Växter på Lidingö: Vårstjärna

Vårstjärna, förväxlas lätt med Scilla.
Natur18 april 2020 kl 08.59

Scilla kallar vi ofta den lilla blå vårblomman i trädgården, som tillhör Blåstjärnesläktet och är ett släkte i familjen sparrisväxter (Asparagaceae). Egentligen heter den Rysk blåstjärna. Släktet har omkring 80 arter och förekommer huvudsakligen i södra Europa, Mellanöstern och Afrika, men har naturaliserats på flera andra kontinenter. Ett flertal arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.

Särskilt vanliga vårblommor i parker och trädgårdar är Rysk blåstjärna och Vårstjärna, som ofta växer förvildade i stora mattor i parker och trädgårdar och blommar i april. Arterna förväxlas lätt, men Rysk blåstjärna har helblå, nedhängande blomma, medan Vårstjärna har en uppåtvänd blomma som är vit i mitten. Så på bilden ovan är det Vårstjärna vi ser. Och så här lär du dig att skilja på de två kusinerna:

Vårstjärna är en liten, vårblommande ört med blå blommor. Stjälken är omkring två decimeter hög, ofta rödtonad med ett par blad vid basen. Bladen är linjära, ungefär en centimeter breda, och rännformade. Vårstjärna blommar i mars-april, blomställningen är sparsamt grenig och kan ha upp till tio blommor. Blommorna är upprätta eller något nickande, två till tre centimeter breda med blå kalkblad som har vitaktig bas. Mot slutet av blomningen blir kalkbladen uppåtriktade. De vita ståndarna är ganska korta, breda och hopstående.

Vårstjärna är en ursprungligen turkisk art som odlas som trädgårdsväxt, den har naturaliserats på många håll i södra och mellersta Sverige, vanligen i närheten av bebyggelse. 

Rysk blåstjärna, som vi ofta kallar Scilla.

Rysk blåstjärna är en liten ört som kan bli upp till två decimeter hög och som har klarblå, nickande blommor. De två till tre bladen sitter vid basen av stjälken, de är rännformiga och upp till två centimeter breda. Rysk blåstjärna blommar i april-maj, blomställningen är en ganska fåblommig klase med nickande något klocklika blommor som sitter på korta skaft. Stödbladen är mycket små och hinnlika. Kalkbladen är fria och vanligen matt klarblå, sällan vita. De utspärrade ståndarna har långa, smala strängar och blå ståndarknappar.

Rysk blåstjärna odlas som trädgårdsväxt och har förvildats på flera håll, vanligen påträffas den i lundar, parker och vägkanter, talrikast på sandig mark. Den hör ursprungligen hemma i södra Ryssland och Mellanöstern. 

Källor: Wikipedia och Den virtuella floran

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *