Sedan 1994 har vi skickat saker till Baltikum och nu var det dags för ytterligare en sändning till Lidingös vänort Saldus i Lettland. Vi försöker åka en gång på våren och en på hösten.
Donerade saker från lidingöbor och företag är sorterade och packade samt lagrade i en källare på Baggeby torg, därefter lastade på en långtradare med hjälp av många frivilliga, hjälpsamma människor. Vi reser och möter lastbilstransporten i Saldus. Vi åker över för att hjälpa till med distribution. Under dessa resor gör vi besök hos olika familjer och skolor för att ta reda på hur de har det, så att vi skickar saker de behöver. Sängar är helt klart i prioritet och helst våningssängar då majoriteten bor väldigt trångt. Ofta är sovrum och vardagsrum samma rum.
Våra besök uppskattas och leds av Inita som är diakonissa i Martin Luthers kyrka. Inita ger hopp och stöd med samtal och gemensam bön. Hon leder ett team på tio damer som arbetar mest ute på landsbygden runt i kring Saldus i kombination med socialassistenter.
Första familjen vi besökte denna gång, var en pappa som levde ensam med tre yngre tonåringar. Flickorna sov i en soffa, i det rum som var kök och vardagsrum, med en yta på ca åtta kvadratmeter. Maten lagades på en gammal vedkamin med endast en platta. Här skulle en våningssäng göra skillnad. Barnen får lagad mat i skolan under terminerna, men sommarlovet är tre månader långt, då de kan få soppa varannan dag från kyrkan.
Nästa besök var hos en fembarns familj. De bodde i en trerummare och var i behov av garderober, sängar och sängkläder, vilket vi hade i sändningen. Vi hade också med jättefina handstickade kläder som verkligen gillades av både mor och barn. Det luktade inte så fräscht i bostaden och var väldigt smutsigt, men det verkade vara en kärleksfull familj. Anledningen till att det var inte så rent var att möjligheterna att tvätta sig är små. Rinnande vatten finns inte överallt, ännu mindre tvättmaskin eller tvättstuga.
Striki skola som vi vanligtvis besöker, är fortfarande under ombyggnad. Äntligen efter år av kamp för överlevnad har skolan fått erkännande som en Montessoriskola och dessutom fått en del av kostnaderna från EU för en välbehövlig modernisering och anpassning till Montessoriundervisning.
I stället besökte vi Cieceres internatskola. Här blandar man barn, med och utan behov av särskilt stöd. Jag blev påmind av hur snarlik Lidingös Ö-gruppsverksamhet detta var, allt skedde i en lugn takt. Även om det tog ett skolår att sticka en vante, fick ingen ge upp.
Flickorna var stolta över att bjuda på rödbetssoppa de själva hade lagat. Det var lärande att se hur de lyckats med integrationen mellan eleverna som studerat separat, men har måltider och alla andra aktiviteter tillsammans. Barnen bor på skolan måndag till fredag och sover i salar med åtta bäddar. Eleverna lär sig tvätta sina egna kläder och sköter sina saker. Det var rent och snyggt men väldigt spartanskt. Det skolan är i behov av är möbler och saker som spel så att barnen hade någonting att göra på fritiden båda ute och inomhus.
Vid ett besök på en konst- och musikskola träffade vi en lärarinna som talade om att efter skoldagen var aktiviteterna gratis, både till kören och till att lära sig spela ett instrument, men nästan alla musikinstrument saknas. Det planerades en konsert, där flickorna skulle vara lika klädda i klänningar vi hade med oss.
Jag får ibland frågan om dessa sändningar fortfarande behövs. Det gör de. Många har det mycket bättre än när vi startade, men det är främst i själva staden. Så fort vi kommer en liten bit utanför finns fortfarande behov av möbler, husgeråd och kläder. Till vår nästa resa i höst, hoppas vi att mycket möbler och cyklar kommit in till källaren i Baggeby.
Tack alla ni som på olika sätt, bl.a. genom donationer och bärhjälp, stödjer dessa sändningar till Lettland. Särskilt tack till Baggebytandläkarna, Lidingö Lions, Lidingö stad, Ica Kvantum, Another Textile Company, Rödjares Elektriska och Tempo, som sparade banankartonger.
Vänliga hälsningar och tack för ert stöd
Adrienne Cook