Klasefibblan är sällsynt och växer i torra kalkrika betesmarker och slåtterängar. Den har alla blad samlade i en rosett vid marken vilket gör att den är känslig för att bli skuggad av högt gräs, så när gräsmarker slutar att betas eller slås så försvinner klasefibblan. Även om bladen ligger nere på marken så kan plantan bli bortåt 70 centimeter hög när den blommar.
Det finns många olika fibblor och flera av dem är vid första anblicken ganska lika klasefibblan. En sak som skiljer klasefibblan från sina nära släktingar är att blomkorgarna sitter i en utdragen klase utmed stjälken och inte är samlade i en kvast längst upp i toppen.
På Lidingö kan man hitta klasefibblan på en slåtteräng vid Södergarn.
Klasefibbla är en finhårig, ofta beståndsbildande flerårig ört med kort och tjock jordstam. Stjälken är helt bladlös och kan bli upp till sju decimeter hög. Alla blad sitter samlade i en rosett vid basen, de är ljust mattgröna, helbräddade, något strävhåriga, i formen trubbigt och brett lansettlika till elliptiska.
Klasefibbla blommar i juni-juli. Blomkorgarna är talrika och sitter ordnade i utdragna klaselika samlingar, de är omkring två centimeter breda med ljusgula blommor. Holkfjällen är mörkgröna och nästan kala, de yttre nästan hälften så långa som de inre. Frukterna är ljusbruna och ribbade, med vit hårpensel.
Klasefibbla skiljs lätt från andra arter i släktet fibblor (Crepis) genom att korgarna sitter ordnade i utdragna klasar. Övriga arter har korgar i kvast. De ljusgröna, brett lansettlika bladen som sitter i rosetter och ofta växer i bestånd är också mycket karaktäristiska och avslöjar den då den inte blommar.
Klasefibbla är sällsynt och förekommer mest i mellersta Sverige. Den växer på torr kalkrik mark, bland annat i skogsbryn, beteshagar och i vägkanter. Eftersom alla blad sitter i rosett vid basen missgynnas arten av igenväxning och har därför minskat på många håll till följd av minskande bete och annan hävd.
Källa: Wikipedia