Ett nytt tidevarv är på väg – det gäller att orka hänga med i svängarna! Det första son händer är naturligtvis att klockan plötsligt är 15. istället som jag trodde – 14.00. Med andra ord höll jag på att missa avfärden till mitt möte med Äldrekontakt. Det här var en söndag och min granne Ingrid hade inbjudit mig till eftermiddagsfika hos föreningen Äldrekontakt. Vi blev vänligen hämtade av volontären Emma Andersson som hade en rejäl bil med utrymme för fyra haltande äldre och deras redskap, som kryckor och rullatorer. Vädret var småruggit och vi såg fram emot att få en fika och uppleva nya kontakter som stimulans.
Färden gick över Lidingöbron, genom tunneln och sedan en avstickare upp mot höjderna vid Roslagstull. Så var vi då framme och klev ut ur bilen med vissa svårigheter. Men det mesta ordar sig ”för snälla människor” som min mormor brukade säga. Och visst ligger den sanning i ordspråket som vi anammat. Tack och lov - för vet ni. När vi står där lite vilsna på gångbanan rasar ett rejält sjok med issnö ner från taket och vi tackade vår goda stjärna för att vi inte blev bombarderade utan klarade oss med några isbitar här och där.
Ja, säg inte annat än att livet har överraskningar att bjuda på – vad mer väntade oss innanför den stora porten vi nu skulle forcera. Det blev en kort men hissnande färd två våningar upp – Framme! Så fantastiskt att bli välkomnad av en elegant kvinna i svepande svart kreation. Ja, så kan förvisso en volontär för Äldrekontakt ta emot sina gäster en regnig dag i mars. My Jacobson – så är namnet på vår värdinna som dukat upp två bord med ”smått och gott” till de åtta gästerna från Äldrekontakt.
Vi kände oss ”som hemma” – doften av nybakat hade redan börjat reta våra smaklökar. ”Fika tillsammans med hembakat och få en pratstund i hemtrevlig miljö” står det i regelverket som My Jacobson anammat.
”Köket är sagans urscen” det myntade en gång min vän Hiram. Så sant så! För framför våra ögon är ett härligt sceneri av goda bröd, ost, grönsaker, hjortronsylt och bunkar med vispad grädde medan ”KaffePetter” står beredd att göra tjänst. Nu rycker också volontären Emma Andersson in som hjälpande hand till sin kollega My och allt flyter på enligt Mys planering. För ni ska veta – att här har vi en tjej som till vardags organiserar TV-produktioner och just nu är det den nya säsongen för ”Svenska Truckers” som gäller. Första avsnittet gick den 3 februari 2020 och fick utmärkelsen Kristallen för ”Årets realityprogram” och så har det rullat på. ”Med tiden har lastbilsföraren Tove blivit en förebild för dagen tjejer” står det att läsa på Google och jag skulle vilja säga, att med tiden har My och Äldrekontakts 100 volontärer i 35 kommuner blivit förebilder de med.
Så flyter samtalen på – tonläget är på högsta nivå då några av oss vid bordet glömt hörapparaten hemma. Ja, sånt händer. Just nu kommer årets deklaration till Skatteverket på agendan. Ett känsligt ämne.
-Ring till Skatteverket och tala om att du inte klarar av att deklarera, det har jag gjort! Inflikade min bordsgranne Britt Cederlund och såg glad ut.
Mätta och nöjda tar vi farväl av vår värdinna My. Jag känner mig lycklig, så skönt att möta nya vänner. Att känna livsglädje och lust till livet. Emma har kört fram bilen och nu gäller det som alltid att ta sig in på bästa sätt. Det gick bra. Med Emmas” ledsagning från dörr till dörr” och en varm kram avslutades äventyret ”Äldrekontakt”.
P.S. Jag längtar redan efter nästa träff i april. D.S.
