I går kväll hedrades minnet av Raoul Wallenberg och Förintelsens offer med fackeltåg inför Förintelsens minnesdag idag torsdag den 27 januari.
Flera Lidingöbor slöt upp för att högtidlighålla minnet och Daniel Källenfors (M), kommunstyrelsens ordförande Lidingö, höll ett uppskattat tal.
Deltog gjorde överlevaren från förintelsen Kate Wacz vid Raoul Wallenberg-monumentet vid Lidingö stadshus.
Kvällen fortsatte sedan på stadshustrappan där författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink talade. Elisabeth Åsbrink har skrivit flera böcker och essäer om tiden kring andra världskriget. Boken ”Och i Wienerwald står träden kvar”, som är baserad på 524 brev skrivna till en pojke som skickades till Sverige 1939 av sina föräldrar i Wien för att undkomma nazisterna, har vunnit flera utmärkelser.
Monumentet till minne av Raoul Wallenberg
Lidingö invigde monumentet ”Raoul Wallenbergs gärning” 1999. Samma år instiftade Riksdagen Förintelsens minnesdag som första gången genomfördes 27 januari 2000.
Uppmärksamheten var inte så stor i landet till en början. Lidingö var den första kommunen som agerade, redan 2001 samlades man vid Raoul Wallenbergmonumentet denna dag. 2002 beslutade Kommunfullmäktige att göra dagen till Raoul Wallenbergdagen; ett sätt att lyfta Raoul Wallenbergs gärning och samtidigt Förintelsens historia.
Här är Daniel Källenfors tal:
TAL INFÖR MINNESDAGEN DEN 27 JANUARI 2022
I somras var jag i Gross-Rosen som var ett koncentrationsläger i Schlesien, som numera ligger i sydvästra Polen. Jag stod och tittade på ett stenbrott där 10 000-tals människor hade dött. Överlevnadstiden var i genomsnitt två till fyra månader. Min första tanke var: ”var det för det här lilla stenbrottet som man mördade alla dessa människor?” Samtidigt insåg jag att målet med verksamheten inte var stenbrottet, utan målet var just förintelsen av judar.
Förintelsens oerhörda omfattning och maskineri, de inblandades grymhet eller likgiltighet är svårförståeliga. Jag försöker ta in det, men det känns ofattbart och ogreppbart. Men det var den verklighet som mötte miljoner människor i våra grannländer runt Östersjön.
Raoul Wallenberg var en enastående person som med integritet följde sin moraliska kompass. Att våga stå upp för sin övertygelse, för det som är rätt, kan vara en stor utmaning.
Jag tror vi alla i det lilla känt oss illa till mods när man är ensam i rummet om en uppfattning. Vi har nog alla varit med om personalmöten där inte ens triviala frågor vågas lyftas som kan anses vara inopportuna. Men att som Raoul Wallenberg under ett krig stå emot hela den tyska krigsmakten, nazismen och - lika viktigt - tidsandan med en stark antisemitism, det är något som ingjuter respekt.
Respekt är inte något man känner inför det officiella Sveriges undfallenhet mot den kommunistiska diktaturen som lät Raoul Wallenberg försvinna och dö tillsammans med miljoner andra oskyldiga människor. Han som var ett ljus i Förintelsens mörker, blev själv uppslukad av mörkret i ett annat massmord.
Men trots sitt fruktansvärda öde är Raoul Wallenberg historien om hur en enda individ kan göra skillnad på liv och död för tusentals människor. Det är historien där vi alla påminns om vårt personliga ansvar.
Jag är som Lidingöbo stolt över hans koppling till Lidingö och jag vill och hoppas att hans gärning skall tjäna som en påminnelse och inspiration för oss alla.
Jag vill avsluta med en tyst minut för att hedra Raoul Wallenberg och Förintelsens offer.