Vi fortsätter resan tillsammans med Karin Wallgren. Del 1 publicerades igår. Här är del 2.
Inför resan förberedde jag mig bäst det gick; jag lånade böcker på biblioteket och en sovsäck av sonen. Och kollade med vården vilka vaccinationer som krävdes. Mer än en gång undrade jag för mig själv vad jag egentligen hade gett mig in på. Att ensam ge mig ut på en sådan här resa och inte längre var jag någon ungdom heller; men det kanske till och med kunde vara en fördel; vem vet.
Så blev jag installerad på hotellet. Det var ett bekvämt hotell och jag hade fått rådet att direkt från flyget ta in där för en natt och sedan byta till ett hotell närmare järnvägsstationen, som var mer inom min budget. På National Museum and Art Gallery i Gaborone hade jag mött chefen och personalen.
”I år har vi lyckats besöka varje hörn av vårt vidsträckta land fyra gånger, konstaterade Tarisayo Madondo,” avdelningschef för museets undervisningsavdelning.
Jag skulle åka i förväg med chauffören Isak och ett par av lärarna skulle komma någon dag senare. Egen skaffning skulle vi ha med så jag gav mig iväg till en supermarket i Gaborone för att köpa några små burkar corned beef. På morgonen kom chauffören tidigt för att hämta mig vid hotellet. Viking hade jag haft telefonkontakt med och han blev uppdaterad om mina planer. Vi skulle ses först när Erskine-seminariet öppnade någon vecka senare; han hade mycket att göra med förberedelser inför seminariet. Viking frågade hur det går att resa nu med tanke på eclipse. Visserligen hade jag hört och läst ordet så jag borde ha insett vad frågan handlade om. Men icke. Jag tog lätt på frågan och svarade jo det går bara bra. Det var så många nya intryck: en vägskylt annonserar att här passerar vi TROPIC OF CAPRICORN och strax därefter får vi bromsa in då en flock strutsar trampar över vägen och vänta tills alla har kommit över bara för att se hur täten ångrar sig och hela flocken vänder i samlad trupp. Men chauffören var en van skicklig och tålmodig förare.
Eclipse - förklaring till det dunkla ljuset
De små runda grå husen i lera blir färre och färre allteftersom vi avverkar mil efter mil. Skolorna vi skall besöka ligger i byarna Habo och Tsau,
1 500 km från Gaborone. Meningen var att vi skulle övernatta på ett hotell
i Maun, en stad i nordvästra Botswana, och där invänta lärarna nästa dag. Tanken var väl att det skulle vara bekvämare för mig. Men jag kände mig lite rastlös för sådan comfort och föreslog chauffören att vi skulle åka direkt till Habo och fråga om vi fick övernatta i skolan.
Så blev det. Vi fortsatte köra i dunkel skymning tills vi från ingenstans får möte med en polisbil som har helljuset på och signalerar att vi ska göra likadant. När chauffören fäller ner solskyddet inser vi att det råder en total solförmörkelse; det är ju vad eclipse betyder. Något som jag varnats för men avfärdat med ’det går så bra, inga problem’. Nu vet jag i alla fall hur corona ser ut, för jag hade råkat blicka rakt mot solen, och hann notera hur konstiga och breda solstrålarna var; det var strax innan vi mötte polisbilen.
Här och var syns små eldar där röken stiger i en pelare rakt upp. Jag trodde det betydde att vi närmade oss byns utkanter.”Whirlwind”, förklarade chauffören. Det var inte eldar men kanske början på en tyfon, och möjligen bidrog solförmörkelsen den dagen till fenomenet.
Äntligen var vi framme vid byskolan Habo. Isak fick tag på ansvarig lärare och förklarade att vi behövde nattlogi i skolan, där vi skulle invänta Tickey Pule, ledare för museitruppen och Andson Mpala nästa dag. Den del av skolan som blev nattlogi, var en nerlagd byggnad från 60-talet uppförd i asbest, och detta var väl orsak till att den inte längre användes. Jag valde ut en hörna i den stora tomma skolsalen och kröp ned i min sovsäck, lyssnar ett tag på ljud utifrån och undrar vad det är för djur som stryker omkring därute innan jag somnar.
Nyckelord är FN:s Enabling strategy som presenteras i den nya byggnadsstadgan. Ralph Erskine, Nils Viking och Jan Wareus och medarrangörer på seminariet.
Erskineseminariet i GaboroneRalph Erskine i diskussion med seminariedeltagarna på universitet i Gaborone. Erskine konstaterar att arkitekturen befinner sig i ett mycket dåligt tillstånd. Det har gått inflation i fashion, säger han i sin föreläsning och jämför med möbler.
— En bra stol är funktionell. Man ska kunna sitta i den på olika sätt samtidigt som den är vacker. Men så är inte alltid fallet. Ibland uttrycker stolen designerns egen aggression och resultatet blir en sittovänlig möbel, en skulptur. Många byggnader är som skulpturer. Han nämner ett av de större hotellen i Gaborone som ett sådant misstag. Hotellet ser ut som det tyckts upp med rötterna från Bangkok och placerats här, totalt utanför sitt sammanhang.
— Gör era egna misstag och ta inte efter den industrialiserade världen, uppmanar Erskine.
’Fördelningsrättvisa' behöver inte innebära att man tar från de rika och ger till de fattiga.
— En planstadga med avreglering och flexibel strategi kan medföra höjd levnadsstandard även för de fattiga i Botswana. (Från KTH-nytt 8/95, artikel av Karin Wallgren)
Tvåhundra barn i skolsalen samsas om utrymmet när Pitse ya Naga är på besök.
Kvinnor utför hushållsarbete. Namibia var länge en tysk koloni, något som återspeglas i kvinnornas klädedräkt.
Floden på bild är nästan uttorkad En vanlig syn under torrperioder. Här hade det inte regnat på flera år. Bilden är tagen på återresan från Moun till Gaborone.