Visserligen såg jag inte tv-programmet i Vetenskapens Värld som handlade om hur viktigt beröring är människor emellan. Déja vu – det här är väl inget nytt. Men en äldre dam berättade sedan hur hon helt sonika ’testat' och kramat någon som hade gjort henne en tjänst. Hon ser annars inte på tv men det här hade hon inte missat. Det ligger förstås en hel del i att beröring har en positiv effekt i synnerhet för människor i utsatta lägen; såsom svårt sjuka och dementa. Och självfallet inom familjen. Det är inget nytt.
Mot strömmen
Annars är jag kärringen mot strömmen; och håller på distans. Endast mina närmaste delar jag kramar med. Inte så att andra får känna på mina armbågar eller kanske en klacksparkhälsning som blivit vanligt i vissa sammanhang på grund av pandemin. Nej det vore enbart löjligt; ett hej med ett leende och/eller ett tack får räcka.
Ingen björntjänst
Hur skulle det te sig att krama ’kreti och pleti’ – för en tjänst? Komiskt att resonera så men kanske även lite tragikomiskt. Tjänster kostar – ingenting är gratis inte ens lunch. Någon betalar.
Déja vu känslan väcktes till liv igen. På jobbet för över tjugo år sedan var det kutym bland många elever (kvinnliga) att de fick/gav vaktmästaren en kram/låtsad kindpuss; à la den kontinentala fashionabla stilen, särskilt vid terminstart då ett visst välkomnande var som en ritual. Ett spektakel som jag tillhörande personalen klarade mig ur. Ett Hej och så något om semestern fick räcka.
Tv är bra; många goda råd får den som följer programmen. Ett som man ska akta sig för är att vistas för länge i rymden för si det kan vara skadligt.
Summa summarum – var och en blir salig på sin tro. Men använd sunda förnuftet.