SÅPA.

Kåserier19 augusti 2023 kl 04.50

Vårt 14-åriga gamla trädäck började se slitet ut. Slitet ja. Själva ordet, fast med annan betoning på första stavelsen var rätt valt i vad som väntade. ”Västerbottensåpa från Vilhelmina” hette skönhetsmedlet. Två liter sådan i en dunk, tillsammans med två rejäla borstar varav den bredaste skulle fästas på ett vanligt långborstskaft, ingick i nätförsändelsen. Samt en trasa avsedd för slutbehandlingen.

Sen var det bara att dra igång. 1 dl såpa till 10 liter varmt vatten. Enligt bifogat instruktionsblad skulle det räcka med att blöta borsten i hinken och börja skrubba träet ihärdigt. Men att inte detta gav ett tillfredsställande resultat insåg jag direkt. Så jag la mig på knä och skrubbade intensivt med handborsten istället. Resultatet blev bättre, men ännu bättre om jag även tog en avlagd diskborste till hjälp. Och allra bäst om jag vände på denna och använde mig av plasthandtagets lite vassa kant som skrapa till den nu uppblötta algsörjan.

Tilltaget började alltmer likna det gamla skämtet ”att skura Västerbron med tandborste” och jag förstod vilken tid dessa 32 kvm skulle komma att ta. Som ung hade jag ju svabbat däck på fartyget jag jobbade. Där, även tillsammans med manskapet stått och skrubbat våra nyinköpta blåjeans i USA för att åstadkomma det vackra slitaget i denimen, som annars skulle ta minst ett år att få på naturlig väg, På somrarna hade jag skrubbat bryggorna på de sommarställen familjen brukade hyra i Stockholms skärgård.

Men det var de. Nu var det nu ju. Första dagen hade jag, delvis med hustruns hjälp klarat av cirka en fjärdedel av ytan. Och till de tidigare momenten hade jag nu lagt till ännu ett. Det var att efter ha gått lös med diskborsten-skrapan, hälla vatten över den eventuella algsörjan och med långborsten, som värsta curlingspelare skrubba så att det mesta av vattnet rann ner mellan brädornas springor. Detta gjorde susen och när solen sedan torkade upp det hela kunde jag se slutresultatet, vilket sporrade mig att fortsätta nästa dag.

När jag vaknade på morgon hade jag svårt att gå upp ur sängen. Ryggen var värst. Sedan knäna. Sedan händerna. Och sist nacken. Men med erfarenheten av ett par tidigare ryggskott visste jag att det bästa var att i möjligaste mån försöka röra sig. Och det hjälpte när jag väl var på benen. Så pass mycket att jag utan störra svårighet kunde fortsätta mitt skrubbande.

Följande morgon var det ännu svårare att komma ur sängen. Men jag förstod att det inte var ryggskott, (eller "Lumbago” som det egentligen heter, och nästan låter som en exotisk dans) eftersom jag lyckades sätta på mig både strumpor och skor. Så det var bara att ge sig ut och avverka en ny etapp. Nu hade jag kommit till hälften och njöt än mer av det uppnådda resultatet. (Trots att inte kroppen gjorde det).

På tredje dagen uppstigen, ... med nöd och näppe. - Men ut å jobba, din gnälliga skrubbgubbe!

På fjärde dagen. Stapplar upp, Men lyckas slutföra jobbet. Trägen vann! (Kroppen förlorade).

Dagens dikt ut Helsingborgs dagblad 19 augusti 2003.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *