När vi dansade Små Grodorna släppte jag plötsligt hennes hand och började skutta på ett sätt som fick henne att skratta. Och när ”små öron” följde satte jag tummarna i dessa och viftade med händerna i takt. När det sen var svansarnas tur böjde jag mig och vek in ena armen mellan benen och lät handen vinka åt henne därbak. Plötsligt snubblade jag så hon föll över mig och dom andra ”grodorna” tvingades ändra kursen in mot midsommarstången. Vi blev liggande och skrattade ända tills ”ko-ack-andet” tog slut.
Efter ringlekarna bestämde vi att vi skulle plocka smultron på strå. När jag fått mitt fullt formade jag det till ett halsband och gav henne. Hon blev först lite blyg men sen undrade hon om jag kunde fästa det bak i nacken. Hon hade svårt att stå still, sa att det kittlades lite medan jag höll på. Först fick jag med några hårstrån men efter många om och men lyckades jag få ihop det så det hängde kvar. Det passade bra till hennes mörka flätor. Hon hade kvar några smultron i ena handen så vi satte oss ner och åt upp dem tillsammans. Hon sa att hon tyckte bäst om smultron av alla bär. Tvåa kom blåbär. Gärna med mjölk. Ännu hellre med grädde. Jag höll med. Plötsligt frågade hon om hon fick spå mej. Men inte i handen, som spågummor brukade utan i ansiktet. Med ett grässtrå.
- Javisst, sa jag utan att riktigt veta vad det gick ut på. Trodde att det kanske var ännu en sån där tjej-grej dom brukade göra. Som att kasta upp lite grus i luften till ramsan ”hur-många-barn-får- jag-när- jag- blir-stooor”!? och sen räkna efter hur många som hade landat på ovansidan av deras händer. Hon sa att jag skulle blunda och tänka på fyra flicknamn, helst några jag tyckte extra mycket om. Och för varje gång hon strök med grässtrået över olika ställen på mitt ansikte skulle jag välja ett av dessa namn och efteråt säga ”vem” jag blivit mest kittlad av.
Oj, det var inte så lätt tänkte jag. Fyra namn. Att sådär i en hast bestämma vilka det skulle bli? Men två kom jag på direkt. Det var Anita och Ulla-Britt. Som alla killar gillade. Sen valde jag en av mina kusiner jag tyckte väldigt mycket om. Hon hette Margareta och kallades för ”Maddis”. Vi hade pussat varandra flera gånger. Inte bara i smyg utan även inför föräldrarna. Men vem skulle få bli den fjärde? Kanske Gunilla, som killarna hade sagt gillade mej? Eller Agneta? Nja... Till sist sa jag att jag var klar. Hon bad mig lägga mig ner och blunda. Det dröjde ett tag innan jag kände något sakta svepa över pannan. Det kittlade skönt och jag tänkte direkt på Anita. Sen kom nästa försiktiga svep över ögonlocken. och näsroten som kittlade lite mindre än det förra. Då såg jag Ulla-Britt framför mig. Sen följde nästa svep över munnen. Det kändes extra skönt och jag blev tveksam om vem det skulle bli? Maddis kanske? för att vi hade pussats på riktigt. eller...? Jag hann aldrig bestämma mej förrän jag kände grässtrået svepa över hakan och förvånades över att det kunde kännas så skönt just där. Hon sa att det var klart. När jag öppnade ögonen blev jag bländad av solen och i det starka skenet avtecknades hennes siluett med flätorna, smultronhalsbandet...
- Nå, vem blev det? frågade hon ivrigt, och jag kände direkt att jag visste, men att jag kanske inte skulle våga säja det. Hon frågade igen, jag tvekade ännu ett tag, men till sist bara kom det i alla fall:
- Du