Hållplatsen Talludden finns inte längre. Den öppnades 1917, året efter att Södra Lidingöbanan dragits fram från Brevik till Gåshaga. Stationshuset tillkom först 1922. Hållplatsens namn erinrar om det sommarställe från 1800-talets slut som låg vid stora farleden, mellan Käppala och Gåshaga. Den sjönära platsen, som ligger öster om Södra Kungsvägen, är numera grönområde och alltjämt bevuxen med resliga tallar.
Talluddens hållplats betjänade förr främst sommargäster i Käppala och Katrinelund. År 1928 anlades ett 500 meter långt industrispår från Talluddens hållplats till Rasta i Gåshaga. Där låg Svensk-Engelska Mineraloljebolagets, senare Svenska Shells anläggningar och oljecisterner. Fram till våren 1978 gick dagligen lokdragna godståg på Lidingöbanan, däribland oljetransporter mellan Rasta och SJ:s spårsystem i Ropsten.
Ordinarie persontrafik förekom inte på Rastaspåret, men mellan 1962 och tio år framåt hyrde Svenska Shell ett dagligt abonnerat persontåg av Trafikbolaget för de anställda på Rastafabriken. Från maj 1972 byttes förmånen att åka eget tåg till arbetsplatsen ut mot fria ”50-kort”, SL:s strax innan nyinförda månadskort.
I samband med att sträckan Käppala-Gåshaga byggdes ut till dubbelspår år 2015 slogs Talluddens och Gåshaga hållplatser samman till en ny hållplats med namnet Gåshaga. Den är belägen nära Gåshagas tidigare övre station, före Södra Kungsvägen, där tågen vände åren 1946–2001. Stationsbyggnaden där flyttades år 2014 till Gåshaga Brygga.
I vår serie med stationshus utmed Lidingöbanan, som publicerats varje söndag hela sommaren, börjar färden gå mot sitt slut. Nu har vi hunnit fram till Talludden/Gåshaga station. Vi började i Ropsten i juni, åker ut mot Gåshaga brygga och tar en station i taget. Vill du läsa om de andra husen; sök på ”Stationshus” i sökrutan uppe till höger.
Jag har för mig att som liten kille på 50-talet kunde åka tåget ända ner till Gåshaga värdshus och där med några få kliv gå in i restaurangen som förövrigt en släkting till mig har drivit i några år växelvis med ett pansoinat på Gotland. Vilka år måste jag leta i ”arkivet”, men min far fick tillbringa somrar på 20-talet där med att diska pilsnerflaskor.