Lidingö nyheter skrev tidigare i veckan om Lidingö Stads planeringsarbete för begränsing av invasiva växter på ön. En av dessa växter är Parksliden, en av de svåraste invasvia växterna att bekämpa och som snabbt överta stora områden och tränga ut andra arter. På Lidingö går parkslide att hitta lite här och var på ön, på bland annat Elfvik där beståndet på en del platser är mycket stort.
Parksliden är ursprungligen en odlad art som härstammar från Östasien. Parkslidens stora gröna blad är dekorativa, och växten har historiskt odlats som prydnadsväxt i trädgårdar och större parker. Parksliden noterades första gången i förvildat tillstånd i början av 1900-talet i Östergötland och bleking och har sedan dess spridit och etablerat sig så långt som upp till Dalarna, med enstaka fynd upp till Umeå. Parksliden är en stor växt och kan bli mellan 50-250 cm hög. Stjälken är grov, ihåg och förvedad vanligtvis ljust grön eller rödbrun till färgen, och inte sällan med rödaktiga fläckar. Bladen är breda och äggformade med kal över- och undersida. Parksliden blommar i september och oktober med vita, ibland rosa blommor som växer i greniga, glesa klasar från bladvecken.
Svår att bli av med
I Sverige finns det enbart honplantor av parkslide. Det innebär att även om växten blommor under tidig höst, så kan det inte föröka sig med hjälp av frön. Istället förökar sig parksliten genom rot- och stamdelar. Växten har ett mycket omfattande rotsystem med rotstammar som kan bli upp till 5-6 meter långa, och växa upp till en meter i under en enda växtsäsong. Alla växtens delar som finns över jord dör under vinter, och växten skjuter sedan under våren nya skott från rotsystemet. Skotten växer snabbt och bildar kraftiga stammar som förvedas under sommaren. Jordstammarna är stryktåliga och har en förmåga att överleva även när man försöka tända eld på dem, och för att lyckas elda upp dem måste man genomföra den svåra uppgiften att säkerställa att minst lilla rotfragment bränts upp.
Parksliden är en invasiv art som kan konkurrera ut annan växtlighet och förändra livsmiljöerna på på den plats som den har etablerat sig, och därmed påverka andra arter som groddjur, fåglar, kräldjur och däggdjur mycket negativt. Vidare har parksliden negativa effekter på ekosystemtjänster och begränsar möjlighet till markanvänding, till exempel kan områden växa igen så att terrängen blir svårframkomlig. Växtens kraftiga rötter kan även tränga in i både vattenledningar och byggnader, det är emellertid mycket ovanligt i Sverige och uppstår i första hand i äldre byggnader där sprickor och håligheter redan finns.
Naturvårdsverket avråder privatpersoner från att bekämpa parksliden med olika kemiska bekämpningsmedel. Vid användning av felaktiga kemikalier för ändamålet eller i får svaga doser riskerar man nämligen att ”trigga” igång parksliden, vilket resulterar i ökad spridning.
Lätt att förväxla
Anmälan vid fynd av parkslide på Lidingö kan göras till kommunen på denna länk.
Källa: Naturvårdsverket