Väktare önskas till kaptenens stuga

Efter att ha varit i soliga Italien en vecka längtade jag hem – hem till Lidingö och alla trevligheter som hör till. Det var en tisdag och jag tog min lilla Mini och körde ner mot kyrkan, Kyrkviken och den röda Kaptensstugan, sinnebilden för det goda Lidingö. En kopp kaffe här vid stugknuten skulle sitta fint. Trodde jag…

Till min förvåning var dörren till Kaptenens stuga stängd, vilket gjorde mig besviken. Än mer förundrad blev jag av allt skräp som intagit scenen. Ölburkar, plastförpackningar och fimpar. Fimpar som någon stoppat in mellan trädgårdsbordets brädor – helt förfärligt. Vad hade hänt här?! Jag blev rädd – verkligen chockad.

Tre grabbar dök upp vid grindhålet och såg lite avvaktande på mig när jag plockade bort gamla melonskal från stolsitsarna vid stugväggen. Var det de här tre grabbarna som haft kvällsparty här i trädgården och svinat ner idyllen? Inte vet jag men i mitt upprörda tillstånd höll jag en liten predikan för gänget. Tema: hur viktigt det är att vi alla hjälpa åt att sköta om vår miljö på Lidingö.

– Det är ni grabbar som har makten i framtiden och ska se till att vi får ett renare Lidingö, mindre våld och bus, mer omtanke och samarbete för en bättre värld, sa jag.

De tre såg lite misstänksamt på mig och smet iväg runt knuten för att slippa den gamla tantens moralpredikan.

Själv stod jag kvar mitt på grusgången med bultande hjärta och en oro i själen. Vad hade hänt – egentligen?

Svaret fick jag efter ett par dagar när jag oroligt gjorde ett återbesök. Kaptensstugans boss Atte Igestam hade tagit en ledig dag då väderleken siades att bli våt och kall just den här tisdagen! Tack och lov att det alltså inte hänt henne något! Men resten av historien är ändå inte rolig att ta del av. Det händer alltför ofta att trädgården saboteras och skräpas ner om aftonen när Kaptensstugan har stängts och personalen gått hem till sitt. Varje ny dag börjar med att rensa upp runt stugan, kratta och skura bord.

Oron är stor för vad som komma skall! Här behövs samhällets väktare som hjälp och skydd för framtida trygghet. Det räcker inte med skylten ”Här röker vi inte”!