Slask eller växelfel?

Foto: Gettyimages
Kåserier27 januari 2024 kl 04.13

Under julhelgen bestämde jag mig, i sista stund, för att ta tåget ner till Helsingborg för att fira jul. Jag hade länge tänkt att jag skulle köra bil. Min sambo och jag firar åtskilda julaftnar då jag firar varje jul nere i Skåne och han vartannat år med sin familj. Den här julen skulle han alltså inte göra oss sällskap förrän på juldagen.

Att jag älskar att köra bil är en underdrift. Jag har alltid använt mig av bilen som en tillflykt från vardagens utmaningar. Det spelar ingen roll var man landar, för det är inte målet man eftersöker. Det är reflektionen som tiden i bilen ger. Man har bara sig själv, vägen framför sig och det dova ljudet från radion som sällskap. Så i vanlig ordning hade jag sett fram emot att få tid för mig själv hela vägen ner till Skåne.

Men när lilljulafton infinner sig vaknar jag av ett oroande sms från mina föräldrar. ”Snökaos hela vägen ner, kör försiktigt”. Det vred sig genast i magen och jag tog en djup suck.

”Inte igen”...

Det var nämligen samma sak föregående jul. Men då insåg jag det dåliga väderläget alldeles för sent. Jag hade redan gett mig iväg. Slask, lastbilar, omkörningar på isig motorväg och åter slask från varenda förbifarande bil och slutligen vindrutetorkare som inte hann med i farten. Framrutan var svart. Det resulterade i ett kraftigt pulspåslag och jag fick bromsa in och styra av mot vägrenen. I förhoppning att jag hamnade rätt. Totalt blev det nio avkörningar längs vägen för att skölja av bilen. Då sa jag till mig själv, ”aldrig mer”. Och definitivt inte på julafton. Jag landade till slut utmattad i mina föräldrars hall 15:40. Björnen Baloo mötte mig med sin skönsång ”Va nöjd med allt som livet ger”. Jag sjönk ner i soffan och blundade hårt.

Reflektion: Aldrig mer.

Men nu, två år senare, var jag trots det positiv. Reflektionen i bilen var efterlängtad och kanske, ja kanske, var vädret på min sida. Tills sms:et från mina föräldrar dök upp.

”Vädret ser ut att bli sämre. Går det inga tåg?”.

Reflektion: Det finns ingen tid att be till vädergudarna.

Resultat: Sista minuten med smärtsamt dyra tågbiljetter. Swish, tur och retur. Två återstående platser kvar på hemvägen bredvid min sambo. Plats 19 och 20. Mot färdriktningen, men det får va. Så, färdigt. ”Ställ om i huvudet och packa om för tåget”.

Reflektion: En lättnadens suck.

Jag hade gott om tid att hitta till min plats, tåget stod redan på perrongen när jag anlände. 15 minuter till avgång. Lugnt och skönt. Bra beslut att åka tåg. Sjönk ner i mitt säte och la upp min sallad som jag, med goda marginaler, hade haft tid att välja ut i affären och såg ut genom fönstret. Tåget började rulla och jag såg nöjt på de väntande människorna i kylan. Jag hade det bra.

”Lystring resenärer, vi har ett växelfel framför oss samt köande tåg. Hur lång tid det tar att åtgärda är oklart. Återkommer”.

Typiskt.

Reflektion: Slask eller växelfel. Det får vi se nästa jul.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *