Organisten i Lidingö församling Ingrid Damstedt Holmberg, en inspirerande körledare för Bodals kammarkör och Våghalsarna går i pension. Gunilla Dessen fick en pratstund med Ingrid för att höra hur allt började och hur det blev.
Hon är född i Karlshamn och hade mycket tidigt ett starkt musikintresse. Till två-årsdagen fick hon en liten leksaksflygel och med den kunde man finna henne när helst man letade efter henne.
En dag fick hennes morfar höra talas om ett piano som stod oanvänt hos en släkting. Han gick till Ingrids far och sa: Nu ska du köpa detta piano till Ingrid. Och så blev det. Ingrids moster var kyrkomusiker och lärde Ingrid så bra att hon vid elva års ålder fick ackompanjera körer och spela i Missionshuset på en tramporgel.
Hon gick vidare och lärde sig mer om att hantera en orgel av Organisten i Karlshamn trots att hon inte nådde ner till pedalerna. Hennes första gudstjänst som organist ägde rum i Ringamåla kyrka som hade en stor vacker orgel.
Så småningom kom hon in på Musikhögskolan i Stockholm men valde att börja i Malmö. Hon ackompanjerade ofta sina kamrater när de skulle uppföra prov och ville satsa på att bli pianist. Men tvekade för hon var så blyg. Inför ett uppträdande skakade hon så att hon knappt kom upp på podiet. Men väl där försvann rädslan och hon kunde spela.
Blygheten gjorde också att hon inte kunde tänka sig att stå framför en kör. Men tack och lov har det ändrat sig med åren och hon upptäckte hur roligt och upplyftande det var att leda en kör som hon har gjort med Bodals kammarkör och Våghalsarna. Hon förklarar att hon har minst lika roligt som de som sjunger och att det är ett samspel med ett givande och tagande. Det märks så väl när kören uppfattar signalerna som sänds. På samma sätt kan en kör locka fram det bästa hos en körledare.
År 2003 sökte hon en tjänst i Lidingö församling som kyrkomusiker. Hon fick provspela i Bodals kyrka och minns att hon undrade: Är detta verkligen en kyrka? Åke Bonnier var då kyrkoherde och lyssnade när hon framförde att en ny orgel skulle höja kvaliteten betydligt. Hon fick tjänsten och Bodals kyrka fick en ny orgel, och en ny flygel, och ett nytt kontor. Det säger något om vilken personlighet Ingrid är.
Hon avslutar vår intervju med att med eftertryck framhålla att hon har haft många lyckliga år med fina kolleger och ett härligt kamratskap i musikkollegiet i Lidingö. Det enda hon har saknat är en körsal eftersom musiken är en så viktig del av kyrklivet.
Hur kommer livet att gestalta sig för pensionären Ingrid?
Hon skrattar och säger att hon har sex barnbarn som kommer att hålla henne sysselsatt. Som fritidsintresse har hon börjat spela harpa. Hon är kvar på Lidngö till 1 mars på 50 procent för att underlätta en bra övergång till näste kyrkomusiker. För övrigt har Katarina kyrka snabbt hört av sig och engagerat henne som organist på 25 procent.
Vi önskar Ingrid Damstedt Holmberg lycka till med den nya friheten och vet att musiken kommer att fylla hennes liv även framöver.