Runstenen i Askrike låg gömd och upptäcktes så sent som 1984. Nu är stenen rengjord och har fått ny färg nyligen. Runologerna som målade hittade lite nya detaljer på stenen.
Även om runorna nu syns tydligt så ruvar stenen på en del hemligheter. En är dateringen.
– Det är ingen känd runristare eller mästare som gjort inskriptionen, den är välstavad men inte så stilsäker, berättar Magnus Källström, runolog på Riksantikvarieämbetet.
Djuret på stenen har ett stort öga och en konkav noslinje, det tyder på att den är från första halvan av 1000-talet.
– Men det finns också ett kors på stenen, och det började inte dyka upp förrän i slutet av 1000-talet. Så vi kan förmoda att den är från mitten av 1000-talet.
Det är också ovanligt att man ristade runstenar efter sin farfar, det var oftast fäder, söner eller hustrur som fick stenar resta efter sig.
En annan sak som väcker nyfikenhet – i alla fall hos runologerna – är inskriptionen som säger att det är ett stort minnesmärke.
– Stenen i sig är inte så stor så man undrar ju om den är en del av något större som finns här i området, säger Magnus Källström.
Runologerna har nyligen fyllt i runorna på stenen med röd alkydoljefärg. De flesta runstenar var målade med en rödaktig färg, men andra kulörer förekom också. Och ibland avslutas de ristade runorna lite abrupt. Det beror oftast på att den som ristade in runorna inte orkade rista in alla ord i stenen utan skrev de sista med bara färg.
Innan stenen i Askrike målades gjordes den ren av stenkonservator och lite nya detaljer hittades efter det. Till exempel att ristaren vid runorna A och N på ett ställe utnyttjat sig av korsande slingor i stället för att hugga helt nya runor, en arbetsbesparande metod. Och nu är även djurets knorr målad.
Stenen i Askrike som ligger vid Askrikevägen är en hällristning vilket bara är vanligt i Mälardalen. Den är en av två kända runristningar på Lidingö, den andra är en halv runsten som står vid Dalängen.