Helge Freiman är född 1992, uppvuxen på Lidingö och började spela handboll i Lidingö SK i 6-årsåldern. Som 15-åring värvades han till IFK Tumba där han gjorde elitseriedebut 2009. Nästa steg blev Eskilstuna GUIF där han under åren 2012-2016 var en bärande spelare. 2013 var Helge med i U21-landslaget som blev världsmästare. 2014 utsågs han till Årets Komet i svensk handboll och fick dessutom debutera i A-landslaget. Det har sedan dess blivit 10 A-landskamper.2016-2017 blev det spel i tyska Bundesliga i GWD Minden. Efter det 3 säsonger i IFK Kristianstad med bl a SM-guld 2018. Efter det en säsong i Alingsås HK och nu spel i Hammarby i Handbollsligan.
Det är en lång meritlista som du kan blicka tillbaka på. Vad minns du mest från den tiden?
Oj, bra fråga. Eskilstuna var en rolig tid. Fick komma till ett bra lag där jag snabbt fick en stor roll. Tyskland var lärorikt och kul att möta några av världens bästa spelare. Svårt att summera, men många fina minnen!
Tycker du att du uppnått dina mål?
Ja det tycker jag. Har haft handbollen som yrke stora delar av mitt vuxna liv vilket varit fantastiskt. Har fått vinna SM-guld som alltid varit stora målet samt att representera landslaget i tävlingssammanhang. Så jag känner mig stolt.
Du har träffat många spelare och ledare genom åren. Har du kontakt med några av dem idag?
Absolut. Har många nära vänner som jag fått genom handbollen. Man kommer varandra väldigt nära när man spenderar väldigt mycket tid tillsammans.
Vem är den bästa spelare du spelat med?
Spelat med många väldigt bra spelare, men Albin Lagergren håller jag högt.
Albin var ju med och blev europamästare i januari. Vad säger du om lagets insats?
Väldigt kul för grabbarna i landslaget, häftigt att vinna guld. Samtidigt kul för svensk handboll. Känns som det under mästerskapet blev ett stort nationellt intresse och förhoppningsvis håller det i sig framöver.
Vilka är dina egna roligaste handbollsminnen ?
SM-guldet 2018 var riktigt kul. Hela säsongen var rolig, vi gick även vidare till åttondelsfinal i Champions League det året.
Du har periodvis varit skadedrabbad och fått köra ganska mycket rehab. Hur har du hanterat det?
I perioder har det självklart varit mörkt och väldigt tråkigt.
Men det är en del av sporten och man får helt enkelt kämpa på med rehab, blicka framåt och försöka påverka det man kan påverka.
Din mamma Åsa är också svensk mästare med Polisen och har spelat 4 landskamper. Vem vinner kampen ”Bäst i familjen” ?
Den tror jag faktiskt att jag vinner, men det beror nog på vem du frågar. Hon pratar ofta om att hon var väääldigt duktig i alla fall….
Hammarby ser ut att göra en stark säsong i återkomsten till Handbollsligan och ligger just nu på slutspelsplats. Hur är känslan i laget och din egen upplevelse av att spela i Bajen?
Känslan är bra. Vi var tippade i botten men har legat stabilt i mitten sedan start så vi har nog överraskat många vilket är kul. Nu siktar vi på slutspel och förhoppningsvis kan vi fortsätta spela bra handboll även där.
Det är kul, vi har en härlig atmosfär i Eriksdalshallen och det känns som att Bajen har något bra på gång.
I din släkt finns det väl riktigt inbitna gnagare?
Ja min moster Mia (f d spelare i AIK fotboll och landslagsspelare) är väl den som är mest inbiten. Brukar se henne på läktaren i Eriksdalshallen. Hon kanske börjar bli lite grönvit nu?
Du har flyttat tillbaka till Lidingö. Var det en självklarhet att återvända till ön?
Nej inte självklart men jag har alltid gillat Lidingö. Sen så hittade jag och min sambo en lägenhet som vi gillade och slog till. Så efter några månaders renovering har vi nyligen flyttat in och trivs kanon!
LSK har gjort en stark insats som nykomlingar i division 2. Kan du tänka dig att dra på dig den röda tröjan igen?
Man ska aldrig säga aldrig. Jag har alltid sagt att det vore kul att avsluta tillsammans med mina kusiner, Rikard och Patrik Petersson samt min kompis Michael Lind. Jag får kanske övertala dom att veva igång axlarna igen så får vi se!