Annica Grimlund (S) argumenterar för att vuxenutbildningen ”snarast ska återinrättas på Lidingö” och att ”samverkan med Arbetsförmedlingen återupprättas” för att jobbspår ska kunna startas med lidingöföretag. Allt i syfte att fler lidingöbor ska få kompetenser efterfrågade av arbetsgivarna och därmed bli anställningsbara.
Kompetensutveckling för ökad anställningsbarhet är en självklarhet. Likaså att den ökade kompetensen matchar den efterfrågan som finns på arbetsmarknaden. Men hur detta ska göras är vi inte överens om.
Låt oss först klara ut några felaktigheter i artikeln:
- Lidingö stads vuxenutbildning är inte nedlagd utan omorganiserad. Huvudmannaskapet ligger kvar hos staden och komvux som särskild utbildning är kvar i egen regi.
- Svenska för invandrare (SFI) är både en utbildning och en arbetsmarknadsåtgärd. Lidingö tillhör Stockholm vilket gör att lidingöborna kan välja vilken SFI-utbildning som helst i Stockholm. En nyanländ inom etableringen måste gå SFI, ansöker hos Lidingös vuxenutbildning och väljer sedan lämplig SFI-kurs från utbudet i Stockholmsregionen.
- Lidingö stad tar kontinuerligt fram jobbspår tillsammans med Arbetsförmedlingen. Nyligen har två sådana jobbspår genomförts inom vård- och omsorg respektive förskolan. Tio veckors utbildning med garanterat arbete efter avslutad utbildning och finansiering via Arbetsförmedlingen. Nya jobbspår som kan bli aktuella är bland annat inom hemtjänsten.
Genom att samverka med norrortskommunerna om vuxenutbildningen, har lidingöborna fått ett större utbud med fler kursstarter att välja på. Det ger snabbare tillgång till rätt utbildning vid rätt tidpunkt. Tidigare, när Lidingö stad var utbildningsanordnare, var det problem med att fylla kurserna eftersom elevunderlaget var för litet.
Utbildningarna genomförs över hela Stockholmsregionen som i alla sammanhang räknas som en studie- och arbetsmarknad, dvs Lidingös närområde. När det gäller yrkes- eller lärlingsutbildningar innehåller de alltid visst arbetsförlagt lärande. Den kombination ökar när hela Stockholms studie- och arbetsmarknad finns tillgänglig.
Den utmaning som just nu finns inom vuxenutbildningen i Stockholmsregionen är bristen på utbildningar för analfabeter, t ex SFI för analfabeter. I dagsläget erbjuds denna utbildning i centrala Stockholm samt i Liljeholmen. Här pågår ett arbete inom Vuxnorrort med att se över ersättningsnivåerna för att fler anordnare ska kunna erbjuda utbildning för analfabeter.
Samverkansavtalet inom Vuxnorrort ska utvärderas men i dagsläget finns inget som tyder på att lidingöborna får ett bättre utbud och fler utbildningsmöjligheter utanför Vuxnorrort.
Anna-Carin Pehrson, Vice ordf (M) i utbildningsnämnden
Lidingös möjligheter att bedriva vuxenutbildning
Lidingö har lagt ner sin egen kommunala vuxenutbildning på grundläggande nivå och svenska för invandrare – som för övrigt inte är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Utan en del av den kommunala vuxenutbildningen. Det är fakta och lätt att kolla upp. Men nog om detta.
Dessa båda utbildningsformer är framför allt till för invandrare som kommit till Sverige med kort eller ingen utbildning. Kommunerna har för dessa en skyldighet att tillhandahålla en sammanhållen utbildning som inkluderar SFI – den s.k. utbildningsplikten.
Tyvärr är ersättningen till utbildningsföretagen enligt avtalen inom Norrort så låg att dessa inte anser sig kunna tillhandahålla den kvalitet som krävs och de lägger därför på många håll ner sin verksamhet.
Många av de kommuner som ingår i Norrorts komvuxutbud har därför behållit dessa utbildningar i egen regi för att kunna erbjuda dem i närområdet och göra det möjligt även för kvinnor och män med små barn att kunna delta. Lidingö hade en väl fungerande sådan utbildning innan nedläggningen.
Nu tvingas de individer som är i allra största behov av utbildning att resa långt för att delta och statistiken visar att deltagarantalet har sjunkit. Frågan är om behovet också har gjort det eller om vi har försvårat möjligheten till att kunna delta?
När det gäller yrkesutbildningarna inom KOMVUX så ska dessa enligt statsbidragsreglerna bedrivas tillsammans med minst två andra kommuner för att utbudet av utbildningar ska bli tillräckligt brett både för de studerande, men även för de arbetsgivare som är i behov av kompetens. Det hade varit önskvärt om Lidingö kunnat delta i Stockholms upphandling och utbud av yrkesutbildning, men det kanske inte var möjligt? Och då är Norrort det näst bästa alternativet.
För att arbetsgivare på Lidingö i större utsträckning ska kunna rekrytera personal från yrkesutbildningarna och jobbspåren som bedrivs i dessa bör en ambition också vara att få utbildningsföretagen att bedriva utbildningar på plats här på Lidingö.
Att samverkansavtalet inom Vuxnorrort ska utvärderas är ett bra beslut. Bra att vi är överens om att kompetensutveckling för ökad anställningsbarhet är en självklarhet, och att den ökade kompetensen matchar efterfrågan som finns på arbetsmarknaden. Låt oss då göra det lättare genom att samarbeta med arbetsgivare och göra utbildningarna attraktiva för arbetssökande så att högre volymer kan uppnås som lockar utbildningsföretagen hit till oss på Lidingö.
Annica Grimlund, (S) ledamot i utbildningsnämnden