborgerliga sommarnöjen i skärgården under 1900-talets början. I länet finns redan ett antal byggnadsminnesförklarade objekt som exemplifierar denna del av kulturarvet, men Villa Kassman utgör en unik anläggning, inte minst i skärgårdsmiljö. (...) Men Länsstyrelsen saknar ekonomiska resurser att bära ett sådant omfattande och kostsamt projekt, även som medfinansiär.”

Storholmen idag

Storholmen, som ligger straxt utanför Sticklinge, införlivades år 2011 i Lidingö stad. Anledningen till kommunbytet var att Storholmsborna hade närmare till kommuncentrum i Lidingö, där också butiker, skolor och annan kommunal service fanns.

Till ögruppen hör också Tallholmen, Svanholmen, Äggholmen, Tistelholmen och Bastuholmen. Hela ögruppen är idag bebyggd och här finns cirka 230 bebyggda fastigheter, varav ett 60-tal är bebodda året runt. År 2018 uppgick invånarantalet till 208 personer och befolkningen ökar för varje år. Gemensamma byggnader är dansbanan, restaurangen, bastu och en liten brandstation. Den allmänna marken i form av parkvägar och bryggor ägs gemensamt genom Storholmens Tomtägareförening.

I början av 1930-talet öppnades en affär vid Norra bryggan, som drevs fram till början av 1970-talet. 1972 öppnade en affär vid Östra bryggan. Dansbanan byggdes 1933 och 1945 fick ön elström. De flesta fastigheterna får sitt dricksvatten i en ledning från Lidingö, samtidigt som man har egna anläggningar för avlopp.

Under den isfria perioden har Storholmen fast båtförbindelse med Ropsten. Vid Mor Annas brygga på Lidingö har Storholmsborna en brygga för egna båtar och parkering för bilar. SL:s båtlinje 80 ska förlängas och även anlöpa Storholmens södra brygga och Sticklinge brygga.

Källor:
Lidingö Stadsarkiv
Stockholms byggnadsantikvarier, Kulturhistorisk byggnadsinventering, 2006
Regeringsbeslut 2009-12-1099
Länsstyrelsebeslut 2017-12-19
Storholmen, Eric Erfors
Katarina Novak
Lidingö Nyheter
SvD, Lars Berge 2013
SL

Kommentarer

  1. Kul att läsa. Jag hyrde östra flygeln i 9 år (1985-1993). Det var en härlig tid och ett lite “annorlunda sommarnöje”. Har många fina minnen från “Slottet”. Maja och Ingvar Frithiof var underbara människor. Ingvar berättade att de skulle leta efter ett sommarställe nära stan. Han brukade skoja och säga att Maja gärna kunde tänka sig ett på Stureplan. Så hittade dom Slottet. Köpte billigt. Hade stått tomt i många år. Hyrde ut “Slottet” och bodde själva i en liten stuga ner mot stranden. När Ingvar avled blev det slut på den epoken för vår del men minnena finns kvar.

Lämna ett svar till Britt-Marie Eriksson Avbryt svar

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *