Lidingö Nyheter intervjuade i förra veckan elitmotionären Stefan Wiberg inför Niels van der Poel-testet som pågick helgen den 7-9 juli. Nu är testet avklarat och med facit i hand menar Stefan att en del utmaningar var tuffare än han förväntat sig.
När vi pratar med Stefan har han återhämtat sig, även om han under helgen slog upp en tidigare revbensskada i ryggen. Helgen bjöd minst sagt på utmaningar och lördagens första test började 06:00. Då skulle deltagarna cykla mountainbike upp och ner för en slalombacke. Rundan var 6 km lång och fallhöjden 266 m. Som jämförelse så har Ekholmsnäsbacken 70 meters fallhöjd och den längsta nedfarten är 300 meter. Testet gick ut på att under 4 timmar cykla en tuff stigning uppför följt av en utmanande backe nerför slalombacken.
– Cyklingen var svårare än jag trodde och mycket mer teknisk med tanke på att det var lerigt och mycket stenar. Downhillbanan var också rätt svår då man hela tiden behövde anpassa farten. Det var där jag missade ett gupp i en kurva och kraschade så att min gamla revbensskada gick upp igen, men cykeln var fortfarande hel så det var bara att köra vidare tills testet var klart! Säger Stefan Wiberg.
Efter en snabb lunch så var det dags för nästa 4-timmarstest, löpning rakt uppför och nerför skidbacken. Rundan var drygt 2 km, 1 km upp och 1 km ner, med en fallhöjd på 250 m och en lutning på 23 grader. Vätskebristen hos deltagarna var påtaglig med en temperatur på 25 grader i skuggan.
– Det var fruktansvärt jobbigt. Dessutom var det väldigt varmt, ca 25 grader, så vi var många som förlorade mycket vätska eftersom det var svårt att fylla på. Det var väldigt skönt att få lägga sig ner när man kom i mål, säger Stefan.
Stefan återhämtade sig dock under lördagskvällen och på söndagen väntade Rogaining orientering där man körde mountainbike och sprang. Med sig hade han Wilma Sonesson. Under fyra timmar skulle deltagarna hitta så många kontroller som möjligt. Varje kontroll var poängsatt beroende på avstånd, teknisk svårighet och kupering. Totalt var 5 kontroller obligatoriska och om man kom i mål efter sluttiden kl 12:00 så blev det poängavdrag och hade deltagarna inte kommit i mål innan kl 12:15 så blev de diskade. Stefan och Wilma kom i mål innan sluttiden 12:00 och de besökte alla kontroller.
– Innan starten på Rogaining orienteringen konstaterade både jag och Wilma att orientering inte var vår starkaste gren, men det gick ju ändå! Vi hjälptes åt och var ett bra team.
Slutligen vill Stefan tilläga att han hoppas att han kan inspirera andra till att bli mera aktiva.
– Jag var med mina 61 år äldst av alla som genomförde testen. Med det vill jag visa att det alltid finns möjlighet att genomföra olika utmaningar, oavsett ålder. Bestämmer man sig, sätter ett mål och är långsiktig så klarar man mer än man tror. Sen behöver man inte vara lika galen som jag, men ta en promenad, gå, simma, eller göra något annat som man tycker är kul, det gör dig gott!