Oväntad syssla

Kåserier20 januari 2024 kl 03.11

Jag hade väl aldrig haft en tanke på att även denna syssla skulle ingå i jobbet. Definitivt inte när jag som nu fått jobb på en ranch med sextusen tunnland mark och fyrahundra Hereford biffkor. Då räknade man ju med att få sitta i sadeln hela dagarna och aldrig någonsin på en mjölkpall. Inte ens den enda timme per dag som det här gällde. Men den var ju lite speciell på många sätt, D.J.Ball Ranch i Wyoming.

Förutom biff- och mölkkor, rid- och arbetshästar så fanns där även får, grisar, höns, tama rådjur, en tam älg, en påfågel och en stor damm med inodlade foreller. Vi var med andra ord nästan helt självförsörjande. Så frukosten blev ju därefter. Hemkärnat smör som smälte i det nybakade varma majsbrödet. Nyvärpta ägg till knaperstekt bacon, bönor i tomatsås, pannkakor med lönnsirap och visgrädde. Det var nog tur att arbetet var så hårt som det var och snabbt förvandlade kalorierna till hårda muskler, ända ut i fingerspetsarna.

Det där med mjölkningen, ja. För hand dessutom. Jag hade aldrig någonsin prövat det tidigare, fått för mig att det bara var ett pigjobb, att sitta på en liten trebenspall med sjalett på huvudet, som en illustration till ”Sörgården” ur Folkskolans Läsebok. Absolut ingenting för killar alltså. Framför allt inte för en cowboy, även om själva ordet antydde det.

Vi hade två mjölkkor som tömdes lika många gånger om dagen. Halv sex på morgonen och fem på eftermiddagen och dom gav ifrån sig nästan två fulla hinkar per dag. I början var jag oerhört tafatt och lite generad. Hade svårt för att greppa spenarna på ett naturligt sätt och utföra dom rätta kramande rörelserna som skulle börja uppifrån, mellan tumme och pekfinger och successivt fortsätta neråt med dom övriga fingrarna pressade mot handflatan. En annan, lite mer avancerad teknik, om kon hade små/korta spenar, bestod i att dra spenen mellan endast pekfinger och tumme ända uppifrån juvret och hela vägen ner. ”To strip”, stripmjölka, kallades det mycket riktigt för.

Första morgonen följde Mrs. Balls gamle far Jess med mig ut och demonstrerade hur det skulle gå till.

- As a guy you probably gonna feel it quite natural to grab a thing like this. But don´t get the idea to treat it the way you´re used to! Cause if she don´t like it, she´ll let you know at once, that´s fo´ sure.

- Just move your hands strictly determined and rythmic, ...like this! sa han och skickade ner två fina strålar som smattrade till i den rostfria metallhinkens botten. När jag själv skulle pröva nöp jag till så att kon hotfullt lyfte vänstra bakbenet i visat missnöje. Hon gav bara ifrån sig några droppar i taget och gav mig en rejäl örfil med svanspiskan som bakläxa. När jag efter mycken möda lyckats få hinken lite mer än bottenfull kändes mina händer redan krampaktigt ömma och kon visade tecken på att så var även hennes spenar.

Efter ett par dagar hade jag lyckats få in tekniken så hyfsat att jag fick för mig att pröva på striptekniken men utförde den så fullständigt galet att kon sparkade omkull både spannet och pallen under mig. Jag hamnade på rygg nere i rännan, varpå minst ett halvt dussin katter slängde sig fram från alla håll och slukade mjölkpölen i ett nafs. Jag prövade aldrig mer att ”strippa”.

Efter varje pass körde jag mjölken i den gamla handdrivna separatorn (som det faktiskt stod Alfa Laval på), hällde över skummjölken i större hinkar som fick stå tills den fått en puddinglikande konsistens. Då bars den ut till forelldammen och dumpades. Fiskarna kom upp till ytan som hungriga pirayor och dammen förvandlades till en sjudande gryta tillsammans med den där blåvita grötiga sörjan. Jag var rädd att ramla i, övertygad om att jag då själv skulle bli slukad av dom där glupska firrarna.

När jag hade fått grädden separerad till rätt fetthalt, handvispade jag den och bar in skålen till det gemensamma frukostbordet under allmänt jubel. Jag tyckte om den där välkomnande entrén på morgonkvisten i det pannkaksosande köket där alla satt hungriga och väntande. Men jag kunde aldrig riktigt förlika mig med Mrs. Balls lite retfulla kommentar:

- Look up folks! Here comes our cream-boy!

Då tänkte jag att cowboylivet onekligen innehöll en del oväntade överraskningar.

Kommentera

Ange korrekt namn. Kommentarer granskas innan de publiceras.

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *