På söndag blir han officiellt installerad och välkomnad som Lidingös nye kyrkoherde. Men Magnus Östling har redan fyra år bakom sig som präst i Lidingö församling och tycker att han börjar känna både medarbetare och Lidingöbor väl. Vägen till präst har inte varit helt spikrakt; han har en annan yrkeskarriär som jurist bakom sig. Nu ser han fram emot att börja sin herdegärning på allvar.
– Det här känns väldigt roligt i och med att jag känner församlingen bra, säger Magnus Östling. Jag har lärt känna dem under de år som jag har varit här. Den här rollen är en liten annan än jag tidigare haft, eftersom jag också nu har en arbetsledarroll. Som kyrkoherde handlar det om att vara en andlig ledare för församlingen, men också att vara både andlig ledare och chef för personalen.
Arbetsklimatet i församlingen har varit lite skakigt de senaste åren, men Magnus Östling känner stor tillförsikt.
– Det finns många goda krafter och man börjar se att det börjar spira och gro på olika ställen. Det finns ju ett arbete som måste göras så klart, men det känns som det är på gång. Tycker det är viktigt att få arbetsgrupperna att fungera och ta vara på det engagemang som finns både hos församlingsborna och hos personalen. När det uppstår konflikter är det viktigt att ta problemen direkt och inte låta dem ligga gro, att prata sakfrågor och inte personfrågor. Jag hoppas att jag har förmåga att märka och se om någon tar illa vid sig.
Magnus Östling är 51 år, uppvuxen i Linköping med föräldrar och en syster. Han fick tidigt kontakt med kyrkan i och med att hans farfar var präst. Han började redan som 8-åring att sjunga i kör i kyrkan och har sedan dess sjungit i kör. Körsången har hela tiden funnits med honom i olika former, bland annat sjöng han i Domkyrkokören under studietiden i Uppsala. Nu är han med i Stockholms kammarkör och repeterar för Johannespassionen.
– Att jag började läsa juridik i Uppsala berodde på att jag ville ha en bred utbildning och en utbildning för att kunna hjälpa människor. Ting satt jag i Karlskrona ett par år och så småningom hamnade jag på Miljödepartementet mellan 1997 och 2002 och arbetade med hållbar utveckling. Därefter blev det Naturvårdsverket till 2008 med liknande frågor.
– Men jag har nog hela tiden haft en längtan och en dragning till det här med tro och att Gud finns. För mig var det så att när jag växte upp så tyckte alla att jag skulle bli präst som farfar, men jag kände att jag ville gå min egen väg. Och då blev det juridiken till att börja med.
Men när längtan efter att bli präst blev för stark, sökte Magnus Östling sig till Ersta för att se vad det fanns för möjligheter att gå vidare.
– Det var en helt fantastisk tid, möten med människor i alla åldrar och från alla yrken och miljöer.
Under tiden som han gick alla kurser på Ersta så behöll han sitt ordinarie jobb.
– Jag var ju tvungen att försörja mig, säger han. Jag hade en förstående chef som lät mig gå tidigare ibland och arbeta under eget ansvar.
Han fyllde på med flera kurser via Stockholms stift. Så småningom anmälde han sig som student i Uppsala och fick tillgodoräkna sig alla kurser. Under slutspurten av studierna kontaktade han Stockholms stift och fick genomgå många samtal med både präster, biskopen och psykologer innan han blev godkänd som präst. 2009 var han klar med den formella utbildningen. Systemet med antagningsförfarande i stiften till präster och diakoner drog igång på 1990-talet.
– Jag ser nu fram emot att få fortsätta att bygga kyrkan som den goda mötesplatsen där Kristus sätts i centrum. Min ledstjärna är det dubbla kärleksbudet där vi möter varandra och vi möter Gud. Jag vill fortsätta att utveckla goda mötesplatser som är relevanta i tiden där människor kan känna sig välkomna. Men vi får aldrig förlora värdegrunden i det hela, kyrkan är inget allaktivitetshus. Ibland får kyrkan kritik för att vara alltför utslätad och inte stå för någonting. Den dag vi slutar prata om det centrala i kyrkan, be och fira gudstjänst och mötas i respekt; den dagen är det väl inte så mycket kyrka kvar. Gudstjänsten är alltid den centrala mötesplatsen där man kan hämta kraft.
Magnus Östling tycker inte att det ligger någon motsättning i att man kanske avslutar möten med en bön eller en psalm.
– En präst ska aldrig behöva be om ursäkt för att hen vill be en bön, säger han.
Lidingö församling har beslutat att konfirmandundervisningen ska vara gratis. Det tycker Magnus Östling är mycket bra.
– Känns jättefint att Lidingö ville satsa på gratis konfirmandundervisning, det är flaggan i topp för det beslutet, säger han. Idag har många unga behov av att prata om de stora frågorna i livet. Kyrkan kan också vara en fristad för alla de unga som idag känner krav på sig från omvärlden.
Magnus Östling känner stor förväntan inför söndagens mottagningsgudstjänst där biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne deltar.
– Tänk om alla yrkeskategorier får såna här mottaganden! Det är en stor högtid för mig. Det är ett manifesterande av att många har trott på att jag ska få vara kyrkoherde. Det är fint att få känna sig buren av det stödet. Jag är inte ensam, det finns någon som går vid min sida i mitt nya värv.
Gudstjänsten och installationen äger rum nu på söndag den 13 januari kl 11.00 i Breviks kyrka.