TRÄNGSEL I LANDET – MEN ÖDE I HUVUDSTADEN!

Östermalmshallen är en sevärdhet, både ute och inne. Här finns alla sorters lukulliska glädjeämnen.
Kåserier1 augusti 2020 kl 05.431

Det finns aldrig något ont som inte har något gott med sig – som nu. I coronans tidevarv. Jag gnällde lite inför min familj – så trist det är att sitta och glo på Lidingöbron från min lilla balkong. Kunde vi inte hitta på någonting tillsammans? Måste vi ”gamla och sköra” avskärmas alla trevligheter (om det nu finns några). För att muntra upp gamla morsan kom mina döttrar med ett spännande förslag: En tur in till Östermalmshallen! Kunde det vara något… Jag blev lätt förvånad då döttrarna vanligtvis är ytterst försiktiga när det gäller mamma Inger aktiviteter. Men det är klart, är det öde i huvudstaden så kan det ju inte vara så svårt att hålla avstånd och följa de regler som gäller.

Ett trendigt sätt att ta sig fram i Stockholm är att hyra en El-sparkcykel! Frida, Annica och Lena testar…

Så sant så! Vi blir fyra tjejer som får skjuts av svärsonen Peter ända fram till entrén – och vilken härlig syn! Här öppnar sig ”Pärleporten” in till det allra heligaste mattemplet i stan - Östermalmshallen! Nyfikenheten är stor hos oss alla, men med ålderns rätt är det nog jag som blir mest berörd av situationen. Att stå här i entrén till det goda livet och läsa informationen som ges till gamla och nya kunder är spännande. En röd punkt på kartan visar - ”Du är här”- välkommen till Östermalmshallen.

God information finns att läsa i entrén - även i blindskrift!

Det tackar vi för och så började färden in i härligheten. Saluhallen byggdes år 1888 – det sägs att den blev färdig på sex månader. Det var då det – och nu, i dag sår Östermalmshallen nyrenoverad och återuppväckt efter fem års renovering! Allt har tagits tillvara – färgerna på väggar och tak har återgått till ursprunget och dagsljuset har återigen fått chans att liva upp miljön. I flera år var fönsterrutorna mörkmålade för att solens värme inte skulle nå in till matvarorna i stånden. I dag finns det andra möjligheter att hålla hallen sval och attraktiv. Det största renoveringsjobbet var kanske ändå golvet som var så bräckligt att det kunde krascha när som helst. I dag är det stabilt och försett med vägvisare för synskadade.

Lisa Elmqvist, Melanders, Segers, Lisbet Janson… Gamla kära bekanta i rader och med nya aktörer mellan varven. Så spännande - helt underbart. Tack, tack myndigheterna för att ni inte rev detta kulturarv!

Familjen Christer Elmqvist är tongivande i hallen sedan många år. I dag är Ulf VD, Peppe basar i butiken (se bild) och Ninna sköter restaurangerna.

Ja, det är inte utan att jag blir nostalgisk och minns min mamma Tyras födelsedag en gång i maj för så där en femtio år sedan. Det var så att mamma ville fira dagen med att bjuda sitt barnbarn Annica på hummer hos Lisa Elmqvist. Det skulle för en gångs skull bara vara Tyra och Annica – alltså var det hela en hemlis. Den enda som visste dag och tid var jag – mamma till Annica.

På den tiden levde inte Lisa men väl Lisas son Hans som tog väl hand om sina kunder och den här dagen hade några fina honhummrar i disken, färdiga att presenteras inför min mammas förväntansfulla ögon. Så sitter de två där, lite enskilt och med de halverade humrarna på faten och svalt, porlande mineralvatten i glasen. Mormor Tyra undervisar sitt barnbarn Annica om hur hon ska angripa hummern, noga ta till vara det goda i både ben och skrov. Då dyker det upp en glad yngling vid bordet – nej men mormor! Sitter du här och mumsar hummer. Det ser gott ut!

Det var broder Bosse som ”av en händelse” kom förbi då hans arbetsplats var strax intill på tapetaffären Duro. Ja, hur skulle mormor Tyra kunna avfärda den hummersugna Bosse – nej, det gick inte för sig. Så den goda mormodern inviterade barnbarnet Bo att sitta ner och så beställdes ännu en hummerhalva av Hasse, som fiskhandlaren mestadels fick heta.

Ja, kära vänner av Östermalmshallen –scenariet upprepades inte bara en gång – utan fyra. Naturligtvis var jag den skyldiga som läckt hemligheten till min stora familj. Min förvånade mamma Tyra såg först lite nervös ut när barnbarn nummer tre dök upp, med när fyran och undertecknad stod i kö gick sanningen upp – vi ville fira med att överraska. Och visst lyckades vi – jo då, jag betalade kalaset!

Här var det livat – här var det glatt! Trevliga Elvira är snabbast i hallen och ger Elmqvists gäster bäst service.

I dag har Lisa Elmqvists restaurangdel blivit större, men ändå mer intim. Här finns plats för förälskade par och för sällskap som oss fyra - mina döttrar Annica och Lena, därtill barnbarnet Frida – och jag, gamla matjournalisten Grimlund som år 1978 startade SM i Ostronöppning precis här! I Östermalmshallen. Naturligtvis beställer jag några ostron som starter på måltiden men måste erkänna att ostronet inte var lossat från sitt skal, vilket det ska vara enligt tävlingsreglerna. Nu var ju detta inte en tävling, men ändå…

Det första svenska mästerskapet i Ostrontävling hölls här i Östermalmshallen 1979. Upphovsmakare; Inger Grimlund!

Vår första svenska mäster i ostronöppning 1979 var Helmut Prössel från Skanörs Gästis – han kammade också hem två världsmästerskap i Galway på Irland, där sedan flera av våra ostronproffs blev världsberömda som Dieter Berner, Urban Standar, Crister Svantesson, Hasse Johannesson - alla utbildade i saluhallarnas spännande värld.

En ostprovning på bakfickan Arla-Unika blev vår slutstation. Här dukade Emil upp en ostbricka med fem ostar att smaka på: Den hvide Dame, Havgus 12, Gammel Knas, Röd Löber och Måneskär – en gräddmjuk blåmögelost från Danmark. Med den goda smaken i munnen tog vi vägen hem till Lidingö. Men – vi lämnade el-sparkcyklarna kvar på torget.

Nu får jag själv lossa ostronet från skalet innan jag suger i mig det mjuka aromatiska innehållet, blundar och njuter. Efter vår sena lunch tar vi tid att vandra vidare genom den innehållsrika saluhallen, hejar på gamla och nya vänner bakom disken och avslutar vår promenad med en ostbricka hos Arla Unika och trevliga servitören Emil. Jag bjuder de mina på ett glas Beaujolais som avslutning på en minnesvärd dag, en tisdag mitt i sommarens semestertid. Då det var trängsel i landet, men öde i Stockholm och gott om utrymme i Östermalms Saluhall.

Alltså: Missa inte huvudstadens bästa mål – Östermalmshallen!


P.S. Den spännande ostbrickan blev en uppskattad födelsedagsgåva till mitt barnbarn Saga som fyllde 21 år, just den här minnesrika dagen. D.S.

Kommentarer

  1. Trevlig läsning om Östermalmshallen och allt den har att erbjuda den som har vägarna förbi. Ett besök på Östermalmshallen ska nu verkligen bli av. Synd dock att Lisa Elmqvist inte längre finns kvar på Restaurang Villan vid Dalenum. Den stängde ju i april i samband med flytten tillbaka till Östermalmshallen.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *