Vad behöver man för egenskaper för att bli pedagogisk ledare över 600 elever? Det vet Åsa som är rektor och driver Christinaskolan på Lidingö tillsammans med sin vän och kollega Amanda Schütz.
Idag är Åsa Johansson bosatt i Stockholm med sin man Mattias och deras två söner Oscar och Erik, men hon är uppvuxen i Lilla Åby utanför Norrköping. På den tiden fanns inte det fria skolvalet alls, utan man fick gå i den skolan man tilldelades. Skoltiden minns hon som rolig, även om detaljerna suddats ut något med åren.Hon berättar för mig att hon alltid känt sig trygg under sin uppväxt och att det resulterat i att hon blivit trygg i sig själv.
Skolgården ekar tomt denna vecka, en plats där det annars är fullt av liv och rörelse och det känns nästan ödsligt när jag går över lekplatsen för att träffa Åsa. Det är sportlov och eleverna roar sig på annat håll. Men för Åsa Johansson blir det inget sportlov, hon arbetar trots frånvaron av eleverna. Vi småsnackar lite och jag frågar henne vilka egenskaper hon tror är viktiga om man ska driva en skola.
Hon funderar lite och svarar att både i rollen som lärare och rektor är hon sträng men med ett hjärta, för henne är det viktigt att man är en vuxen person och inte en kompis till eleverna, man måste kunna vara någon som barnen kommer till när något hänt. Hon fortsätter och säger:
– Jag skulle säga att jag är en auktoritet men inte auktoritär.
Hon tittar ut genom fönstret en stund och fortsätter:
– Man måste kunna ge eleverna utmaningar, oavsett om det är en elev som har det lätt för sig i skolan eller tvärtom.
Resan mot att starta en skola började redan efter gymnasiet. Åsas pappa ville gärna att hon skulle bli systemvetare som sin bror, men hon hade andra planer. Hon berättar att hon är ganska obstinat och att hennes pappa ofta kallade henne “envis som en röd gris”. Så i stället satte hon sig och bläddrade i en katalog med universitet och hamnade då på sidan med lärarutbildningen och utbrast “den här ska jag gå!”
Och så blev det, efter fyra år på lärarhögskolan fick hon jobb i Skogås på en grundskola där hon blev kvar i två års tid. Hon bestämde sig dock för att sluta när skolledningen slog ihop tre årskurser då det inte går ihop med hennes idéer om hur bör undervisa.
Hon hamnade då på Carlssons skola i 19 år och blev efter det rekryterad som rektor till en skola på Södermalm, där hon träffade sin nuvarande kollega Amanda Schütz. Efter ett tag insåg de att de hade liknande idéer om hur man borde driva en skola och processen att starta Christinaskolan påbörjades.
Åsa har aldrig ångrat sitt yrkesval och älskar att se eleverna utvecklas.
– Jag har aldrig haft söndagsångest, det är lika roligt att gå till jobbet varje dag.
Framtiden har alltså inget yrkesbyte i sikte utan Åsa beskriver Christinaskolan som sitt tredje barn. Varken hon eller Amanda har planer på att starta fler skolor utan fokuserar på målsättningen att bli en av Sveriges bästa.
På det privata planet ser Åsa fram emot att påbörja ett nytt kapitel med sin man nu när båda barnen är utflugna. Hon säger att det är stort att få barn, men minst lika stor när barnen sen flyttar ut. Men någon vidare oro över det verkar hon inte känna utan fortsätter:
– Jag och Mattias har planer på att bygga ett fritidshus, så det finns lite att pyssla med.