Snödiset döljer Djurgårdslandet på andra sidan bron. Hela panoramat är pudrat med vitt – inga färger, inte ens en blinkning i rött från hamnen med de stora färjorna. Men ändå vet vi ju att bakom det gråa diset finns staden Stockholm, Sveriges huvudstad. Så är det förvisso…
”Stockholm i mitt hjärta” tonar ut från Skansen med allsångens kraft och skönhet. Jag vill dit igen, lätta på coronadimman och låta ridån gå upp för livsglädje och gemenskap.
Ja, hur är det på Skansen i dag, kan man undra.
Jag googlar och får till svar att Skansen är stängd. Den 27:e november stängdes portarna för besökarna – så är det bara. Jag kan ändå tänka mig att det är otroligt vackert där upp på höjden. ”Upplev Skansen hemifrån” tipsar mig Skansens hemsida och ger mig förslag att webbshoppa i Skansens butiker. Här finns Skansens senap och Mor Emmas karameller att suga på till tröst eller ”köp Kantarellsalt för 59 kr, passar utmärkt till grytor och omeletter”. Det finns mycket mer, ska ni veta – från barnförkläder, skurborstar till konsthantverk… ”Köp nu, betala med Klarna!” Och visst – det kan ju vara kul att ge bort en gåva till någon Skansen-vän i bekantskapskretsen. Men ändå, jag undrar.
Hur mår djuren i hagen? Jag ser för mig vargen med pälsen full med snö och glada harar som skuttar runt på jakt efter något att mumsa på. Lammen, renarna och de små ponnyhästarna! Visst saknar de alla sin publik och den mänskliga kontakten? Och hur mår alla stugorna utan eld i vedspisen och kyrkan och herrgården utan pastor, grevar och grevinnor.
En gång i tiden, för så där trettio år sedan, fick jag en god idé för Skansen. Här fanns ju miljöer av olika slag som skulle passa perfekt för en rad TV-program. Finessen i det hela var att min idol Crister Svantesson (då köksmästare på Solliden) skulle vara den bärande länken i varje program. Han skulle passa perfekt i de många rollerna, både som godsägare på herrgården, som torpare och visst skulle han kunna ikläda sig pastorns mantel vid högtidliga tillfällen. För att inte tala om hur attraktiv Crister kunde bli som förförisk kock i köket, då skulle nog många tjejer vilja vara med och spela pigor.
Jag presenterade min idé för en av bossarna på Sveriges Television som artigt lyssnade på min utläggning om hur perfekt Skansen var som inspelningsplats. Inga långa resor, nära till allt och hela miljön praktiskt taget gratis! Allt det visste man redan – radion upptäckte tidigt Skansens dragningskraft och i programmet Karusellen vintern 1952 lät man ett ungt par bo en vecka i Soldattorpet. Folk strömmade till för att beskåda de unga tu, ja, det blev så mycket extrapengar att man hade råd att anlägga en blomsterrabatt utanför Torpet.
När TV ett par år senare skulle börja provsända, fick Skansen bli deras skola. Allt filmades och men knappast något sändes. Elddopet blev julottan från Seglora kyrka 1954. Sen kände sig TV-folket mogna att möta verkligheten, även utanför Skansen.
Så får vi inte glömma överborgmästare Alfredson tid på Skansen. Julen närmade sig år 1992. Jag fick äran att följa med Hasse Alfredson ”på en resa i tiden”. Till fotografens glädje låg en vit lätt snö över hela Skansen – det var som ni förstår ett julnummer till Gourmet vi var ute efter. Vårt första stopp var på restaurang Stora Gungan där en vi smuttade på Ehrenswärds morgonbäsk. - Lite i gungan skadar inte att vara då och då, muttrar Hasse med glimten i ögat. - Ett annat brännvin som jag är stolt över är det nyskapade kejserliga Myrbrännvinet som vi nu serverar på den återskapade 1700-talskrogen Tre Byttor.
Så vandrade vi vidare och tittade in i Bagarstugan, snickerifabriken, Vaktstugan och bion i Folkets Hus. På biografen visades svenska klassiker, där man med stor säkerhet hittade flera miljöer från Skansen.
Ett stort tack till Hasse Alfredson som förklarade ”I första hand tror jag de ville ha mig som reklampelare på Skansen. Men här är mer att göra än jag trodde. Visst kunde jag sova bort tiden men det är inte min stil. Fast skulle jag göra alltför tossiga saker kan ju ledningen trösta sig med att jag inte har så många år kvar till pensionen”.
Reportaget blev en upplevelse jag aldrig glömmer! Som tur är har jag en bra dokumentation i Gourmets bilaga ”Skansen – en resa i tiden” från 1992.
Tillbaka till 2021. Dimman har lättat. Jag kan beställa årskort till Skansen om jag vill – nu öppnas portarna den 1:a april! Blir det så – eller är det ett aprilskämt?
”April, april, din dumma sill – jag kan lura dig vart jag vill!”
Ja, vi får väl se…