Vi hade tur som tog vägen över bron! Men sen då? Frågade vi oss och svängde runt i den lilla rondellen vid Ropsten upp mot Norra Djurgårdsstaden. Vi var ute på vift, min ledsagare Sergei och jag – som vanligt på en onsdag vid pass klockan ett. Den här dagen hade jag haft problem med att hitta på den aktivitet som skulle stimulera mig - gammeltanten Grimlund - på bästa sätt. Det är ju också trevligt om min ledsagare blir glad och nöjd av vårt samarbete då hemtjänsten behöver positiva medarbetare för att allt ska gå bra.
Med Sergei vid ratten på min lilla röda Mini svänger vi upp mot Norra Djurgårdsstaden som fortsätter att växa runt de gamla gasklockorna. Ingen är det andra lik när det gäller husfasader och bakgårdar. Sakta kör vi upp mot stan medan jag spanar efter någon avtagsväg ut mot friluftsområdet på andra sidan om Husarviken.
Så dyker en vägskylt upp på höger sida! Stora Skuggan – där har vi kanske målet för vår tripp, ut till landet, ut till naturen, ut till fåglarna och de betande lammen. Vilken härlig frihet vi bjuds att njuta av. Det kan vi tacka kung Gustav III för! Denne monark hade god känsla för sitt folk och gav den mångbegåvade friherren och naturvetaren Abraham Niclas Edelcrantz uppgiften att utveckla Norra Djurgården för framtiden.
Det blev ängar inramade av ekar i rader – de gav virke till fartygen man så väl behövde. De magnifika ekarna gav också namnen till Stora Skuggan och Lilla Skuggan då trädens bladverk gav önskad skugga under heta sommardagar. Då kunde stadens invånare ta sin en vilostund i ekens skugga – precis som den gode tjuren Ferdinand i sagan.
Nu börjar suget efter en kopp kaffe göra sig gällande – till vår glädje är det inte långt dit!
”Destination Stora Skuggans Värdshus – en mötesplats på landet mitt i stan, för oss som värnar om sambandet mellan mat, dryck och natur. Här kan ni umgås, äta och dricka gott.”
En löpsedel vid entrén ger oss hoppet att tillfredsställa kroppen med något gott. På uteplatsen står den stora grillen färdig att ge korvälskaren korvar från Stockholms Korvhantverk, kravmärkta och helt fria från nitrit.
Jag läser vidare och börjar förstå att bakom allt som bjuds här står en klok Eko-kock. Vem kan det då vara?
– Jag vet – jag vet! Jag får lust att dansa med mina kryckor för att få Sergei att förstå hur lycklig jag blivit av att jag kom på svaret; CAROLA!
Ja, nu vill jag vråla! Carola! Med efternamnet Magnusson. Min härliga kock-kamrat på kock-kollon några underbara somrar. Jag bläddrar i min bok ”Typ mat” och hittar reportaget ”Mat-tant på Alfaskolan” ja, det var vår första träff för tio år sedan. Vi har mötts då och då, för det mesta i kök av olika slag. Gemensamt för alla är närheten till kultur, som Matmekka på Etnografiska museet, Matkonst på Konstfack och Matoteket på Gymnastik & Idrottshögskolan.
På Google kan jag läsa:
”Vi driver fyra restauranger och en bröd & delibutik i Stockholm. Vi lagar mat med ekologiska grönsaker, alltid MSC-märkt fisk och svenskt kött från gårdar nära Stockholm. Vi väljer efter säsongens utbud och samarbetar med gårdar som liksom vi brinner för den rena maten. Hel och halvfabrikat köper vi inte och det betyder att vi kokar alla våra buljonger, blandar vår köttfärs, panerar fisken och skalar alla grönsaker. Allt spannmål är ekologiskt och surdegsbrödet får jäsa över natten. Genom att tillaga själva från grunden får vi även bort det onödiga sockret.”
Så sitter vi då där mitt i Stora Skuggans matsal med en kopp kaffe och en försvinnande god kanelbulle framför oss på bordet. Här är det liv i luckan – små pigga ungar hittar varandra under borden och barnlediga pappor gör så gott de kan på att hålla ordning på det hela. Tiden krymper – det är dags att återvända till Lidingö där nästa HEMBO-kund väntar på hjälp av Sergei.
MED DETTA LILLA KÅSERI önskar jag alla mina vänner ett gott nytt år och därtill en resa genom ett unikt landskap ut till Stora Skuggan. När ni väl är där - fråga efter Carola – och hälsa från mig!
Jag hoppas att vi ses igen på ett gott nytt år 2012.
Himla gulligt reportage