Glömde du som jag att ställa om klockan till vintertid? Det resulterar alltid i att något händer som vi inte tänkt oss – för mig var det en orolig timme i väntan på mina två döttrar som skulle hämta mig till en bilpromenad ut i det fria! Jag väntade och väntade – oron ökade för varje kvart – vad hade hänt. Tjejerna brukade faktiskt vara punktliga – vi hade bestämt klockan halv tolv men nu var klockan halv ett. Då – äntligen ringde mobilen och en glad röst frågad om allt var OK – vi väntar på dig mamma!
– Vad sena ni är! Jag trodde något hade hänt er!
Det blev naturligtvis protester – vi kom faktiskt precis på minuten 11.30. Så sant så. Det var jag som inte hängt med i den nya tiden – ni vet, vrida tillbaka visarna på klockan en timme. Det låter inte heller så svårt, men ändå! Tidsomställningen kan orsaka en massa trubbel. Men den här söndagen visade det sig att solen hängde med i svängarna och lyste med sin fulla kraft över Lidingöbron, Gärdet och Djurgårdslandet dit Annica rattade sin lilla bil i trängsel med övrig trafik där alla, säger alla, var på väg ut i den fria naturen.
Vi hade alltså ”gott om tid” vilket faktiskt var bra då några fällda bommar och avstängda vägar gjorde att bilturen blev en härlig runda tills vi äntligen hittade rätt spår till Rosendals trädgårdar. Så lastades undertecknad av med rullatorn i gott sällskap och vår vandring kunde börja så saktelig. Många av storstadens befolkning hade hittat hit, vandrat på stigar täckta av löv i alla höstens färger. I rabatterna var det däremot visset och grått – borta var blomstren utom en solros som tappert försökte hålla färgen!
Visst fanns det några färgklickar till – de runda pumporna i prydlig rad visar vägen in till trädgårdskafet med mycket gott på menyn. För vår del blev det tre stora skålar rotfruktssoppa toppad med creme fraiche, en slinga kallpressad rapsolja därtill rostade hasselnötter, mandel, dill och persilja. Och så brödet som tilltugg, bakat för hand och gräddat i bageriets vedeldade ugn runt hörnet.
Köerna med lunchsugna besökare blev bara längre och längre – jag måste beundra kökspersonalen som fick det hela att fungera. Hur många skålar med soppa som gick åt är svårt för mig att gissa, men nog var det nära tusentalet (tror jag). Vilken härlig lunchupplevelse det blev och därtill – jag fick en ”doggybag” med mig hem då portionerna var alltför rikliga för ”en gammal tant”.
Nu närmar sig ”Alla helgons dag” som firas på Rosendal med ”Allhelgonaljus” den 5:e november. Så en försmak av vad som komma skall - redan den 18:de i denna månad presenteras julen med allt gott som hör julen till. Ja, kära vänner – vi hoppas på en ny tid för goda vänner att mötas igen – kanske vi ses på Rosendal! Vem vet?
