Den här veckan har varit lite annorlunda men den gick av bara farten så att säga. I morse skulle jag logga in på internetbanken med pnr och tänkte det klarar jag automatiskt. Kollade för säkerhets skull med förstoringsglaset och då hade jag uppgett mitt födelseår vara 900 år tidigare. Tryggt att veta att den inloggningen aldrig hade lyckats. Sedan kände jag mig avsevärt yngre än vad jag egentligen är för min ålder.
På bussen talade jag och grannen om böcker. Så kom vi in på språk och det är alltid uppiggande med lite hjärngymnastik. Vi hade diskuterat titeln på Wes Andersons senaste film The French Dispatch men inte kommit på en riktigt bra översättning.
Så kom vi in på latin. Grannen är ju latinare men däremot inte jag som bara snappar upp lite till husbehov. ''Errare humanum est’ - vet du vad det betyder?' frågade hon. Jag hörde inte sista ordet men det första är naturligtvis ’fel’. 'Det är mänskligt att fela,' lyder frasen och det var alltså verbet som jag inte uppfattade. Hon menade att den frasen är så användbar. Förvisso är det så. Lite malplacerat kontrade jag att med ’Veni Vidi Vici ' kommer man rätt långt. Då var vi framme vid Brödernas i gamla biblioteksbyggnaden där hennes bokklubb skulle träffas.
Hemma kunde jag pusta ut. Det hade varit en lång outing först till Centrum för att handla ljus och gravpynt och sedan till kyrkogården. I onsdags opererade jag ögat för gråstarr och känner mig lite otålig för att synen ännu inte är helt återställd. Det är enerverande att inte kunna skriva rakt i en kalender utan att det skrivna skuttar än hit än dit.
Tacka vet jag datorn, raderna blir spikraka. Och kan man förstora texten flera gånger så man ser vad man håller på med. I början av veckan skulle jag ha städning som vanligt var fjärde vecka.
Så på morgonen fick jag en rivstart för städarna skulle komma klockan nio och jag ville förbereda genom att ställa undan skrymmande saker på balkongen. Tiden gick, jag tittade otåligt på klockan och blev tvungen att ringa städfirman där ingen svarade. När klockan var tjugo över mejlade jag den ansvarige och frågade ’VAR är städarna…?” Och så ringde jag grannen som har städpasset efter mig för att varsko henne att ”.. något måste ha hänt! Städarna har ännu inte dykt upp och i värsta fall kanske vi blir utan städning.." ”Men kära nån," sa hon. "Det är ju…" "Förlåt vad sa du?" undrade jag. "Det är ju söndag!”
Det var ju söndag! Slokörad bad jag om ursäkt och skulle till att mejla mitt misstag till städfirman men de hade redan förekommit mig och svarat ”Vi arbetar inte på söndagar. Däremot har vi en bokning i morgon den 25 oktober.” Hur var det nu? Det är mänskligt att fela.