Våren kommer även i år. Och med vårsolen så blir det plötsligt fullt av aktiviteter överallt. En och annan vill kanske helst dra för persiennerna lite till, för vårsolen kan vara obarmhärtigt avslöjande men lite till mans/kvinns kavlas ärmarna upp för nu är det dags att ta itu med alla göromål. Kommer att tänka på ett par episoder från arbetslivet som båda handlar om kvinnliga respektive manliga attityder.
En dag på 80-talet beklagade jag mig på jobbet över att sonen hade lyckats dra av handtaget till ugnen där hemma. Jag hade bara bett honom om att dra fram spisen så att jag skulle kunna våttorka golvet mot väggen; någon hade nämligen spillt ut saft på golvet och själv kunde jag inte rubba spisen genom att vicka på den som jag brukade. Så sonen spände musklerna och tog i varpå handtaget lossnade.
”Tog han i så handtaget gick av?” Då fick jag förklara hur det kom sig att spisen fastnat. Vi som satt vid fikabordet i lunchrummet var Östen, Sören, Ronny, Björn, Håkan, Gunnar, Kalle, Svante, jag och någon som jag inte minns namnet på.
”Man drar inte fram en spis för att städa bakom den,” kommenterade någon.
Då gick det upp ett ljus för mig – ingen av herrarna var särskilt bevandrad i den sidan av hushållsarbetet som heter städning. ”Gör man inte!” utbrast jag. ”Egentligen är ni ganska roliga även om ingen människa skulle kunna tro det. Klart man städar bakom spisen. Det har jag alltid gjort även när vi hade gasspis och bodde i England. Fast det var lite obehagligt att städa kring gasslangen.”
Men det var fler vid fikabordet som bestämt förklarade sig aldrig ha städat bakom en spis.
”Inte det!” sa jag. "Ja ni vet inte ens hur ni låter. Om ni aldrig har städat bakom spisen så föreslår jag att det är dags att göra det nu. Gå hem och kolla. Jag kan på förhand tala om vad ni kommer att hitta bakom spisen: en och annan spaghettisträng, ett par riskorn plus annat smått och gott förutom ett lager fett med ett skikt av damm ovanpå. Detta sätter jag mitt huvud i pant på,” sa jag i förvissningen om att ha rätt. Fikagänget tittade bara misstroget på mig.
Långt senare vid samma fikabord undrade en om någon mer än han hade kollat bakom spisen. ”Jo, och det var precis som hon sa,” tillstod de motvilligt och sneglade åt mitt håll. På frågan hur ofta det städades bakom spisen hade frun i huset, som säkert var måttligt road över frågan, svarat ”Så ofta det är storstädning!”
Det var bara en episod från arbetslivet på tekniska högskolan och jag kommer att tänka på en annan händelse från samma arbetsplats men på en annan institution. Jag diskuterade manligt/kvinnligt med två manliga MSc studerande från ett afrikanskt land, minns inte vilket. Att jobba med mastersstuderande och få ta del av deras uppsatser var givande, jag fick viss inblick i andra länders kultur. Båda två hävdade bestämt att mannen är familjeförsörjaren. Att försörja familjen är mannens ansvar. Jag genmälde då ”Här i Sverige delar vi på jobb och ansvar, allt efter var och ens förmåga. Dessutom är det numera nödvändigt att kvinnan utbildar sig och kan ta över helt eller delvis rollen som familjeförsörjare, skulle något hända partnern. Då vill det till att kvinnan har utbildning så att hon kan axla den rollen. Man vet aldrig vad som kan hända i framtiden.”
Jag lyckades inte övertyga de båda mastersstuderandena med mitt argument för de mer eller mindre fnös åt min kommentar. Men det behöver inte tolkas som uttryck för chauvinism eller översitteri snarare då ett exempel på en smärre kulturkrock.
Nya tider betyder att fördomar får ge vika för nya kunskaper och insikter samtidigt som nygamla fördomar ska hållas i schack.