Hästhov eller tussilago (Tussilago farfara) är en perenn korgblommig växt med små gula blommor, som ursprungligen förekommer i Europa, Nordafrika och delar av västra och centrala Asien. Den växer ofta vid vägkanter eller dikeskanter och blommar tidigt på våren, ibland så tidigt som februari men oftare i april och maj och kan nu ses på Lidingö på många ställen.
Hästhov beskrevs av Carl von Linné och placeras idag som ensam art i släktet hästhovar (Tussilago) även om mer än två dussin andra växter vid något tillfälle har ansetts tillhöra släktet. Den uppträder ofta i kolonier med dussintals plantor. Växten är ofta 10–30 cm hög.
Den gula blomman, som ytligt påminner om en liten maskros, börjar blomma på den bladlösa stammen. Bladen, som till konturen påminner om spåret efter en hästhov, växer fram först sedan blomningen är över. Bladen kantas av vinklade spetsar.
Tussilago har använts inom traditionell medicin. Bladen användes för att göra en dekokt mot hosta. Enligt Linné (1755) röktes även bladen som tobak vilket var en metod mot hosta och astma som redan omskrivits av Plinius den äldre.
Tussilago är även ett vanligt ogräs på åkrar. Hästhov trivs bra på leriga jordar med dålig dränering och kan på grund av dess djupgående stamutlöpare, som kan nå under plogdjup, vara svår att bli av med.