Vintergäck är en av våra allra tidigaste vårblommor. Den är, tillsammans med Snödroppe, ett av våra första blommande vårtecken.
Den är en flerårig, lågväxt ört med knölformig jordstam och kort, upprätt stjälk. Vintergäck börjar ibland blomma redan i februari, blomman sitter ensam i toppen av stjälken och har under sig en krans bestående av tre flikiga stjälkblad. Blommorna har sex kronbladslika gula yttre hylleblad, de inre hyllebladen är omvandlade till rörlika nektarier. Ståndarna är talrika.
Roten är en liten svartbrun knöl. Vintergäcken blommar mars – april, men ibland även redan i februari. Plantan blir 8–16 cm hög. Blommans bräm blir 3–4 cm i diameter och består av sex gula hylleblad (ombildade foderblad) placerade ovanför en krans av gröna stödblad. Innanför de gula hyllebladen finns sex små rörlika kronblad samt 30–40 ståndare. Redan under slutet av våren har arten blommat klart och bildar då frukt i form av sex baljkapslar. Dessa självsår sig, varvid stora bestånd bildas, en hel matta.
Efter blomningen utvecklas de skaftade, flikiga basalbladen med ett karaktäristiskt utseende. Frukten består av sex fria baljkapslar. Fröna är gulbruna. Vintergäck kan knappast förväxlas med andra arter.
Vintergäck är en odlad art som ibland förekommer förvildad i södra Sverige. Den växer i parker, lundar, vägkanter och vid bebyggelse. Arten hör ursprungligen hemma i Centraleuropa.
Första fynduppgift som förvildad är från Skåne och publicerades av Lilja i Skånes flora år 1870 (Hylander 1971). Vintergäck uppges dock som odlad redan under 1700-talet av Hoffberg (1792).
Vintergäck odlas ofta som prydnadsväxt i trädgårdar och parker. Vintergäck föredrar något fuktig jord med högt pH-värde, gärna under lövträd. Den trivs inte i tätt gräs, men bildar gärna stora bestånd under buskar och träd som skuggar marken, så att gräs inte trivs. Relativt vanlig i trädgårdar och förvildad i närheten av bebyggelse. I Sverige är september lämpligaste planteringstid. Även ännu senare plantering kan lyckas, men då bör rotknölarna först blötläggas något dygn i ljummet vatten.
Artnamnet hyemalis kommer av latinets hiemis (vinter) och betyder ”som övervintrar”, vilket syftar på att den blommar i snösmältningen.
Källor: Wikipedia och Naturhistoriska Riksmuseet