Välkommen till Storholmen

Bästa Lidingöbo, känner du till Storholmen? Bara lugn, här får du en första liten guide.

Storholmen och tillhörande öar ingår i Lidingö stad sedan 2011. Vi storholmare är dock fullt medvetna om att den politiska majoriteten, i vare sig Vaxholm eller Lidingö, egentligen har velat ha oss. Men vi reder oss.

Storholmen har sedan det började befolkades rejält våren 1925, sedan bankiren Gunnar Kassman och hans hustru Emmy var tvungna att stycka av och sälja tomter, klarat sig utmärkt. Ön har ett starkt föreningsliv och bara känslan av leva förhållandevis självständigt från överheten på Lidingö eller Vaxholm stärker oss.

Storholmsborna har historiskt, egentligen bara känt sig rejält hotade av en anledning: Den gigantiska Bogesundsleden.

Ty det hände sig på den tiden, i mitten av 1950-talet, att tillväxtdopade politiker och byråkrater i Stockholm började skissa på en gigantisk motorled över ön och till Bogesundslandet. Syftet var att bygga en helt ny stadsdel vid Askrikefjärden som skulle inhysa 65 000 personer. Och så växte planerna med att även dra en tunnelbana över den med betongpelare demolerade skärgårdsön. (se artikel i Lidingö Nyheter här)

Gamla storholmsbor skojar i dag om hur de fasade inför framtiden; hur de skulle tvingas leva mitt i en askkopp då det skulle regna cigaretter från bilisterna i köerna ovanför deras huvuden. Men planerna på en Bogesundsled fimpades slutligen 1973. I regionplanen från detta år finns inte den jättelika motorvägen längre kvar.

Vi storholmsbor hävdar att vi bor på Stockholms närmsta skärgårdsö. Det kan bli ett lite jobbigt konstaterande för en del personer som vistas på Tranholmen utanför Stocksund och en mark som tidigare har tillhört Lidingö stad. Det där med kommuntillhörighet ryms ju inte inom logikens lagar.

Tranholmen är bara tidvis en ö, då det har en vinterbrygga i egenskap av lyxig förort till Stocksund. De betydligt liberalare bygglovsreglerna på Tranholmen har inbjudit till stora lyxkåkar som förpassat de gamla röda skärgårdshusen till historiens skräphög. Dessutom har de gatubelysning på Tranholmen.

Vi storholmare halkar däremot med stolthet i mörkret ner i diket. Efter ett besök på Storholmens Sjökrog.

Då blev vi alltså överens: Lidingö stad härbärgerar huvudstadens närmsta skärgårdsö!

I Trolldalen på Lidingö finns också fadersfiguren till vad som skulle inträffa på Storholmen. Han hette Stig Milles (bror till Carl)  och var chefsideolog i vad som kallas ”Sportstugerörelsen” under 1900-talets första decennier. Rörelsen drev idén och kravet på att även arbetare skulle ha rätt till ”dubbla boenden”, det vill säga en fritidskåk. I ideologin rymdes en naturdyrkan om att hårt jobbande människor i den skitiga storstand skulle få chansen till frisk luft och friluftsliv. Stig Milles låg bakom det första sportstugeområdet i Sverige i Trolldalen 1911.

Den tidigare miljardären, i dagens penningvärde räknat, Gunnar Kassman gav alltså arbetare och tjänstemän chansen till ett eget fritidshus på Storholmen. Kassmans annonskampanj var intensiv, samtidigt som det var köparnas marknad. Fiffel inom en folkrörelsebank (dock inte Swedbank) hade lett till en finanskris och att fastighetsbubblan spruckit. Modulhus i form av sportstugor roddes ut till ön, eller drogs över isen vintertid. Hammarslagen ljöd över ön. Men många hade inte råd att köpa prefabricerat och ägnade sig åt vad vi i dag kallar för ”cirkulär ekonomi”.

Det fanns nämligen en firma i Nacka som importerade amerikanska bilar förpackade i stora trälårar. Och vips var det någon inflyttare som var där och la beslag på plankorna. Så inträffar det speciella: någon ska kolla vad som finns bakom tapeten i huset på Storholmen och då dyker det plötsligt upp en planka märkt ”Ford”.

Undrar om det skulle kunna hända på Tranholmen?