Ek, eller skogsek som den också kallas, är ett träd som kan bli storvuxet och långlivat om det får växa på öppna gynnsamma platser. Ekar klarar sig även på magra utsatta platser men växer då långsamt och blir små och krokiga, så kallade krattekar.
Stockholms län är det län i landet som har flest grova jätteekar och Lidingö är tillsammans med Stockholm och Solna de kommuner i länet som har störst antal särskilt skyddsvärda ekar per kvadratkilometer. Lidingö har därför både i ett regionalt, nationellt och europeiskt perspektiv ovanligt mycket värdefulla ekar och har därför också ett extra stort ansvar att bevara dessa ekmiljöer för framtiden.
Eken är livsmiljö för många olika lavar, svampar, insekter och andra småkryp och boplats för såväl fåglar som fladdermöss.
Gamla grova ekar var för några hundra år sedan vanliga i landskapet. Idag är antalet gamla ekar bara några få procent av vad det var för ett par sekler sedan, ändå är Sverige ett av de länder i Europa som har kvar flest gammelekar. Ekar kan bli åtminstone tusen år gamla.
Länsstyrelsen Stockholm gjorde 2006-2015 en inventering av särskilt skyddsvärda träd i länet. Till särskilt skyddsvärda träd räknas gamla, grova och ihåliga träd.
Ekollon sprids främst av djur, särskilt nötskrikan är känd för att transportera ekollon flera hundra meter och gömma ekollonet i marken för att sedan, ofta tidig vår, återvända och konsumera det. Inte alla ekollon återfinns, och de som gömts i ljusöppna miljöer gror ofta och bildar nya plantor, ty eken växer bra i öppna miljöer.
Trädets krona är bred, och ofta går grenarna ut från stammen i en nära på rät vinkel. Som hos
Ekens blad blir 10–12 cm långa och är parflikiga.
Eken är ett av Skandinaviens största träd, med stam på upp till 30 meters höjd eller mer, och med en omkrets på upp till runt 3 meter. I södra Europa kan ek nå en höjd på 45 meter. Enstaka träd kan ha betydligt tjockare stammar, över 10 meters omkrets.
Eken växer medelsnabbt (i samma hastighet som bok, lind och ask.) och bär inte frukt förrän vid cirka 40–50 års ålder. Vid gynnsamma förhållanden, med näringsrik jord och god tillgång på sol, kan dock eken växa relativt snabbt även i Sverige. På 50 år kan den nå en höjd på 20–25 meter med en stamomkrets på 1 meter. Träd som bara är 6–7 cm i brösthöjddiameter kan också under sådana förhållanden producera ollon. Trädet är normalt avverkningsmoget efter cirka 150 år, men kan växa ytterligare i flera hundra år. När trädet börjar närma sig en viss höjd fortsätter det att växa på bredden på stam och grenverk.
Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många smådjur och insekter. Den murkna veden, så kallad mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Ihåligheten ger den olägenheten att det blir omöjligt att exakt åldersbestämma riktigt gamla träd med den enkla metoden att räkna årsringar.
I Sverige växer ek upp till biologiska norrlandsgränsen, och på enstaka platser som planterad norr därom. Många av de anlagda ekskogarna i Sverige är av mellaneuropeiskt ursprung. Sveriges nordligaste naturliga ekbestånd finns vid Testeboåns nedre lopp i Gästrikland. Påståendet att Dalälven utgör en nordlig gräns för ekens utbredning är felaktigt. Tvärtom skär Dalälven ekens nordgräns i rät vinkel, vilket gör att ek växer, men ytterst sparsamt, i stora områden söder om älven.
I Sverige förekommer även arten bergek (Quercus petraea). Skogsek och bergek förekommer tillsammans, särskilt i sydvästra Sverige, och kan vara svåra att skilja åt, särskilt vintertid då träden saknar blad och ollon.
Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale, eftersom virket användes till skeppsbyggnad för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad. Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar. Även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem. Enligt kungligt plakat den 4 augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige.
Eklöv har använts som hedersmärke, med hänvisning till ekens ovan nämnda bakgrund som ”heligt träd”. Till exempel är det vanligt att generalpersoner inom olika försvarsmakter utsmyckas med eklöv. Svenska generaler, oavsett generalsgrad, bär fyra eklöv på fältjackans högra kragspegel.
Eken är en symbol för Föreningssparbanken (nuvarande Swedbank), och det latinska namnet Quercus robur har gett namn åt Swedbanks fondsystem Robur.
Eken är Blekinges landskapsträd.
Ek är ett mycket hårt, tätt och starkt träslag, och det allra bästa virket för exempelvis spanten till träbåtar. I motsats till de flesta barrträd (t.ex. gran i Sverige) så blir ekens ved hårdare ju fortare trädet växer, vilket beror på att sommarveden är tätare än vårveden i årsringen.
Inom möbeltillverkning och golvindustrin är ek ett mycket eftertraktat material på grund av virkets hårdhet. Eftersom det är dyrare än flera andra inhemska lövträd, limmas ofta ekfaner på en stomme av billigare träslag. Ek lämpar sig däremot dåligt för tillverkning av pappersmassa, delvis på grund av de mycket stora kärlcellerna.
Ek, Quercus robur, är tillsammans med bergek, Quercus petraea de två trädarter som i vinsammanhang går under beteckningen fransk ek, och som används för tillverkning av vintunnor, som ger fatkaraktär åt vinerna.